Det osynliga eller bortglömda valet

brukar kyrkovalet kallas. Det har jag en viss förståelse för. Det har utvecklats till att angå en minoritet även om Svenska kyrkan är en majoritetskyrka med alla sina tillhöriga. Att EU-valet är ett osynligt och bortglömt val skrämmer mig mer, för det angår oss alla. 

Det är 112 dagar kvar, 25 maj ska vi gå till val,utöva vår demokratiska rättighet att vara med och påverka vilka företrädare för vårt land vi vill skicka till Bryssel. 20 personer ska företräda Dig och mig i EU-parlamentet under fem års tid. Och det är tyst, TYST, tyst! Till skillnad från den valrörelse som smugit igång för höstens nationella val, där är partierna igång. Där är SVT igång med sina partiledarporträtt utifrån en terapeuts varsamma utfrågande (snäll-TV).

Vi är, vare sig vi vill det eller inte, del av den gemenskap som EU står för och på olika vis får det konsekvenser för oss. Det gränslösa Europa är en realitet när vi vill ut och resa, det är bara att passera EU-medborgarskylten (såvida du nu ser hyfsat "svensk" ut, vad det nu är?!?). Pengar flödar in i en administrativ koloss, vad får vi för dessa pengar? 

Nåväl, vad ska jag nu lägga min röst? Jag som är randig, jag som inte låst mitt liv i trofasthet till ett parti. Jag som vill ha sakpolitik, inte känslopolitik.

Jag vet, det går aldrig att skilja dem åt. Det finns ingen objektivitet och saklighet som inte bär spår av subjektivitet och känslor. Jag googlar på EU-valet och får upp en mycket informativ sida EU-upplysningen, en sida där riksdagen informerar om valet. Gott så, information och regelverk är bra. Så går jag vidare och klickar fram de åtta riksdagspartier vi nu har för att se vad de skriver om EU-valet. Jag tänker att det är väl i allra högsta grad tid att börja sin valrörelse. Vad möter mig på första sidan på partiernas hemsidor?

Två partier av åtta har valet på första sidan. Två har länkar som anknyter till reportage om EU. Fyra partier har ingenting.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skriver inte ett ord på förstasidan om EU-valet. Centern och Miljöpartiet länkar till reportage anknutet till EU. Endast Folkpartiet och Sverigedemokraterna har på sin första sida en presentation av sina kandidater.
Demokrati är inte gratis, jag tror att vi tar den för så självklar för att vi är så privilegierade i vårt land. Alla vi som inte har annan erfarenhet med i vårt livsbagage har fått självklarheten med modersmjölken.
Det handlar inte bara om Sverige, det handlar om Europa, det handlar om Världen. Det handlar om verkligheten vi vill leva i, hur ser den ut? Hur vill vi ha framtiden? Jag har inga svar men väldigt många frågor som jag skulle kunna räkna upp här. Visst, jag kan klicka mig vidare på hemsidorna, visst jag kan slå en signal, visst jag har ett ansvar att ta som medborgare att informera mig om valet. Bara några sista frågor ut i cyberrymden.

Är det ett viktigt val? Det verkar inte så, är svaret Nej? Om, Ja, var finns viljan att informera, berätta, argumentera, analysera och övertyga om att jag ska lägga min röst på just den kandidaten/partiet?