Stororden - Tro

"Jag har en aning som gränsar till visshet. En skygg förtröstan."

Så svarar författaren och kåsören Stefan Andhé på frågan om han har en tro som betyder något. En aning som gränsar till visshet och skygg förtröstan, så eftertänksamma och ödmjuka formuleringar kring något av det svåraste att svara på, tror du? Det är Tomas Sjödin, pastor och författare som återberättar detta i kapitlet Tro i Stororden. Sjödin skriver " Det är omöjligt att säga vad tro är. Möjligen kan man säga vad tron liknar, Jesus talade oftast om tron på det viset. I liknelser. Också i dem är gränsen mellan aning och visshet endast en tunn film." 
   Sjödin fortsätter med att ge en rad exempel ur Bibeln, bland annat berättelsen i Markus 9:20-24 om pappan som kommer med sin sjuka pojke, förbarma dig över oss och hjälp oss om du kan, säger pappan. Och Jesus kan, allt är möjligt för den som tror, säger Jesus och pappan utbrister i de bevingade orden "Jag tror! Hjälp min otro!" Pojken blir frisk. Pappan kommer med en bön och blir
bönhörd på en gång.

Gud hör vårt "Jag tror! Hjälp min otro!"

Pappans paradoxala bekännelse är värd att ta till sig och låna för egen del för jag anar att många av oss hamnar där ibland i olika situationer. Det är inte alltid som vi blir bönhörda på en gång när vi ber Jesus om hjälp, det kan vara outhärdligt tyst mellan varven. Då är det lätt att tappa tron, misströsta, bli arg, besviken, ge upp. En klok lärare sa, när jag pluggade grekiska under studietiden, kom ihåg att undren visar på vem Jesus ÄR, undren i sig har ett underordnat syfte i berättelserna om Jesus.  Berättelserna som är vittnesbörd om hur Gud ÄR med sin mänsklighet genom Jesus, för en tid konkret, jordisk och nu med oss genom sin Ande.
   Det är en utmaning, för vem vill inte ha konkreta bevis, svar nu, svart på vitt. Så har olika kyrkliga traditioner försökt fylla tomrummet och bortse från dynamiken i "Jag tror! Hjälp min otro!", försökt göra mer av den skygga vissheten. Resultatet blir att fokus flyttas från Gud, från Jesus till en immanent bevisföring som inte håller när livet utmanar oss. För det enda som håller när livet utmanar oss är att vi till kropp och själ ställer oss nakna inför Gud och överlåter oss till det ovissa som vi anar och kan ana så starkt att det blir till visshet. Så naken var pappan när han ställde sig inför Jesus. Kanske är det så att just Storordet tro är ett av de allra svåraste.

"För vem av oss förstår livet? Och vem av oss kan gardera sig mot livet?"

Två frågor Sjödin ställer sig och han landar inte i något annat svar än att överlåta sig mötet med Gud/Jesus när livet drabbar oss. Tro handlar inte om kraft och styrka, det räcker med en aning. 

Jag tänker att så är det och det räcker, för Jesus har gått före, genom sin mänsklighet har han visat en väg och genom sin gudomlighet är han närvarande i vår tro och i vår otro.

Varför-frågan i årets val

Varför-frågan som bör ställas inåt inte enbart utåt.

Varför väljer varannan väljare SD enligt ett medelvärde av sju opinionsundersökningar i juni/juli 2018? (Val-digital Opinionsläget). Vi är många som ställer den frågan, hur kan varannan väljare lägga sin röst på SD?
Jag har inget bra svar men jag funderar mycket över frågan varför, en fråga som på många vis lockar till lättköpta svar. En fråga som kastas ut med en förväntan på snabbt svar. Svaret är ofta att det är en missnöjesyttring, följdfrågan är då, missnöje med vad?

När det handlar om varför-frågor som rör våra personliga, privata liv är min och mångas erfarenhet att frågan bäst besvaras genom att vändas inåt istället för utåt. Men att det också är enklast att vända den utåt för då behöver jag inte ta ansvar, varken för att undersöka eller för att ta konsekvenser av det jag upptäcker.

   Nu är det hög tid - och har varit det länge - för alla partier som inte är brunsvarta att ställa varför-frågan inåt, varför-frågan som i sig innehåller så många delfrågor:

• Varför väljer väljaren bort oss? 
• Hur kommer det sig att ett parti som lyckats kamouflera sina rötter i nazismen polerat sig så väl att det av väljarna prioriteras framför vårt parti? 
• Vad i vår politik har misslyckats så till den milda grad att ett nazistparti är ett alternativ? 
• Har vi lyssnat på våra väljare? 
• Har vi lyssnat på våra antagonister? 
• Har vi gjort rätt omvärldsanalys? 
• Har vi varit för bekväma, (det har gått förr, det går nu också)? 
• Är vår ideologi i fas med verkligheten, det vill säga går vi på kartbilden eller i den verkliga terrängen?
• Har vi tagit vara på möjligheten att utveckla vår ideologi i relation till nationell och internationell politisk utveckling?
• Har vi tagit vara på möjligheten att utveckla vår ideologi i relation till nationell och internationell ekonomisk utveckling?
• Hur kommunicerar vi vår politik?
• Vågar vi vägra Twitter?
• Vågar vi vägra personkult (av partiledare - ett parti är ideologi, inte person)?
• Hur...?
• Vad...?
• När...?
• Vilka...?

Listan kan göra hur lång och detaljrik som helst, det här är några frågor som jag funderar över. Framför allt är det frågor som övriga partier behöver ägna sig åt i stället för att förfasa sig över SD. För att förfasa sig över något skapar ofta en distans som paralyserar handlande. Det är skrämmande att en samlad media och SD själva konstaterar att de behövde ingen egen dag i Almedalen för alla dagarna var SD i fokus för de olika partiernas tal och debatter.

Det är dags för övriga partier att rannsaka sig och möta hotet från SD med örat mot väljarna. Vad är det som gör att varannan röstberättigad är beredd att ge sin röst till ett nazistiskt parti?

Lyssnandets konst är svår, för att aktivt lyssna på en motpart, en som dessutom betraktas som motståndare till allt vad man själv står för och tror på handlar om att i alla fall - trots allt - lyssna för att förstå. Vi behöver förstå för att kunna agera, att förstå betyder inte att hålla med. Som sagt att även lyssna inåt, inte enkelt men nödvändigt. I avsaknad av introspektion hos partierna för att vara relevanta i 2018 års val, får vi, enskilda, ta ett större ansvar för att söka svar på Varför-frågan med alla dess delfrågor så vi väcker partierna ur deras paralyserande fasa som inte leder någon vart annat än att spä på SD:s opinionssiffror.