Läsa någon annans dagbok

Det är verkligen "no, no" att läsa någon annans dagbok och det finns anledningar till det.

Ändå publiceras dagboksanteckningar, sammanställs i böcker, fritt fram för alla att läsa. Personligen är jag kluven till att läsa just dagboksanteckningsböcker. Och ena sidan går det aldrig att på  djupet förstå en annan människa och därmed blir en annan människas dagboksanteckningar rätt ointressanta. Och andra sidan är vi visserligen olika men inte så unika som vi inbillar oss och därmed finns det allmänmänskliga igenkännandet vid läsandet av en annan persons dagbok. Det var just det sista som fångade mig i läsandet av Kristian Lundbergs GUD ÄR INTE ETT FRÄMMANDE NAMN.

"Hur kan man bära fram en tro i en samtid där allt annat än det bräckliga premieras?"1)

Som läsare får du följa Kristian Lundberg från 25 augusti till 10 mars. Förutom Kristian följer Lasaros och Jesus med från sida till annan. Inte så att boken handlar om dem, direkt, men indirekt. Jesus kallar oss alla vid namn. En avslutad historisk händelse och en pågående historisk händelse är också följeslagare genom anteckningarna. Berättelsen om troendedop i Vallersvik, Frillesås 1848 och om EU-migranternas och flyktingarnas situation i Malmö och Sverige.
   Det är just bräckligheten, det sköra, det nakna och det sårbara som talar till mitt hjärta. Visst håller jag med om att "Kyrie Elieson är inte bara två ord. Det är handling."2) Men håller inte alltid med om alla hans slutsatser. Jag tror vi definiera politik på delvis olika vis, åtminstone i relation till meningen "Det finns ingen gräns mellan det privata och det politiska"3)  Att vara kallad vid namn till handling, det är politik för mig, utan partipolitisk färg. Kanske en utopi, men så får det vara för mig. Färgen får komma vart fjärde år och den kan variera, partipolitiken får höra till min privata sfär. Min tro i handling kan vara politisk utan påklistrad etikett.

"Det är radikalt att tro. Det är radikalt att vägra falla på knä inför en yttre makt som räknar oss i kronor och ören.

Det är motstånd att tro, att låta just det bräckliga vara vår enda styrka. Ibland sker det inte på annat sätt än genom ordet som blir till en handling i sig själv."4)  Inom bokpärmarna träffar orden rakt in i hjärtat som ljusstrålar som lyser upp mörkret, som värmer, som bländar, som avslöjar, som utmanar vad som ryms i mitt hjärta. Det är väl just det som kan vara behållningen av en annan människas dagboksreflektioner, det allmänmänskliga som bryter igenom det privata och egocentrerade. "Ingen människa är ensam. Ingen är bara ett rop ut i den kalla tystna natten. Vi är berättelser som flätas samman, som vävs ihop. Och det är här det sker." 5)  Det finns många kloka och träffande formuleringar som jag skulle kunna fortsätta att citera och ett till ska jag bjuda på innan jag sätter punkt för detta inlägg. Men innan dess en uppmaning, läs boken!

"För att kunna se vad som är avgörande i livet är det nödvändigt att med jämna mellanrum stanna upp i avskildhet och reflektera över den egna situationen."6) 

Livet är fyllt av val, små och stora, livsavgörande och obetydliga. Det är lätt att fastna i de små och relativt obetydliga, för de kryper inte in under skinnet, just de valen distanserar oss från oss själva. Varför? Finns hur många olika svar som helst. Ett svar är att det hela livet gör ont att växa och mogna som människa, växtvärk. Inte konstant men nu och då återkommande när det komplexa behöver synas. Kristian Lundberg skriver klokt om enkelhet och ansvar för sitt liv. 

1) s 63
2) s 121
3) s 122
4) s 138
5) s 139
6) s 161

GOD JUL

Ja, det är verkligen gott att vi får hälsa varandra med godhet. Godhet och ljus hänger ihop.  

”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus…” Profeten Jesajas ord har gått i uppfyllelse därför firar vi jul. Ljuset har kommit till oss genom Jesus födelse – Guds Människoblivande i den sena natten i Betlehem. Några av er har kanske varit i Betlehem. När jag stod vid det som kallas herdarnas äng i Betlehem så är det nästan så att jag kände heligheten i luften – det är en speciell stillhet som tränger igenom bruset och den kommers, som ofta blir på vallfartsorter. Herdarnas upplevelse av änglarnas lovsång finns kvar där som ett skimmer, en vibration i luften. ”Var inte rädda jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket." Idag har en frälsare fötts åt er.” Ängelns ord till herdarna är lika mycket ord till oss. Evangelisten Lukas berättar:


    Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. 
    I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. [10] Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."  Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:  "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt." 
    När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. 

Det är ett budskap ljust som stjärnljus. 

I ett land så prövat av politiska oroligheter, ibland med religiösa förtecken är det svårt att tänka att Betlehem blev vaggan för en profetia om fred och frihet för människor. Det är så Jesaja profeterade och det är så änglarna Sjunger - om Fred och Frid till människor. Vi vet alla att fridens och fredens budskap långt ifrån är ett ljus för människor runt omkring vår jord och hos oss i trygga Sverige. Det är lätt att känna rädsla av olika slag. Global terror, krig och inbördeskrig, en bit bort ifrån oss.  Gängbråk och hedersvåld inom våra egna gränser.Eller den ofrid som kan råda i ett hem kring jultid. Det är en oerhört stark kontrast till den idyll som målas upp vid krubban med nyfödda Jesus, Maria och Josef tillsammans med herdarna.
Julens budskap är bland annat att vi inte behöver vara ensamma i vår rädsla. Låter vi fridens och fredens ljus uppfylla vårt hjärta och bli till en krubba/en vagga för Jesu födelse och julens budskap om Fred och Frid är vi aldrig ensamma. Det är inte i det storståtliga, det är inte i palats, det är inte i höga ämbeten som Gudsnärvaron förnims, utan i vars och ens hjärta, i all enkelhet.

Guds vishet och radikala skaparkraft visas genom att Gud väljer att födas i enkelhet för att det inte ska finnas onödiga hinder för oss i mötet med Gud.

Gud valde att bli människa i Jesus Kristus för att nå ända in i vår verklighet. Gud delar våra liv. Jesus ägnade hela sitt liv till att möta människor, upprätta och vara nära i livets alla skiftningar. Han finns nära oss. Han finns nära i varje nyfött barn – kanske är det därför julen är så speciellt för oss –kommer så nära vårt inre. För vem kan motstå att ta emot ett nyfött barn i sitt hjärta?

Berättelserna i vår Bibel är gränsöverskridande och tidsöverskridande. Hjalmar Gullberg skriver i en dikt om detta:

Rödaktigt lyktsken glänser på frusen trottoar.

Långt bortom tidens gränser ett ögonblick jag var.

Jag hörde bortom tunga grå fält och vattendrag

en herdeskara sjunga: Ett barn är fött idag!

Så min önskan till oss alla inför den fortsatta julen och det kommande 2017 är att julens berättelser om Jesu födelse, herdarna och stjärntydarna inte blir stämningsfulla sagoberättelse utan att vi upplåter våra hjärtan för det stora mysteriet att Gud vill dela ditt och mitt liv. Kristus vill, i tro, låta sig födas även i våra hjärtan.  

TILL

Befriad till Gud, till varandra, till oss själva.

Det finns en paradox i adventstid. Dels så är det som en förfest till jul, vi pyntar, planerar och gläder oss. En del våndas också, mer eller mindre, under måsten av olika slag eller för att julen har ett stort fokus på familjen, en familj som man av olika anledningar inte enkelt relaterar till. I kyrkans rytm, kyrkoåret, är advent en fastetid, en tid för eftertanke och förberedelse för julens stora glädjehögtid. Inte minst på 2:a och 3:e advent blir allvaret tydligt. Jublet på 1:a advent byts mot kärvare berättelser. Johannes, profeten med det mustiga och utmanande språket som vi möter i dag är den som bereder väg för Jesus. Johannes levde ett extremt enkelt liv och han uppmanar människor att tänka till och omvärdera sina liv. Han gör det med ett språk som får oss att studsa. Huggormsyngel vill ingen av oss bli kallad och vem är intresserad av den kommande vreden? Vem blir intresserad av att förändra sitt liv under det som liknar hot?

   Det är lätt att värja sig mot berättelser av det här slaget och tänka att de inte angår oss. Det är mycket som skiljer vårt nu mot då, samtidigt är Bibelns berättelser tidlösa i sitt budskap. Johannes drevs starkt av sin kallelse att bereda väg för Messias, för den väntade Frälsaren. För de som kom till Johannes fanns både en religiös och politisk längtan efter frälsning. Vi lever under andra förhållandena men är ändå bundna på olika vis. Johannes bar fram övertygelse att: 

Alla människor ska se Guds frälsning. Den övertygelsen sträcker sig över tid och rum och vill nå in i ditt och mitt hjärta. Så vad betyder det då för oss?

Begreppet Frälsning, att bli räddad och befriad är ett belastat ord, som en del ryggar för därför man har negativa erfarenheter av innebörden och det har i kyrkans historia missbrukats. Tyvärr! Men det är ett av trons Storord som vi inte kan och bör göra oss av med. Istället behöver vi utmanas att se innebörden. Likaså av omvändelse, ett annat Storord. Vad innebär omvändelse och frälsning för oss?Vad är det som behöver omvändas och befrias hos oss och inom oss? Vi lever inte i förtryck och fångenskap mer än vad vi själva skapar genom vårt sätt att leva. 60-tals psalmen 289, Guds kärlek är som stranden har tolkat detta i en av verserna: ”Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.” När vi hör orden omvändelse och frälst, är det lätt att fokusera på det lilla ordet FRÅN, omvänd från och frälst från, det är betydligt mer fruktbart att fokusera på det lilla ordet TILL. Omvändelse handlar om att vända om TILL någon. Frälsning handlar om att bli befriad och räddad TILL någon. Den någon är Jesus.

   För några år sedan var jag på gudstjänst i Nidarosdomen det var också dop i gudstjänsten. Alltid intressant att ta del av en annan kyrkas ordning och just den här gången gick det lilla ordet TILL rakt in i mitt hjärta. När vi döper i vår kyrka säger vi alltid: Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. I Norska kyrkan säger prästen: "etter vår Herre Jesu Kristi ord og befaling døper jeg deg til Faderens og Sønnens og Den hellige ånds navn.

Vi döps TILL en samhörighet med Gud. Vi blir befriade TILL, en relation med Jesus.

Omvändelse är att konkret vända sig Jesus för att inleda en relation. Jesus besvarar relationen med frälsningen som befriar och upprättar oss utifrån det som är unikt i våra liv och det som är vårt gemensamma mänskliga liv. Våra liv är inte isolerade öar varken i relation till Gud eller till varandra. Det är den vägen som Johannes profeterar om med sin föregångare Jesajas ord. Johannes drivs av löftet om Frälsarens ankomst och vill genom sin förkunnelse och sitt reningsdop förbereda människorna på Jesu ankomst. Att vända om till vägen som är öppen för alla, eftersom: ”Alla människor ska se Guds härlighet och frälsning.”

   Vi blir befriad TILL, en relation med varandra. Att säga ja till omvändelse och frälsning får också konsekvenser i relation till varandra. Johannes svar på frågan ”Vad ska vi göra?”, är giltig även för oss. Hur kan Du och jag i våra liv dela med oss av en skjorta, ett bröd? Hur ska vi som kristna gestalta ett ansvarsfullt samhälle? I tron, i dopet blir vi Guds barn som gemensamt har en relation, det som Paulus talar om: Alla är vi ett i Kristus Jesus.

   Vi blir även befriade TILL, en relation med oss själva. Rent konkret, just nu, vad ger mening och vad minskar måsten och stress i advents- och julhetsen. Hur kan vi leva våra liv utan rädslans stenar i våra hjärta? Vad ger istället lugn, god vilja, lust och glädje i våra liv? Vägen att ta för att bli fri från rädsla och i flera andra olika bemärkelser, beroende på hur det ser ut i vårt liv, ligger i riktningen, att vända sig om TILL den Frälsning Jesus kommer med. Det är inget som verkar magiskt, det handlar om tillit och överlåtelse. En gnutta mod, att säga ja till tro! Att vilja och våga sätta in sitt liv i ett större sammanhang. Alla är ni ett i Kristus Jesus, skriver Paulus. Det är Guds sammanhang. Vi ber med psalmens ord:

”Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina.” 

Predikan i Djurgårdskyrkan på 3:e Söndagen i advent 

GT Jesaja 40:1-8

Epistel Galaterbrevet 3:21-29

Evangelium ur Lukas 3:1-15