Säger Alain de Botton i en intervju om sin bok THE NEWS A User's Manual
Under sommaren har vi mött svarta rubriker om ond, bråd död i Orlando, Bagdad och Nice för att bara nämna några platser där ett stort antal människor mist livet på grund av hat och terror. Listan kan göras längre. Media har makten, den mest betydelsefulla makten i samhället säger de Botton. I sin bok problematiserar han den här makten genom att presentera sex olika typer av nyheter som på ett arketypiskt vis påverkar oss: Politiska nyheter, Världsnyheter, Ekonomiska nyheter, Kändisnyheter nyheter om Katastrofer och Konsumtion. Alain de Botton lyfter fram historiska aspekter och gör historiska kopplingar till vår samtid. Fast det är vårt nu som han har fullt fokus på, ofta med en befriande humor och självklar enkelhet. Han är kritisk men även konstruktivt hoppfull när han menar att både de som producerar nyheter och vi som konsumerar nyheter behöver en ökad medvetenhet om kraften och genomslaget för media i vår tid. Hur kan det mediala livet vara konstruktivt för vår mognad som människor?
Tillhör du de som kopplar upp dig det första du gör när du vaknar för att se vad som hänt? Inget fel i det men fundera gärna på varför du gör det? Här följer några funderingar utifrån boken som är mycket inspirerande, jag funderar faktiskt över nyheter på ett lite annat vis nu än tidigare. Inte minst hur nyheter sällan är nyheter i ordets egentliga betydelse av att formulera något betydelsefullt som vi tidigare inte vet något om. I och för sig en snäv beskrivning men också värd att reflektera över.
Hur möter vi själva nyhetsflödet som sipprar in i våra själar? Hur förhåller vi oss till nyhetsflödet? Varför kollar vi ständigt nyheterna? Är det såsom de Botton bland annat säger i sin bok att fruktan är en komponent som styr oss. Ett kontrollbehov, vad händer, hur berörs jag?
Tillhör du de som kopplar upp dig det första du gör när du vaknar för att se vad som hänt? Inget fel i det men fundera gärna på varför du gör det? Här följer några funderingar utifrån boken som är mycket inspirerande, jag funderar faktiskt över nyheter på ett lite annat vis nu än tidigare. Inte minst hur nyheter sällan är nyheter i ordets egentliga betydelse av att formulera något betydelsefullt som vi tidigare inte vet något om. I och för sig en snäv beskrivning men också värd att reflektera över.
Vad betyder det för oss att vi ständigt är uppkopplade 24-7?
Hur möter vi själva nyhetsflödet som sipprar in i våra själar? Hur förhåller vi oss till nyhetsflödet? Varför kollar vi ständigt nyheterna? Är det såsom de Botton bland annat säger i sin bok att fruktan är en komponent som styr oss. Ett kontrollbehov, vad händer, hur berörs jag?
Att fruktan är en drivkraft för oss att ständigt följa med nyheterna tror jag är en god iakttagelse. Förutom kontrollbehovet av allt hemskt som är på avstånd från mig själv så finns det hos oss en kittlande nyfikenhet på det som är hemskt. Det räcker med att reflektera över titt-köerna som alltid uppstår vid en trafikolycka. Är du först på plats, larma, se vad du kan göra för hjälpa till men är du i bil 17 så är det redan någon före dig som agerat, så kör förbi så du inte orsaker ännu fler olyckor genom nyfiket tittande. Det handlar inte om censur men vad tillför egentligen alla nyheter om enskilda människors livsöden mer än fasa eller förundran för stunden?
På ett intressant sätt resonerar de Botton vad olika bilder betyder för nyheter. "We might usefully divide news photographs into two genres. The first are images of corroboration, which do little other than confirm something we have learned about a person or an event through an accompanying article...Then there is another, rare kind of image, the photograph of revleation, whose ambition is not simply to back up what the text tells us but to advance our level of knowledge to a new point. It sets out to challenge cliché." (s 111)
Nu figurerar på nytt en liten pojkes livsöde från krigets Syrien och det är fruktansvärt och fasansfullt men är vi ett steg närmar fred genom den nyheten och bilderna på Omran? Bilden på Alan i fjol var lika brutal i sin grymma nakenhet, men vad blev resultatet egentligen? Möjligen för ett tag, öppnade gränser, famnar och humanitära insatser och det är bra men inte närmare fred. Då ska vi betänka alla, ALLA andra barn som inte hamnar på nyhetssidorna, som lider och dör i den stora tystheten förutom föräldrarnas förtvivlan. Bekräftar bilderna bara artiklarna eller avslöjar och uppenbarar de något nytt som ökar vår kunskap? En mycket läsvärd artikeln av Rakel Chukri i Sydsvenskan tar upp funderingar kring vad foton förmedlar.1)
Om ekonomi skriver han bland annat: "A perfect news service would analyse current events, but also convey a bold sense of the economic principles that should ideally underpin society. It would be guided by a sense of where one should be going, operating with an economic Utopia in mind, a community both prosperous and civilized, concerned as much with money as with its proper ends: fulfillment, fairness, generosity, beauty and kindness....unlike right-and left-wing analyses that grow brittle and tiring through their axiomatic support of predictable means." (s 138)
De sex olika kategorierna har i sin tur underkategorier och i avsnittet om Kändisnyheter funderar han kring vårt behov av förebilder att beundra, avundsjuka, längtan efter kändisskap och de kränkningar och men som kändisskap medför. En tes han för fram är: "Celebrity news should, in its mature form, be a serious and respectable medium through which we learn to become more than we currently are." (s166) Hur det ska gå till kan vi fundera över!
Vad betyder fotografierna för nyheterna?
På ett intressant sätt resonerar de Botton vad olika bilder betyder för nyheter. "We might usefully divide news photographs into two genres. The first are images of corroboration, which do little other than confirm something we have learned about a person or an event through an accompanying article...Then there is another, rare kind of image, the photograph of revleation, whose ambition is not simply to back up what the text tells us but to advance our level of knowledge to a new point. It sets out to challenge cliché." (s 111)
de Bottons budskap i boken är också att inga nyheter egentligen är några nyheter, eller åtminstone väldigt sällan om vi nu tar ordet ny på allvar.
Om ekonomi skriver han bland annat: "A perfect news service would analyse current events, but also convey a bold sense of the economic principles that should ideally underpin society. It would be guided by a sense of where one should be going, operating with an economic Utopia in mind, a community both prosperous and civilized, concerned as much with money as with its proper ends: fulfillment, fairness, generosity, beauty and kindness....unlike right-and left-wing analyses that grow brittle and tiring through their axiomatic support of predictable means." (s 138)
De sex olika kategorierna har i sin tur underkategorier och i avsnittet om Kändisnyheter funderar han kring vårt behov av förebilder att beundra, avundsjuka, längtan efter kändisskap och de kränkningar och men som kändisskap medför. En tes han för fram är: "Celebrity news should, in its mature form, be a serious and respectable medium through which we learn to become more than we currently are." (s166) Hur det ska gå till kan vi fundera över!
Avslutande reflektion av sonen Samuel Öberg Hansén som också har läst boken.
Alain de Botton och The School of Life (en organisation han varit med och grundat) har en tes om att öka människor andliga välbefinnande genom de humanistiska vetenskaperna och art (konst/kultur). I boken speglar de Botton en bild av mediakonsumtionen som skulle kunna vara riktiga behov för själen. Frågan blir då: Vilken publik ska denna tes bli presenterad för? För ur ett globalt intersektionellt perspektiv blir den tesen enbart gynnade för de rika subjekten som kan betala för nyheter om de fattiga objekten. Ska media användas för andliga/psykiska behov eller vara informativ för den demokratiska medborgaren?
För att återgå till mig, det rika subjektet, så känner jag att inför nyhetskonsumtionen har jag kanske inte varit ett subjekt utan ett objekt som följer ett repetitivt mönster. de Bottons bok har hjälpt mig att för första gången bli ett subjekt inför nyheterna. Han säger i en föreläsning att vi som barn har blivit presenterade för konst i gallerier och pjäser på teaterscener men ingen har plockat fram tidningen och sagt: Det här handlar om…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar