Under åren har jag mött en del personer – främst kvinnor –som inte tyckt om, ja rent av tagit illa vid sig av den här berättelsen, kanske för att det är så lätt att identifiera sig med Marta. Kyrkan har dessutom genom tiderna ofta glorifierat Maria och framställt Marta i en sämre dager för att hon inte gör som Maria, sätter sig ner och lyssnar till vad Jesus har att säga. Det vi först och främst behöver komma ihåg är att Jesus inte ställer Marta och Maria mot varandra. Marta och Maria var båda hängivna lärjungar till Jesus.
Så vad är då poängen med evangeliet och berättelserna vi hörde ur episteln och gamla testamentet? Vad berättar de som vi kan fundera över och som kan hjälpa oss i våra liv? Jag hittar tre nyckelord och en uppmaning. Uppmaningen är helt enkelt att ta vara på tiden här och nu. Nyckelorden jag tänker på är inbjudan, omtanke och lyssna.
Inbjudan
I Mosebok berättas hur Gud ger en inbjudan till sitt folk, till
en relation som vi – lika lite som folket då - inte kan se och ta på, där Gud lovar att finnas vid vår sida med en närvaro som inte överger oss. Inbjudan handlar om att vi är inneslutna i Guds gemenskap för all tid när vi med hela vårt hjärta och med hela vår själ frågar efter Gud. Och Gud finns alltid där, oavsett vad vi gör eller inte gör, frågar efter eller inte frågar efter eftersom Gud är grunden, varat, alltid närvarande.
Marta bjuder in Jesus till sig och sina syskon. Jesus ger i
sin tur en inbjudan till Marta att sitta ner och ta vara på stunden just där och då. Inbjudan till mellanmänskliga relationerna är lika viktiga som inbjudan till vår relation med Gud. Jesus talar ofta om hur viktig relationen till våra medmänniskor är. Han delar gemenskaper med en rad olika personer och gärna vid en måltid. Vid nattvarden sammanför han båda perspektiven, relation Gud och människa och de mellanmänskliga relationerna. Inbjudan hänger ihop med nästa ord.
Omtanke.
Paulus beskriver omtanken som församlingen i Filippi haft om honom. Han berör även den omtanke, den kraft som Gud ger honom. Det har fått Paulus att härda ut, att kunna möta både brist och överflöd. När allt är väl i våra liv, när vi med Paulus ord lever i överflöd, det vill säga inte behöver bekymra oss över vardagens självklarheter så är det lätt att tappa relationen till Gud. Inte för att vi är lata eller bortskämda utan för att livet är gott och när livet är gott och vi mår bra är det lätt att glömma tacksamheten, att vi är omslutna av omtanke från andra som vill oss väl. Samt tappa bort att vi är inneslutna i Guds omtanke om sin mänsklighet. När vi lider på olika vis, när livet brister känns omtanken från andra och Gud långt borta. Då behöver vi påminna oss om att Guds löfte gäller oavsett hur våra liv ser ut och hur våra känslor är och tankar går…din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Att Gud är närvarande i ett ständigt nu förmedlar Mose från Gud till folket. Gud glömmer aldrig det förbund han ingick. Löftet om att inte bli övergiven av Gud är evigt. För många är det en tröst, för andra svårförståeligt för vi vill så gärna ha bevis på Guds närvaro.
Lyssna
Det tredje ordet, lyssna är lite svårt, att verkligen ha 100% närvaro och öppet lyssna på vad en medmänniska har att säga oss. Marta visar omtanke om Jesus och alla övriga som var hemma hos henne. Hon var så uppe i sina sysslor och planering att hon inte noterade att Jesus hade något att säga som gjorde att Maria slog sig ner vid hans fötter för att lyssna.
Jag tror att vi alla varit med om tillfällen då vi fått
avbryta precis allt som vi håller på med för att någon har något viktigt att säga. Eller att vi så mycket bekymrar oss för något så att vi blir helt uppslukade av detta något och inte stannar upp för att ta del av vad som pågår runtomkring oss. Jesus såg Marta och ser oss, när han säger, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs, Maria har valt det som är bäst. Visst låter det provocerande och negativt när Jesus säger att Maria valt det bästa och bara en sak behövs men det finns en omtanke i orden. Han preciserar inte vad som behövs och vad som är det bästa. Det kan vi fundera över.
Inför den här predikan landade jag i att bland det bästa kan vara att lyssna. Att vara närvarande och lyssna på vad andra säger är något vi borde öva oss i. Inte minst när det gäller att lyssna på dem som har en annan uppfattning än vi själva har.
Just nu är det skrämmande högt tonläge i vårt samhälle, det skriks och gapas, det bränns heliga skrifter, det sprängs och i går kväll har ännu en skjutning skett i vårt närområde och i natt i Huskvarna. Förkastliga aktioner och goda aktioner avlöser varandra, men frågan är, lyssnar vi in vad det är som egentligen sägs? Lyssnar vi in allt bakomliggande?
Att lyssna är ingen mirakelkur för svåra brott, inte heller alltid för högst vardagliga problem. Men hur kan vi lösa problem och finna vägar framåt om vi inte stannar upp, sätter oss ner och först lyssnar på varandra? Om vi enbart tror att vi vet vad en medmänniska tycker och tänker utan att först lyssna in kan vi vare sig acceptera eller komma med alternativa tankar och handlingar. Allt detta tar tid. Inbjudan till att stanna upp och lyssna in handlar även om omtanke om varandra.
Du ska vända dig till Gud och lyssna säger Mose till folket då och till oss nu. Jesus uppmanar Marta och oss att inte uppslukas av allt vi tror att vi måste göra först innan vi tar oss tid och stillar oss för att lyssna. Guds visdom genom de tidsbundna berättelserna kan vi göra aktuella för vårt nu, det kan hjälpa oss men främst behöver vi hjälpa varandra genom att mötas och lyssna på varandra. Amen
