Med SOfOS : Rätten till sin egen röst

Evangelisten Matteus berättar

Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: "Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon." Han gav henne inget svar.Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar." Han svarade: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig." Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." - "Nej, herre", sade hon," men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord." Då sade Jesus till henne: "Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill." Och från den stunden var hennes dotter frisk. Matt 15:21-28

En egen röst

Ännu en tät berättelse med många ingångar. Som den ödmjuka meningen, Nej, herre, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord. Ödmjuk mening säger jag, någon skulle säkert säga att det är en underdånig mening. Till och med självutplånande. Som vanligt beror det på vilka glasögon vi sätter på oss. Jag väljer ödmjuk och samtidigt kraftfull och intelligent, kvinnan ger svar på tal. Det är en kvinna som visar rätten till sin egen röst och hon använder den. Det klockrena svaret på orden av Jesus, som lätt uppfattas som en förolämpning, beror troligen också på att hon just nu drivs av förtvivlan över sin dotters tillstånd. Hon vet även att hon rör sig i gränslandet, precis som Jesus. Det är bokstavligen ett gränsland mellan det judiska Galileen och Fenicien eller Kanaan som judarna kallade området.

Jesus börjar med att markera vem han är och hur han uppfattar sitt uppdrag. Något tillspetsat kan vi tycka. Men han är den han är och möten över synliga och osynliga gränser mellan människor är något som inte begränsar Jesus. Det verkar som kvinnan, som vi dessvärre inte har något namn på, någonstans har hört talas om Jesus, att han är en som kan hjälpa. Precis som Davids son, Salomo, känd för sin vishet men också för att ha makt över demoner och andar. Kan Jesus vara som han? Kan Jesus hela hennes dotter?

Alltid mer

Vi kan känna igen oss i kvinnan, hon ger sig inte, trots att hon blir nonchalerad av Jesus och motarbetad av lärjungarna. Det skulle ha varit så lätt att ge upp. För det är lätt att ge upp när vi inte upplever att vi hör och erfar Guds närvaro i våra liv. När vi inte får de tecken vi vill ha. Jesus är mer än en helbrägdagörare, han är Gud inkarnerad och berättelse efter berättelse i vår Bibel visar att Gud inte är en magiker som uppfyller alla våra önskningar, alla våra behov.

Gud vill mer, Gud vill vara en del av våra liv i en ömsesidig, om än inte jämställd, relation av ett jag och ett du. Gud är alltid mer, det är därför vi behöver öva oss i ödmjukhet, inte underdånighet eller självutplåning men ödmjukhet. Precis som kvinnan i berättelsen.

Hon gav inte upp, trots att hon inte omedelbart fick svar eller när hon fick ett svar hon inte nöjde sig med. Hon kämpade på för att hennes tro på svar var stor. Jesus ser och hör hennes trosvissheten och längtan. Jesus ser och hör även våra rop och våra tvivel och vår längtan, även när vi inte tycker att vi hör hans svar. Men han är alltid med, löftet finns där. Med er alla dagar till tidens slut.

Vi ber med inspiration från dagens Psaltarpsalm

Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig!

Ibland upplever vi den självklara närheten till dig Gud, ibland famlar vi i gränslandet mellan tro och tvivel, ibland omsluts vi helt av mörkret, vi ropar från djupet av vår själ.

Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.

Du Gud vet varje hjärtas hemligheter, det ljusa såväl som det mörka, det illasinnade såväl som det godhjärtade. Tack för att du förlåter det som behöver
förlåtas i våra liv.

Vi väntar och vi hoppas få höra dina ord Gud, i våra liv. Ja, vi längtar mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Vi ber och hoppas.

Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria.
Amen