Med SOfOS : Ingen av oss går torrskodda genom livet.

Det gjorde inte israeliterna heller mer än det 2 Moseboken berättar för oss.

Livet är inte så beskaffat att vi har någon Mose som bereder vägen för oss. Men vi har Jesus. Han har gått före oss, har berett väg för oss, han är till och med vägen förkroppsligad. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Vi har honom med oss genom dopet, genom Anden, genom berättelserna. Men det gör oss inte mer torrskodda, däremot en smula tryggare i vetenskapen om att vi inte går genom livet ensamma. Det är vad Bibelns allra flesta berättelser vill tala om för oss.

Som när Gud hjälper Mose och folket. Bibelns berättelser är i tiden och samtidigt är de flesta berättelserna utanför tiden. Det är Guds tid som gäller och därför hjälper berättelserna även oss. När vi kommer till ett till synes oöverstigligt hinder som stoppar oss på vår livsväg, då kan berättelserna vara likt Moses utsträckta hand som hjälper oss att se att Gud allt som oftast öppnar upp för oss att se olika möjligheter att fortsätta på vår livsväg. Även när kaos lurar på flera sidor sidorna, likt vattenväggar och förföljelse. Drivna av målmedvetenhet och rädsla stod israeliterna vid strandkanten, kanske räckte det, tillsammans med tilliten till Mose för att ta steget ut på havsbotten. Jag är osäker på om det hade räckt för mig, jag tror att jag hade behövt intala mig mod också. Mod att vandra vidare trots kaos.

Både i vardagliga samtal och i själavårdssamtal möter jag målmedvetenhet men framför allt möter jag rädsla och mod.

Rädsla för kaossidan i livet och modet att trots allt leva och göra sitt allra bästa utifrån där man är. Ofta så går rädslan och modet hand i hand fast vi inte är medvetna om det. Rädslan, modet och hoppet om tillit är också en drivkraft när föräldrar bär fram sina barn till dopet, fast det kläs i andra ord. Så många gånger har jag suttit med dopfamiljer som på lite olika vis uttrycker att dopet för dem blir som en extra livförsäkring för barnet. Det blir en tacksägelse över det nyfödda livet, en omsorg sprungen ur den icke uttalade medvetenheten om att livet är tufft och nu blir barnet genom dopet innesluten i ett större sammanhang och får Guds vattenstämpel.

Det är sällan föräldrar enbart hänvisar till att barnet ska få sitt namn – vilket i sig är felaktigt – för barnet har redan sitt namn. Dopet är ingen namngivningsceremoni. Dopet är grunden för en Gudstillhörighet som är oberoende av våra prestationer. Det är Guds kärlek, visad genom Jesus. Dopet är personligt, talar direkt till oss genom att våra namn nämns, det är grunden för en Jag-Du relation mellan oss och Gud. Det här blir ännu tydligare när vuxna kommer och vill bli döpta.

I dopet har vi det synliga tecknet för Guds närvaro, vattnet, som symboliserar liv, död och evigt liv.

Det är badet som Paulus berättar om. Gudsbadet är inte fyllt med bubblande skum och väldoftande olja utan med Helig Ande, Guds verksamma kraft här och nu, osynlig för ögat men ständigt närvarande. När Johannes döparen vittnar om Jesus så berättar han att Guds utvalde inom sig bär både då, nu och framtid och att han ska komma med ett nytt dop, inte enbart i vatten utan ett dop med Helig Ande. Ett dop som knyter ihop då, nu och framtid för alla som döps.

Då, är inte så svårt att ta till sig, vi är länkar i generationers historia, både vår egen familjs och i den världsvida kristna gemenskapen. Och så har vi vårt ursprung hos Gud.

Nu, handlar om modet och tilliten, trots tvivel och rädsla att lita på löftet i dopet, ”med er alla dagar till tidens slut”. Guds kärleksfulla närvaro i våra liv genom den Heliga Anden. Vi behöver inte prestera något. Gud kommer till oss gratis, av nåd. Guds närvaro hos oss, i oss, går utöver prestation, statustänkande, belöningstänkande – utöver vårt ego.

Så har vi framtiden, där bara sannolikhetskalkyler gäller för oss för ingen av oss vet vad som sker nästa sekund. Fast det finns en framtid som inte bara är sannolik utan sann. Paulus uttrycker det briljant i dagens epistel. Jag citerar orden vid varje begravning jag har.”Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på.”

Det är ett ord att lita på!

Paulus ord i brevet till Titus är evangelium, det goda budskapet. Vi vandrar som sagt inte torrskodda genom livet men vi vandrar inte ensamma. Dopet talar om för oss att då – nu – framtid i våra liv är sammanbundna i tron genom allt Jesus gjort för oss och genom Helig Ande.