Att lyssna och inte bara höra

Ordet och orden är i centrum för Sexagesima (åtta söndagar före påsk). Predikan bygger främst på evangeliet hämtat från Johannes 6:60-69 och episteln från  Hebreerbrevet 4:12-13.

Vi har alla en relation till ord. Det är essensen av att vara människa att uttrycka sig genom språket, genom orden. 

Orden gestaltas inte bara genom talet utan också genom punktskrift och teckenspråk. Jag funderade på om vi kan säga att orden är Guds viktigaste redskap för att nå oss. För det ordlösa är också ett väsentligt redskap Gud använder. När jag vänt och vridit så kom jag fram till att orden trots allt är viktigast. Ja, trots allt därför att orden är livsfarliga och livgivande på samma gång. Historien visar oss att även om man förbjuder, förhindrar eller förgör de tryckta orden så har det aldrig gått att tysta orden om Ordet, om Kristus. Årtusenden bär vittnesbörd om det. Orden om Ordet – orden om och av och genom Jesus Kristus.

Lärjungarna - som var fler än de tolv – som vi möter i Johannesevangeliets berättelse står ansikte mot ansikte med Ordet, med Jesus. För några resulterar det i utropet och frågan.”Det är outhärdligt, vem står ut med att höra på honom?” Vad är det som är så outhärdligt? Vad har Jesus sagt? Vilka är orden som förargar? Jesus förstår på en gång att hans undervisning, hans predikan, hans handlingar i alla stycken är Utmanade, Provocerande, Radikalt, Ärligt, Naket, Avskalat, Nytolkande och Nytt. 

Jesus som inte alltid var tydlig med vem han var har här varit utomordentligt tydlig. 

Han har dagen innan visat sin gudomlighet genom de två fiskarnas och fem kornbrödens måltid till glädje för tusentals. På kvällen kom Han gående på den vindpiskade Galileiska sjön och lugnade lärjungarna. Nu möter han åter igen den stora skaran av nyfikna, sökande och troende. En del av dem hade varit med vid den stora måltiden och en del hade nåtts av ryktet om Jesus och träffar honom kanske för första gången. Så vad säger han – Jo, att det bröd som ger verklig mättnad är att ta emot Jesus i tro. ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig törsta. – Den som kommer till mig ska jag inte visa bort.” ”Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv” 1)

En del har hört nog – Vem är han som har detta maktanspråk? Kallar sig Människosonen och säger sig komma från Gud, från Fadern? Vem är han som säger att orden han talar är ande och liv? Jag tänker att dom som drog sig tillbaka och inte längre ville följa med Jesus hade hört och upplevt men inte Lyssnat. Det är skillnad på att Höra och att Lyssna. Att Höra är att uppfatta ljuden med hörselsinnet, tolka dem och snabbt skapa sig en mening i situationen. Att Lyssna är att ta Hörandet ett steg till – att vara Medveten om vad som sägs, att anstränga sig och att förstå, åtminstone försöka förstå vad det är man hör.

Att lyssna är att gå bakom och bortom orden och försöka ana något av tillvarons större och djupare grund.

När vi lyssnar sker ett verkligt möte. Då är vi inte avvaktande eller försöker bevaka våra positioner utan då sker ett verkligt möte mellan Gud och människa ”När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd”. skriver psalmisten Ps 119:130. Även det Mellanmänskliga mötet blir annorlunda när vi  Lyssnar till varandra. När vi Lyssnar vågar vi stanna kvar och möta Jesu Utmanande, Radikala och Avskalade ord. Möta Ande och Liv. 

Tack vare evangelierna och breven har vi närheten till det som Jesus säger till oss på sätt och vis lika mycket som lärjungarna som var med honom vid strandkanten och bergen runt Galileiska sjön. Den okände författaren till Hebreerbrevet  har Lyssnat. Jag förstår att en del tycker orden är olustiga. Orden är kärva –skarpare än ett tveeggat svärd, skiljer själ och ande, blottlägger, inget kan döljas. När vi möter Gud genom Bibelns berättelser träffar det din och min livssituation och våra erfarenheter. Därför kan orden och meningarna väcka obehag hos någon och tröst hos en annan. 

Att kunna koppla bort ekot av sig själv för att reflektera är svårt ibland. 

Vi behöver det för att kunna Lyssna för att förstå vad orden har för ärende till oss. Då är orden verksamma. Hos mig väcker epistelns ord tillit och lugn, Guds upprättande, kärleksfulla ögon ser till mitt hjärtas innersta och förstår allt. Det Sköra, Det Mörka, Det fantastiska allt det som det innebär att vara människa – Allt det jag och vi bär på.

Så har vi orden som kyrkan förvaltat genom årtusenden som är verksamma och existentiellt har burit generationer. Jag tänker på bönen, när vi ber för andra – för oss själva – det är ord som lyfter och bär Så enkelt och avskalat som Jesus lärde oss att be Fader vår. Vi har nattvardens verksamma ord, Kristi kropp för Dig utgiven, Kristi blod för Dig utgjutet. Några av alla trons ord att bli burna av när vi Lyssnar.  Jesus antyder att vi fått Lyssnandets förmåga som gåva av Gud genom orden ”ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” Den gåvan är sedan begynnelsen Guds avbild inom oss. 

Jesus ställer frågan till de tolv ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Han ställer den också till oss.

Genom Petrus svar vet vi att de tolv Lyssnat, även Judas, det är jag övertygad om, han har inte bara hört, trots sitt kommande svek. Av berättelsen förstår vi att Jesus vet detta. 

Om Jesus skulle ställa frågan till dig och mig här och nu, vet jag inte vad ditt svar är. Även om jag har frågor jag inte finner svar på och inte förstår allt av orden om Ordet Jesus Kristus så instämmer jag med Petrus. "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige." 

1)  Läs gärna hela kapitel 6 i Johannesevangeliet  för att få bakgrunden 

Kärleksfull och sträng

Idag på den Femte söndagen efter Trettondedagen är evangeliet hämtat från Lukas, som berättar följande.

Jesus gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir räddade?" Han sade till dem:  "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.  När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. -  Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist."  Lukas 13:22-30

När jag läser min Bibel gör jag det med pennan i handen. Stryker under, ringar in och skriver lite kommentarer. Vid den här texten har jag i kanten skrivit ”Knepigt”. 

Jag tror att jag måste börja göra lite kalendariska noteringar också för jag vet inte när jag skrev det. När någon säger namnet Jesus så får vi många bilder, ingen vet hur han faktiskt såg ut. En bild är av en man med en mild blick och öppen famn. Snälla Jesus som möter oss och älskar oss alla. Därför är det lätt att skruva lite på sig när Jesus skärper tonen som han gör i dagens berättelse. Antagligen är det väl därför som jag vid något tillfälle har skrivit ”knepigt”bredvid texten. Fast när jag nu läste berättelsen till dagens predikan kom frågan: Hur knepigt är det egentligen att någon som älskar oss också kan bli skarp och sätta ner foten?

Min nu yngsta vuxna son sa för några år sedan: Mamma, du är kärleksfull men sträng. Jag frågade, vad menar du med sträng? Som mamma vill man ju boosta sitt ego och bara vara kärleksfull. Han svarade att med sträng menade han att skydda och hjälpa till att utveckla personen.

Jag är inte förtjust i familjebilder när vi talar om tro och gudsbilder för alltför många har trasiga och svåra  familjerelationer. Fast det finns poänger med de bilderna och vi kommer inte ifrån att våra främsta och starkaste Gudsbilder är familjeorienterade, hela bilden av Gud som treenig bygger på Fader/Sonrelationen.

Poängen är förstås när det är en riktigt god familjerelation då vet vi att det kärleksfulla går hand i hand med förmågan att vägleda, sätta ner foten, det kan uppfattas som strängt men det är för att skydda och utveckla.

Så tänker jag att Jesus är idag när han svarar den okände frågaren. Jesus ÄR kärleksfull och sträng i den berättelse som vi möter hos Lukas. 

Låt oss för ett ögonblick ta oss tillbaka till bergen och dalarna och slå följe med Jesus genom byarna på väg till Jerusalem. Han har undervisat och botat, mött människor i livets alla situationer. Jesus har sått sitt budskap om omvändelse och frälsning. Omvändelse, det vill säga att förändra sitt liv i relation till Gud och till sina medmänniskor. Då bereds vår inre jordmån och vi kan ta emot frälsningen, räddningen från ett liv där döden är slutet till ett liv där vi erbjuds att gå in i och leva i Guds rike redan här och nu. Inte i en paradisisk tillvaro, för det är inte Guds rike på jorden men i ett rike av en god och utvecklande relation till Gud och till varandra. Ett rike präglat av den människosyn som Jesus undervisat om. Ett rike där girighet, hårdhet och gradering av människors existens inte ska finnas.

Jesus påminner om det när han säger att ”människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och då ska sådana som är sist bli först, och sådana som är först ska bli sist."  Vi vet att Jesus var kritisk mot sin samtids religiösa auktoritet. Den kritiken hör vi också i dagens berättelse. Det räcker inte med att dela måltid och bara lyssna till vad Jesus säger. Orden måste gestalta sig och ta form i handlingar i det liv som man levde. Det finns mycket mer att säga om den här texten utifrån ett historiskt-teologiskt perspektiv men jag lämnar det för nu.

Vi måste tolka och se vad kärnan i Jesu ord och handlingar har för betydelse för oss och vår relation till Gud. 

Det är viktigt att påminna om att vi inte kan trycka ctrl+c eller för oss som är äldre - vi kan inte lägga karbonpapper mellan då och nu. Det är den ständiga utmaning och brottning kring vad dessa  i tid gamla berättelser har för existentiellt budskap till oss. För det finns där, det tidlösa budskapet.

I ett samhälle fullt av krav vill vi inte höra att det krävs något av oss för att vara kristna – fast det gör det – Jesus uppmanar alltid till handling och trovärdighet så att orden om lika värde, medmänsklighet, barmhärtighet ska vara mer än tomma ord. Här blir orden stränga, stränga för att skydda och utveckla. Skydda när människovärdet på olika vis kränks. Utveckla för trons liv är lika mycket ett växande som vårt biologiska och personliga växande. Inte ett växande som är mätbart i prestige eller pengar utan ett växande i mognad och insikter om vad det är att vara människa och leva i relation till Gud och till varandra.

Jesus visar gång på gång att ALLA är välkomna och han vet att det är svårt. 

Det är det han visar i dagens möte med den anonyme frågaren. Jesus säger inte att det bara är några få som ska bli räddade, frälsta. Han säger att det är en kamp, att det är svårt och att det han förmedlar av Guds visdom och vägledning ibland utmanar oss och våra föreställningar om livet, Gud och varandra. Så de frågor vi behöver ställa oss då och då är: 

På vilka sätt kan Din och min tro blir mer trovärdig? 

På vilka sätt omsätter vi vår tro på Gud och Jesus i handlingar?
Hur möter vi vår medmänniska?
Hur väljer vi att leva våra liv?

Med de frågorna upphör då och nu – här upphör tiden – Guds visdom och vägledning är lika utmanande för oss som för den okände frågaren som vandrade med Jesus till Jerusalem.

Det osynliga eller bortglömda valet

brukar kyrkovalet kallas. Det har jag en viss förståelse för. Det har utvecklats till att angå en minoritet även om Svenska kyrkan är en majoritetskyrka med alla sina tillhöriga. Att EU-valet är ett osynligt och bortglömt val skrämmer mig mer, för det angår oss alla. 

Det är 112 dagar kvar, 25 maj ska vi gå till val,utöva vår demokratiska rättighet att vara med och påverka vilka företrädare för vårt land vi vill skicka till Bryssel. 20 personer ska företräda Dig och mig i EU-parlamentet under fem års tid. Och det är tyst, TYST, tyst! Till skillnad från den valrörelse som smugit igång för höstens nationella val, där är partierna igång. Där är SVT igång med sina partiledarporträtt utifrån en terapeuts varsamma utfrågande (snäll-TV).

Vi är, vare sig vi vill det eller inte, del av den gemenskap som EU står för och på olika vis får det konsekvenser för oss. Det gränslösa Europa är en realitet när vi vill ut och resa, det är bara att passera EU-medborgarskylten (såvida du nu ser hyfsat "svensk" ut, vad det nu är?!?). Pengar flödar in i en administrativ koloss, vad får vi för dessa pengar? 

Nåväl, vad ska jag nu lägga min röst? Jag som är randig, jag som inte låst mitt liv i trofasthet till ett parti. Jag som vill ha sakpolitik, inte känslopolitik.

Jag vet, det går aldrig att skilja dem åt. Det finns ingen objektivitet och saklighet som inte bär spår av subjektivitet och känslor. Jag googlar på EU-valet och får upp en mycket informativ sida EU-upplysningen, en sida där riksdagen informerar om valet. Gott så, information och regelverk är bra. Så går jag vidare och klickar fram de åtta riksdagspartier vi nu har för att se vad de skriver om EU-valet. Jag tänker att det är väl i allra högsta grad tid att börja sin valrörelse. Vad möter mig på första sidan på partiernas hemsidor?

Två partier av åtta har valet på första sidan. Två har länkar som anknyter till reportage om EU. Fyra partier har ingenting.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skriver inte ett ord på förstasidan om EU-valet. Centern och Miljöpartiet länkar till reportage anknutet till EU. Endast Folkpartiet och Sverigedemokraterna har på sin första sida en presentation av sina kandidater.
Demokrati är inte gratis, jag tror att vi tar den för så självklar för att vi är så privilegierade i vårt land. Alla vi som inte har annan erfarenhet med i vårt livsbagage har fått självklarheten med modersmjölken.
Det handlar inte bara om Sverige, det handlar om Europa, det handlar om Världen. Det handlar om verkligheten vi vill leva i, hur ser den ut? Hur vill vi ha framtiden? Jag har inga svar men väldigt många frågor som jag skulle kunna räkna upp här. Visst, jag kan klicka mig vidare på hemsidorna, visst jag kan slå en signal, visst jag har ett ansvar att ta som medborgare att informera mig om valet. Bara några sista frågor ut i cyberrymden.

Är det ett viktigt val? Det verkar inte så, är svaret Nej? Om, Ja, var finns viljan att informera, berätta, argumentera, analysera och övertyga om att jag ska lägga min röst på just den kandidaten/partiet?