onsdag 3 augusti 2016

"Ett varmt hjärta - men en kylig hjärna"


Det är många som just nu skulle behöva ett varmt hjärta och en kylig hjärna inför tillståndet i världen.


Det här är ingen formulering som jag har hittat på, det är ett citat av Johan von Schreeb, kirurg och forskare i katastrofmedicin, i programmet Tendens - kortdokumentärer.1)  Lyssnar gärna på programmet som är ett samtal om hans engagemang för Läkare utan gränser. Det är från 2011 men fortfarande högaktuellt och kommer vara tidlöst. På frågan hur man står ut med att arbeta under katastrofer så svarar han bland annat att det gäller att ha "ett varmt hjärta - men en kylig hjärna". Det vill säga det handlar om att agera, fatta svåra beslut om liv och död, överblicka men inte förlora sin mänsklighet. 
   Jag tänker att det är vad vi alla behöver nu, alla vi som inte personligen har drabbats av alla terrordåd. Inte minst behöver media och beslutsfattare på olika nivåer och inom olika områden just detta. Det är klart att skräcken kramar hjärtat och fasan lätt sipprar in i blodet och den malande tanken tänk om... Just detta spelar mången media på, tänk om... Såväl så kallad seriös media som mer populistiska 

Daesh (IS) och andra extremistaktörer vill precis tvärtom, att vi ska få kalla hjärtan och uppvärmda hjärnor som inte kan tänka klart.


Terror är ursprungligen ett latinskt ord med betydelsen skräck. Just skräck är det som extremister vill plantera och ju närmare det alldagliga, vardagliga livet som att fira nationaldag, fira mässa, handla på ett shoppingcenter, åka tåg eller ha en funktionsvariation som gör att du behöver ha ett särskilt boende, desto bättre enligt extremisterna. Det är maktdemonstration som har skräcken som livsluft. Det är en maktdemonstration som polariserar för att skapa kalla hjärtan och ljumma hjärnor som inte kan tänka klart. Det är en maktdemonstration som vill vända människor mot människor, religion mot religion, politisk ideologi mot politisk ideologi.
   Jag tror inte de kommer att lyckas men vi ska vara realister och minnas att extremister har lyckats förr med diktaturer som följd och ofta med krig och folkmord som resultat. Tillräckligt många lamslår de stater som Syrien och Irak, De finns på skilda håll i vår värld, till exempel Nordkorea. Det snurrar en orange varningslampa i Turkiet och till och med i USA (som brukar vara en sinnebild för frihet) för att bara nämna två aktuella stater men listan kan dessvärre göras längre inte minst med Europeiska stater som Bulgarien, Rumänien, Polen. Vi ska inte klappa oss på hjärtat och tro att allt är bra här hemma, med SD i riksdagen och i många kommuner, de kan verka rumsrena men minns var de har sina rötter, i extremism.

Vi har alla ett ansvar att stå emot infiltrationen som blir följden av extremisternas skräckhandlingar.


Det stora ansvaret ligger förstås hos beslutsfattare på olika nivåer i ett land, i EU, i FN för att nu bara nämna några som också har makt behöver ta ett steg upp för att överblicka och ett steg framåt för att våga fatta beslut som kanske kortsiktigt kan verka obekväma men långsiktigt kan rädda fred och frihet för människor. Är det rädslans handlingsförlamning för att bli kallad rasist och islamofob när det handlar om att motverka den delen av terror? Varför så ovilliga och naiva att se allvaret i både höger och vänster extremisters handlingar? Är det bristande kompetens, sparkrav eller vad som gör att människor med svåra psykiatriska diagnoser inte får omhändertagande utan släpps ut med förödande konsekvenser?
   Ett stor ansvar ligger också hos media, hur rapporterar man? Hur följer man upp? Hur granskar man? Hur ifrågasätter man? Så har vi som lever i demokratier vår del av ansvaret för den röst vi lägger på olika partier, vi har ansvar för vad vi delar/skriver och inte delar/skriver i social medier.
   Extremister vill att vi hamnar i offerrollen, där hjärtat kallnar och hjärnan blir ljummen. Där våra tankar, känslor och handlingar blir påverkade av den skräck extremister sår. De ska inte få skörda. Jag vet att detta inte är lätt. För rädsla är en del av våra liv och ibland är det sunt att känna rädsla och agera efter den. Men när vi inte är personligen drabbade så är det förödande att blir infiltrerad med rädsla, det skrämmer mig att så många redan är rädda och hjärtat har blivit kallt och hjärnan så uppvärmd att den inte kan tänka klart.

Sorgen då?


Normalt medkännande människor känner så klart sorg och smärta över meningslöst våld som inte drabbar en personligen. Självklart behöver vi ge uttryck för det men jag tror att den ibland slår över och blir till projektionsyta för annan sorg och smärta som vi bär inom oss. Det handlar om att att ta reda på vad som är vad. Det är ett svårt arbete räddningspersonal och vårdpersonal har när det kommer till katastrofområden oavsett om det beror på naturkatastrofer eller terrorhandlingar. Det handlar om att inte förhärdas utan fortsätta ha ett varmt hjärta men en kylig hjärna för att kunna agera.
   Som präst ställs jag ofta inför små katastrofer som kan upplevas som nog så stora, som för de som mister anhöriga genom döden. Ibland får jag frågan om det inte är svårt att ha begravningar. Mitt svar är nej, det är inte svårt mer än ibland. Det är svårt när det är grymma omständigheter, det kan vara svårt när jag på något vis känner den avlidne och/eller de närstående. Oavsett vad så behöver jag i min profession behålla en kylig hjärna och varmt hjärta för att kunna genomföra en värdig begravning. Alla kan bära tanken på varmt hjärta och kylig hjärna med sig så länge vi inte är personligen drabbade, vilket oerhört få i vårt land är. 
   Det är så enkelt att appellera till människors känslor, det är så lätt att svara an på appellen eftersom vi av naturen är känsliga varelser och kylan kramar våra varma hjärtan, men kylan får inte fastna. Vi är också begåvade med förmåga att tänka, reflektera, undersöka, pröva och ifrågasätta med kyliga hjärnor, de får inte bli ljumma. Vår frihet och fred hänger på det.
   
   


"Ett varmt hjärta - men en kylig hjärna" Johan von Schreeb i Tendens




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar