Idag på den Femte söndagen efter Trettondedagen är evangeliet hämtat från Lukas, som berättar följande.
När jag läser min Bibel gör jag det med pennan i handen. Stryker under, ringar in och skriver lite kommentarer. Vid den här texten har jag i kanten skrivit ”Knepigt”.
Min nu yngsta vuxna son sa för några år sedan: Mamma, du är kärleksfull men sträng. Jag frågade, vad menar du med sträng? Som mamma vill man ju boosta sitt ego och bara vara kärleksfull. Han svarade att med sträng menade han att skydda och hjälpa till att utveckla personen.
Jag är inte förtjust i familjebilder när vi
talar om tro och gudsbilder för alltför många har trasiga och svåra familjerelationer. Fast det finns poänger med de bilderna och vi kommer inte ifrån att våra främsta och starkaste Gudsbilder är familjeorienterade, hela bilden av Gud som treenig bygger på Fader/Sonrelationen.
Poängen är förstås när det är en riktigt god
familjerelation då vet vi att det kärleksfulla går hand i hand med förmågan att vägleda, sätta ner foten, det kan uppfattas som strängt men det är för att skydda och utveckla.
Så tänker jag att Jesus är idag när han svarar den okände frågaren. Jesus ÄR kärleksfull och sträng i den berättelse som vi möter hos Lukas.
Låt oss för ett ögonblick ta oss tillbaka till bergen och
dalarna och slå följe med Jesus genom byarna på väg till Jerusalem. Han har undervisat och botat, mött människor i livets alla situationer. Jesus har sått sitt budskap om omvändelse och frälsning. Omvändelse, det vill säga att förändra sitt liv i relation till Gud och till sina medmänniskor. Då bereds vår inre jordmån och vi kan ta emot frälsningen, räddningen från
ett liv där döden är slutet till ett liv där vi erbjuds att gå in i och
leva i Guds rike redan här och nu. Inte i en paradisisk tillvaro, för det är inte Guds rike på jorden men i ett rike av en god och utvecklande relation till Gud och till varandra. Ett rike präglat av den människosyn som Jesus undervisat
om. Ett rike där girighet, hårdhet och gradering av människors existens inte ska finnas.
Jesus påminner om det när han säger att ”människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och då ska sådana som är sist bli först, och sådana som är först ska bli sist." Vi vet att Jesus var kritisk mot sin samtids religiösa auktoritet. Den kritiken hör vi också i dagens berättelse. Det räcker inte med att dela måltid och bara lyssna till vad Jesus säger. Orden måste gestalta sig och ta form i handlingar i det liv som man levde. Det finns mycket mer att säga om den här texten utifrån
ett historiskt-teologiskt perspektiv men jag lämnar det för nu.
Vi måste tolka och se vad kärnan i Jesu ord och handlingar har för betydelse för oss och vår relation till Gud.
Det är viktigt att påminna om att vi inte kan trycka ctrl+c eller för oss som är äldre - vi kan inte lägga karbonpapper mellan då och nu. Det är den ständiga utmaning och brottning kring vad
dessa i tid gamla berättelser har för existentiellt budskap till oss. För det finns där, det tidlösa budskapet.
I ett samhälle fullt av krav vill vi inte höra att det
krävs något av oss för att vara kristna – fast det gör det – Jesus uppmanar alltid till handling och trovärdighet så att orden om lika värde, medmänsklighet, barmhärtighet ska vara mer än tomma ord. Här blir orden stränga, stränga för att skydda och
utveckla. Skydda när människovärdet på olika vis kränks. Utveckla för trons liv är lika mycket ett växande som vårt biologiska och personliga växande. Inte ett växande som är mätbart i prestige eller pengar utan ett växande i mognad och insikter om vad det är att vara människa och leva i relation till Gud och till varandra.
Jesus visar gång på gång att ALLA är välkomna och han vet att det är svårt.
Det är det han visar i dagens möte med den anonyme frågaren. Jesus säger inte att det bara är några få som ska bli räddade, frälsta. Han säger att det är en kamp, att det är svårt och att det han förmedlar av Guds visdom och vägledning ibland utmanar oss och våra föreställningar om livet, Gud och varandra. Så de frågor vi behöver ställa oss då och då är:
På vilka sätt kan Din och min tro blir mer trovärdig?
På vilka sätt omsätter vi vår tro på Gud och Jesus i handlingar?
Hur möter vi vår medmänniska?
Hur väljer vi att leva våra liv?
Hur möter vi vår medmänniska?
Hur väljer vi att leva våra liv?
Med de frågorna upphör då och nu – här upphör tiden – Guds visdom och vägledning är lika utmanande för oss som för den okände frågaren som vandrade med Jesus till Jerusalem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar