Att lyssna är mer än att höra

"...så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då:"

Strofen är ur psalm 524 i Den svenska psalmboken och stroferna om vad vi kan finna kommer i den här predikan vara som nycklar till bibelberättelserna idag på 18:e söndagen efter Trefaldighet.

"Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans vishet kan du ledning få."

Guds Andes vishet finns nedlagd i ditt och mitt hjärta. Vi bär Guds avbild inom oss. I den gammaltestamentliga berättelsen ger Mose folket undervisning om att följa Guds lagar. Lagar som vi till viss del fortfarande följer. Mose betonar att det inte är så svårt, för orden finns i var och en av oss. Det vi behöver göra är, bland annat, att vända blicken inåt för att lyssna efter Guds vägledande ord. När vi gör det kan vi möta livet utanför oss själva på ett mer medvetet vis.

   Mose uppmanar folket och oss att lyssna, älska och välja livets väg. Att det inte är så lätt vet vi. Att få visa hjärtan utifrån de erfarenheter livet ger oss och de ord vi tar till oss från Bibelns berättelser ber vi om och ständigt snubblar vi. Det vet Gud också, så Guds vishet är finurlig och söker sig vägar fram som vi inte alltid vet om och ser. Till slut blir vägen inkarnerad och personifierad i Jesus. Den vishet Jesus förmedlar vill ge oss stadga i våra liv, personligt och i relation till våra medmänniskor eftersom vi lever i gemenskap med varandra. En början är att lyssna in Guds kärlek till sin mänsklighet, vilket innebär Guds kärlek till var och en av oss. Det handlar andra strofen om.

"Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans kärlek kan du värme få."

Guds osjälviska kärlek bär oss i våra liv, ibland kan det vara svårt att ta till sig. Den bär oss genom glädje, genom prövningar, genom döden och in i evigheten. Det är Guds löfte genom Jesus, ”med er alla dagar till tidens slut”. Den värme Guds kärlek ger oss ska vi bära vidare till vår medmänniska. Det är inget att hymla med att det är en utmaning, att älska sin nästa.   Jakob kallar det kungsbud, evangelisterna kallar det för det främsta budet. Ett led i det dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Att älska sin nästa innebär att inte göra skillnad på människor, det som Jakob skriver om. Det handlar om att aldrig beröva en människa hennes människovärde, ALDRIG. 

Människovärdet är sanktionerat av Gud genom att Guds avbild finns i varje enskild människa. I alla! Det är en utmanande tanke,kanske rent av provocerande, den kräver något av oss. Inte minst i relation till de som vi har svårt för. Ännu mer provocerande är, hur hanterar vi mötet med människor som gör andra illa, i allt från tyst mobbning, incest, rasism, folkmord, terror? Just för att kärlek faktiskt är svårt brukar jag säga att kärleken innehåller delord. Ett sådant delord är respekt.

   Kärlek innebär respekt för människovärdet. Respekt behöver inte betyda enighet eller att vi alltid håller med en annan människa. Vi behöver öva oss i att skilja mellan sak och person. Att enas om att vi ibland är oeniga, utan att ha ihjäl varandra med våld eller ord. För ord dödar också. Det är en utmaning eftersom våra handlingar, idéer och ställningstaganden ofta blir en så stor del av vår person.    Domen över oss själva och våra medmänniskor brukar bli hård. Därför är de avslutande orden i Jakobsbrevet så viktiga: ”Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.” När vi brister i att uppfylla det främsta budet, så kan det upplevas obarmhärtigt i relation till oss själva och till varandra. Men Guds barmhärtighet är större än vi förstår. Kan vi ta till oss det om än så lite som en gnutta så gör det stor skillnad även för oss att visa barmhärtighet mot oss själva och varandra. 

"Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans styrka kan du krafter få."

Det var många som följde Jesus. I Markus berättelse möter vi en ivrig man som lever ett gott liv, nu anar han något nytt, något som kan förändra hans liv, en styrka och en kraft han ser hos Jesus. Han faller på knä framför Jesus: "Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" Jesus ser på honom med kärlek, OBS, med kärlek, med barmhärtighetens blick och ger honom en utmaning. Den här berättelsen handlar inte primärt om att vara rik eller inte vara rik. Den handlar om var vi har vårt hjärta. Är vårt hjärta fritt eller bundet till det materiella? 

   Jesus visar oss den kompromisslösa relationen till Gud, den som bara är. Vi kan aldrig äga kärleken, varken till Gud eller till en person. Kärleken är egentligen omöjlig att förstå, lika oförståelig som att ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Mannen var bunden till sin rikedom, sorgsen gick han iväg. Frågan till oss blir: Har vi något som binder oss och därmed hindrar oss från att lyssna inåt efter Guds vägledning i våra liv? Finns något som hindrar oss från att uppleva och inspireras av den fjärde strofen?

"Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans låga skall du livsmod få."

Vi behöver livsmod i livet. Mod att leva och möta det livet ger oss av både prövningar och glädje. Jesus förmedlade livsmod till mannen men han kunde inte ta emot det, i alla fall, inte just då. Lärjungarna blir upprörda och undrar förstås vad är möjligt för en människa, vad krävs för att leva i tron, här och in i evigheten? Det är här Jesus vill medvetandegöra oss om att det krävs just medvetenhet av oss. Vad är vårt hjärta fyllt av, är det något som hindrar oss i vår relation till Gud och medmänniskan? SEN hur Gud verkar i varje enskild människas liv, det vet endast Gud som är möjligheternas Gud. Med sin Ande som bor i djupet av våra hjärtan verkar Gud i dig och mig Det var inte bara vid den första pingsten som  Guds Ande griper in i människors liv. Guds Ande andas i oss för att ge oss Ledning, Värme, Krafter och Livsmod.

Gammaltestamentlig berättelse ur 5 Mosebok 30:11-16

Epistelberättelse ur Jakobsbrevet 2:8-13

Evangelieberättelse ur Markus 10:17-27

Filosofiska principer

Gästblogg av Anders Hansén

Jag har några filosofiska principer som jag försöker hålla levande inom mig för att lite lättare hålla tanken klar.

Låt mig börja med min favorit. Franciskanen  William Ockham (ca 1285 – 1347) och hans  rakkniv. Den innebär i korta ordalag att man skall välja den förklaring på ett problem eller fenomen som har den enklaste lösningen.  Keep it simple – för att använda ett slitet uttryck.

   Hanlons rakkniv är en variant på Ockhams skapad av science fiction författaren Robert Heinlein 

(1907 – 1988 ) i boken Logic of Empire 1941. Den säger att om du kan förklara människors beteende med dumhet så gör det och skapa ingen konspirationsteori. Sedan har vi de två följande som på sätt och vis bara är olika varianter av de ovan två.

Först har vi Alexanderhugg, som löser upp den Gordiska knuten.  

I staden Gordins tempel fanns det en knut som Alexander den store (356 f kr – 323 f kr)  försökte lösa upp. Då det inte lyckades blev han så frustrerad att han tog sitt svärd och hög sönder den och insåg att han hade kommit på lösningen.  Att helt enkelt välja en lösning som är utöver det vanliga. Helt enkelt tänka utanför boxen.

   Sedan har vi Columbi ägg – när man väl ser lösningen på ett mycket invecklat problem så är den uppenbar. Enligt historien som är lite dunkel så är det Christofer Columbus (1451 – 1506)  då han har blivit ifrågasatt om vägen till Indien visar för Spaniens kungapar hur man enkelt får ett ägg att stå genom lite salt på bordet. En lite radikalare lösning är att knäcka det lite i ena änden. Ni kanske minns deckarserien Columbo med Peter Falk ( 1927 – 2011 ) den byggde på den principen. Nikita Chrusjtjov (1894 – 1971) använde principen på sitt eget sätt då han skapade uttrycket ”om man vill göra en omelett får man inte vara rädd för att knäcka äggen”. Men det är en annan historia.

Tes - Antites - Syntes

Vi får inte glömma bort Friedrich Hegels (1770 – 1831) princip. Tes – antites och syntes som för utvecklingen framåt. Det innebär att något måste så att säga gå i botten innan något annat kan komma. Pendeln måste göra ett fullt utslag i historiens gång innan den kan vända. Det är därför som tillvaron ibland kan kännas väldigt absurd.  

   Hur får vi då kunskap om verkligheten? Jo, genom induktiv och deduktiv metod. I den induktiva metoden så utgår du från verkligheten och försöker finna samband och system. Utifrån det du ser och upplever skapar du en karta.  I den deduktiva så utgår du från lagar och system som du provar mot verkligheten. Du har en karta som du försöker följa i verkligheten. Dessa två olika sätt samverkar då vi skapar vår verklighet. Båda metoderna är användbara men man måste vara medveten om att de har sina begränsningar. 

Vad är då sanning? 

Enligt filosofisk mening finns ingen absolut sanning, endast sanningar utifrån olika perspektiv. För att belysa detta så är Karl Popper ( 1902 – 1994) ett bra exempel, han sa att man enbart kan visa att en sats eller påstående är falskt, det går inte att säga att det är sant. När man påstår att en sats är sann så kan det komma ett tillfälle i framtiden då den är falsk.

   Vilka är dina filosofiska principer?

Av utmanar mer än om!

Lär av mig så ska ni finna vila för er själ, säger Jesus.

Han säger inte lär OM mig utan lär AV mig. Det är en utmaning för oss för det är mycket lättare att lära om. Att fördjupa sig i bibelkunskap, teologi, kyrkans historia osv. Det är inte fel, det behöver vi också, men Guds beröring vill nå vårt innersta, där finns Gudsmötet och Guds avbild nedlagd i var och en av oss. Vägen att nå in till Gudsmötet är genom Jesus. Det är själva poängen med kristen tro. Av och genom Jesus, inte om. Om, skapar ofta distans och det kan vi behöva när vi studerar och tar del av olika kristna traditioner, när vi mer teologiskt reflekterar över Bibelns berättelser men det ger ingen vila för vår själ och vårt vara, vår existens. Det är genom att lära AV Jesus, som var ett med Gud, Skaparen, Fadern som vi kan finna vila för vår själ.

Vad ska vi lära av Jesus? Det är en hel del! Just i dag lyfter berättelserna fram korset, delaktighet och generositet.

Hur kan vi förstå bilden och orden som Jesus ger när han säger: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila”, och ”Ta på er mitt ok.” Ok är inget vi använder. Vårt vatten rinner smidigt genom kranen, maten bär vi i våra kassar eller i dramaten! Bilen hjälper oss med mycket. Någon som bär ok ser vi knappt längre annat än på gamla bilder.

   Det finns olika slags ok men det vanligaste vi tänker på är en tvärslå som läggs över axlarna sedan hakas bördor på varsin sida för att göra det lättare att bära. Bilden var naturligtvis helt relevant när Jesus gick runt och förkunnande. Tänker vi till så ser vi att oket tillsammans med människan som bär det, bildar ett kors. Slut ögonen, tänk att ni lägger ett ok över era axlar, stå avslappnade låt armarna vila på oket, som blir korsets tvärarmar. Huvudet blir övre delen på korset som söker sig uppåt, mot himlen. Kroppen står rakt med fötterna stadigt rotade i jorden och bildar stammen. Nu har du ett kors som binder samman himmel och jord och sträcker sina armar ut för att omfamna, för att bära det som livet bjuder. 

Det har varit och är fortfarande en debatt om korset inom kyrkan och inte minst inom olika media. 

Upptakten till det är ett Facebook initiativet #Mittkors. En uppmaning att som en solidaritetshandling med förföljda kristna lägga upp en bild på ett kors och om man vill, berätta något om vad korset betyder för en. Jag ska inte fördjupa mig i det som tyvärr har blivit en solkig och giftig debatt, både inom kyrkan och i sociala medier samt diverse kultur- och ledarsidor, krönikor, om huruvida det var ett gott initiativ eller inte. Predikan är inte forum för det. Men allt visar att korset berör på olika vis. En sak vill jag i alla fall slå fast, att korset, symbolen för vår kristna tro inte är en symbol mot någon annan religion. Långt innan kristendomen var korset en symbol för liv, odödlighet och seger. 

   Följden av Jesu korsdöd blev liv, odödlighet och seger. När korset bärs medvetet av sin bärare är det också en symbol för det ok som Jesus talar om. När vi tar på oss vårt kors, är det som ett ok för att känna och veta att Gud, genom Jesus är med oss i våra liv. Vi lär av Jesus. Livet måste levas som det är, vi skapar det till stora delar själva. Så finns det som är svårt att rå på med vilja eller förnuft. Erfarenheter som blir till bördor att bära. Gud är ingen magiker som kan trolla bort eller konkret bär våra bördor. Livets bördor får vi bära  själva. Men medan vi bär kan vi – trots allt - finna vila i att veta att Gud är med och bär, för genom Jesus vet Gud vad det mänskliga livet innebär. 

Vi kan få vägledning av Gud genom Jesus. Skalar vi av tid och rum så finns mycket vägledning att få.

Jesus har något att lära oss, åtskilliga bibelberättelser är tidlösa i sin vishet. Vägledning möter vi i dagens berättelser om Elia och om de första kristnas egendomsgemenskap. Berättelsen om Elia och änkan är mer än bara ett under. Den visar på vikten av att våga känna tillit även vid de svåraste tillfällena i livet. Vågar vi det kan saker och ting ordna upp sig på oanade sätt. Berättelsen visar också hur vi är delaktiga i skapandet genom generositet.

   Berättelsen i episteln om egendomsgemenskap är inte aktuell för oss på samma vis som för de första kristna. För dom var det viktigt eftersom man trodde att Jesus skulle komma tillbaka inom en snar framtid. Så blev det inte. Men i väntan på Kristi återkomst kan vi leva i andan av att allt vi äger i grunden inte är vårt, utan är gåvor. Vi kan inte ta med oss något när vi lämnar jordelivet.

   Generositet och delaktighet borde vara en självklarhet för oss. Låt oss påminna oss om det när vi tar på oss korset, oket. Det som är skonsamt och gör bördan lättare att bära.”Lär av mig”, säger Jesus, han som var mild och ödmjuk. Tillit till livet, till Gud, till medmänniskan var centrum för honom. Det kan det bli även för oss när vi lär AV Jesus.

Femtonde söndagen efter Trefaldighet 2 årgångens läsningar som du finner här

GT om Elia och änkan

Episteln om egendomsgemenskap

Evangeliet om Jesus och oket