Qumran
Att bli kallad för minst – och nu talar jag inte om ålder eller längd – tror jag är något som de flesta av oss inte riktigt gillar.
Och för en del som vill bli och vara något med status, vara rik, känd osv. är det nog
en ren förolämpning. Framgång på olika vis har alltid varit lockande för oss människor. Skämtsamt talas det om att vara en 15 minuters kändis. En önskad om att bli sedd utifrån ett helt annat perspektiv än att bli kallad för minst, som Jesus gör eller tjänare och förvaltare som Paulus skriver om.
Att se och bli sedd
och att höras och bli hörd på är bara ett knapptryck bort för oss. Ändå ser och vet vi inte allt, vi har inte den fulla kunskapen om varandra, om universum, och absolut inte om Gud. Dessutom har vi ibland rätt svårt för att verkligen lyssna på varandra, speciellt när någon tycker och tänker på ett annat vis än vad vi själva gör. Eller om någon varit med om något extraordinärt, stort och omvälvande i livet. Efter att Jesus
uppstått – en oförklarlig händelse i sig - händer något stort för lärjungarna, Jesus visar sig för dem men Thomas är inte där. När han får höra sina vänner berätta tvivlar på att det är sant. Inte förrän han själv får se och möta Jesus tror han. Jesus säger då; Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror. Joh 20:29 Saliga, det vill
säga lyckliga är vi som är här idag, vi har inte sett med våra egna ögon och ändå tror vi.
För det är
inte lätt det här med tro. Profeten Johannes som vi brukar kalla för den siste profeten var också släkting till Jesus och hade säkert mött honom många gånger och döpt honom. Till och med han behöver ställa en kontrollfråga. Är du den som ska komma? Johannes
vill verkligen veta att han har rätt, att Jesus är Messias, räddaren,
frälsaren, som han profeterat, talat om och banat väg för. Jesus svarar Johannes
lärjungar att de ska berätta för honom vad de hör och ser för Jesus vet att Johannes förstår och kan tolka det som sker. Jesus lyfter fram Johannes som profet och budbärare och berömmer honom för hans tro och förtröstan men lägger till att den minste i himmelriket är större än han.
Jesus är paradoxernas mästare och vänder ofta på perspektiven.
Han gör det för att få oss att tänka till och bli medvetna så gör han när han möter Johannes lärjungar och så gör Jesus när han tänker framåt i tiden, till oss här idag. Nu lyssnar vi till
orden och det är hoppfullt och tryggt när Jesus räknar oss större än Johannes, inte för att vi ska tro att vi är bättre utan för att vi inte sett med egna ögon. Precis som alla personer som levde och mötte Jesus behöver vi som lever nu bli påminda om olika perspektiv när vi försöker förstå vår tro. Vi gör det därför att Gud och Jesus på något vis berört oss och rört vid oss. Det sker på en mängd olika vis, vi har alla våra egna berättelser
om hur Gud berört oss och hur vi kommit till tro.
Vi kanske också har berättelser
om hur Gud stört oss när vi söker och famlar, tvekar och tvivlar men ändå inte kan släppa tanken på att Gud finns där någonstans. För alla som ännu inte tror, kanske Jesus trots allt är Gud i mänsklig kropp för att vi lite lättare ska kunna ana och förstå mysteriet av Guds närvaro i våra liv.
Just därför att
Gudsberöringen sker på olika sätt kan vi inte döma och bedöma varandra för den tro vi har. När Paulus skriver till församlingen i
Korint tar han upp frågan om att döma och bli bedömd. Och han kallar oss att vara Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. Vi är alla, kallade
i vår ofullkomlighet att vara förvaltare av Guds hemligheter och en del av dem
är inte så hemliga. Som att fira gudstjänst tillsammans, att träffas i och utanför kyrkan och tala om allt som finns i våra vardagliga liv och hur Gud får plats eller inte plats i våra liv. Allt det som livet
är fyllt av ryms på sätt och vis inom Guds hemligheter. Gud vet ju genom Jesus vad det innebär att vara människa. Under sin korta tid på vår jord delade han liv med andra. Visserligen på ett annat vis än vad vi gör eftersom han är Messias, men han grät, han var hungrig, han var arg, han var glad, allt det mänskliga delade han, slutligen även det grymmaste av lidande och döden.
Vi har inte Jesus
hos oss fysiskt, det är därför Jesus kallar oss saliga, lyckliga över att vi ändå kan tro på att Gud är närvarande i sin skapelse, hos oss och hjälper oss. Gud behöver även din och min hjälp att vara tjänare och förvaltare. Vara de som tror på medmänsklighet och godhet och tro på att det kommer att ordna sig för oss och världen, det kan upplevas svårt att tro nu i skuggorna av krigen, gängvåldet, cyberattacker för att bara nämna några av alla orosmoln.
Till vår hjälp kan vi lära något av profeterna.
Ordet
profet betyder talare, förkunnare, en profet var kallad av Gud för ett syfte
att varna, förmana men också ge hopp, vägledning och uppmuntran. Profeterna var vanliga personer och ibland ganska motsträviga när Gud gav dem en röst för sitt syfte att påminna mänskligheten om det ansvar Gud gett oss och hur i grunden fantastisk skapelsen och vi människor egentligen är när vi inte krånglar till saker och förstör för oss själva och varandra.
Profeternas ord var förstås till sin samtid och Johannes var kärv och sträng men han gav hopp genom att tala om den kommande Messias, frälsaren,
räddaren. Vi kan inte bli profeter men vi kan inspireras av profeternas mod och
vilja till förändring. Bättring säger vi ibland i kyrkan när vi ofta menar förändring. Det handlar inte om prestation utan om att vi alla oavsett hur våra liv ser ut djupast sett delar liv och ansvar med varandra.
Genom berättelserna kan vi bana väg för att Jesus ska födas i så många hjärtan som möjligt. Och vi som redan känner oss ganska trygga i vår tro kanske behöver städla lite i hjärtekrubban så vi inte stelnar i vår tro och tillit. För i en framtid vi inte vet något om kommer en tid när Gud blir allt,
överallt 1 Kor. 15:28, det vill säga alla människors
slutgiltiga räddning och frälsning från det onda. I väntan på det får vi hålla Paulus ord i minnet när vi ser och lyssnar på varandra. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.
Amen
Avskedspredikan på 3:e i advent i Hässelby Villastads kyrka, 1 årgångens läsningar
