Rätten till sin egen röst

Evangelisten Matteus berättar

Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: "Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon." Han gav henne inget svar.Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar." Han svarade: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig." Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." - "Nej, herre", sade hon," men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord." Då sade Jesus till henne: "Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill." Och från den stunden var hennes dotter frisk. Matt 15:21-28

En egen röst

Ännu en tät berättelse med många ingångar. Som den ödmjuka meningen, Nej, herre, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord. Ödmjuk mening säger jag, någon skulle säkert säga att det är en underdånig mening. Till och med självutplånande. Som vanligt beror det på vilka glasögon vi sätter på oss. Jag väljer ödmjuk och samtidigt kraftfull och intelligent, kvinnan ger svar på tal. Det är en kvinna som visar rätten till sin egen röst och hon använder den. Det klockrena svaret på orden av Jesus, som lätt uppfattas som en förolämpning, beror troligen också på att hon just nu drivs av förtvivlan över sin dotters tillstånd. Hon vet även att hon rör sig i gränslandet, precis som Jesus. Det är bokstavligen ett gränsland mellan det judiska Galileen och Fenicien eller Kanaan som judarna kallade området.

Jesus börjar med att markera vem han är och hur han uppfattar sitt uppdrag. Något tillspetsat kan vi tycka. Men han är den han är och möten över synliga och osynliga gränser mellan människor är något som inte begränsar Jesus. Det verkar som kvinnan, som vi dessvärre inte har något namn på, någonstans har hört talas om Jesus, att han är en som kan hjälpa. Precis som Davids son, Salomo, känd för sin vishet men också för att ha makt över demoner och andar. Kan Jesus vara som han? Kan Jesus hela hennes dotter?

Alltid mer

Vi kan känna igen oss i kvinnan, hon ger sig inte, trots att hon blir nonchalerad av Jesus och motarbetad av lärjungarna. Det skulle ha varit så lätt att ge upp. För det är lätt att ge upp när vi inte upplever att vi hör och erfar Guds närvaro i våra liv. När vi inte får de tecken vi vill ha. Jesus är mer än en helbrägdagörare, han är Gud inkarnerad och berättelse efter berättelse i vår Bibel visar att Gud inte är en magiker som uppfyller alla våra önskningar, alla våra behov.

Gud vill mer, Gud vill vara en del av våra liv i en ömsesidig, om än inte jämställd, relation av ett jag och ett du. Gud är alltid mer, det är därför vi behöver öva oss i ödmjukhet, inte underdånighet eller självutplåning men ödmjukhet. Precis som kvinnan i berättelsen.

Hon gav inte upp, trots att hon inte omedelbart fick svar eller när hon fick ett svar hon inte nöjde sig med. Hon kämpade på för att hennes tro på svar var stor. Jesus ser och hör hennes trosvissheten och längtan. Jesus ser och hör även våra rop och våra tvivel och vår längtan, även när vi inte tycker att vi hör hans svar. Men han är alltid med, löftet finns där. Med er alla dagar till tidens slut.

Vi ber med inspiration från dagens Psaltarpsalm

Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig!

Ibland upplever vi den självklara närheten till dig Gud, ibland famlar vi i gränslandet mellan tro och tvivel, ibland omsluts vi helt av mörkret, vi ropar från djupet av vår själ.

Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.

Du Gud vet varje hjärtas hemligheter, det ljusa såväl som det mörka, det illasinnade såväl som det godhjärtade. Tack för att du förlåter det som behöver
förlåtas i våra liv.

Vi väntar och vi hoppas få höra dina ord Gud, i våra liv. Ja, vi längtar mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Vi ber och hoppas.

Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria.
Amen

Andra söndagen i fastan 1 årgångens läsningar förutom evangeliet

Första Moseboken 32:22-31

Andra Korinthierbrevet 6:1-10

Psaltaren 130

Vad vill du att jag skall göra för dig?

 Evangelisten Lukas berättar                                               

Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem:"Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå." Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han:
   "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig." De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig." Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen." Jesus sade: "Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig." Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov. 
Luk 18:31-43

Idag inleder vi fastlagen, tre dagar av förberedelse inför Askonsdagen som är början på fastan inför påsk

I vår lutherska tradition är inte den fysiska fastan så stark, enskilda följer det naturligt vis och en del väljer att avstå något relaterat till mat, godis, alkohol osv. En del avstår Facebook, shopping eller något annat materiellt. För egen del följer jag en bibelläsningsplan för fastan, jag så att säga slår följe med Jesus och lärjungarna på vägen till Jerusalem. Jesus var en vandringspredikant, hans predikstol var ofta naturen även om också höll till hemmen och i synagogan. Nu börjar vandringen upp till Jerusalem för att fira påsk, strax utanför Jeriko blir han hejdad av ett rop. Jesus ställer en fråga till den blinde mannen, "Vad vill du att jag skall göra för dig?"
   Det är en fråga som jag tänker att Jesus ställer även till oss. Jesus möter alltid människor utan förutfattade meningar om personen. Han tar möten på största allvar Jesus tar inte ifrån mannen hans egen myndighet. Vi är alla ansvariga för våra liv. Mannen tog ansvar för sitt liv genom att be om hjälp. Jesus vet att mannen inte är sin funktionsvariation utan att han har det svårt för att han ser inte. 
   Det är skillnad på att vara och att ha. Ingen av oss är våra sjukdomar och funktionsvariationer det är något vi har. Identiteten, vårt vara finns i våra personligheter, vi är dem vi är. Det är därför Bibelns berättelser fungerar även idag och Jesus kan ställa frågan till oss "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Fundera gärna på hur den frågan berör ditt liv. I Bibelns berättelser kan vi få en del svar och vägledning på hur Jesu fråga spelar roll i våra liv.

Fastlagssöndagen med underrubrik Kärlekens väg sammanfaller idag med en profan ”högtid”, Alla hjärtans dag eller Valentins dag

Valentins dag har sina rötter i helgonlegender från 400-talet men först på medeltiden blev det mer slagsida till kärlekstemat. Kärlek är inte så röd och rosa och gullig som vi skulle kunna önska eller som kommersen vill få oss att tro. Kärlek är ganska komplicerat. Därför jag brukar säga att kärlek består av en rad delord som kan hjälpa oss. Medmänsklighet är ett sådant delord. Jesus mötte den blinde mannen ansikte mot ansikte. Vi kan möta varandra ansikte mot ansikte - överallt. Jesus sa till den blinde mannen ”Du kan se igen, Din tro har hjälpt dig” Jesus säger till oss Ni kan se. Er tro kan hjälpa er leva i kärlek och arbeta för att en medmänskligare värld ska bli möjlig. Så hur kan vi gestalta medmänsklighet i våra liv? Det handlar om att vilja och våga försöka leva efter Kärlekens väg. Den väg som Jesus gått före oss för vår skull och vi vet att den inte är lätt men vi är inte ensamma på vägen. Vägen vandras inte perfekt, men vi kan göra skillnad för varandra och för oss själva och vi får kraft till vandringen eftersom vi genom Jesus är burna av Guds kärlek. Jesus lovar vara med oss alla dagar till tidens slut. 

Vi ber inspirerade av Paulus

Om vi talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är vi bara ekande brons, och skrällande cymbal. Och om vi har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om vi har all tro så att vi kan flytta berg, men saknar kärlek, är vi ingenting.

Hjälp oss Gud att förstå en aning av kärlekens väsen som du visat genom Jesus Kristus. Att sann kärleken är tålmodig och god, inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Att den inte utmanar, är självisk och att den inte vill något ont.

Tack för att kärleken aldrig upphör. Gud, vi förstår långt ifrån dina vägar och ibland snubblar vi och förstår inte heller våra egna vägar. Vi har inte kunskap om allt, den är begränsad. Men en dag kommer allt fullkomnas och det begränsade förgår.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Amen

Fastlagssöndagens övriga berättelser ur 1 årgångens läsningar kan du läsa här

Jesaja 52:13-15

Första Korinthierbrevet 13