”Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel."
Symeon prisade Gud för att han fått möta Messias, Kristus. Det gjorde även Hanna, kvinnan med den profetiska gåvan. De var till åren komna och med största sannolikhet levde de inte när pojken växt upp och fyllts med styrka och vishet. Den styrkan och visheten möter vi när vi läser den kompletterande evangelieläsning ur Matteus. ”Jesus lät dem höra en annan liknelse: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna." Han använde också en annan liknelse: "Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."
Allt börjar med ett litet barn – Jesus, ett litet senapskorn, en liten bit surdeg.
Det lilla barnet växer, kornet gror och växer, den lilla surdegen genomsyrar en stor mängd mjöl, närmare 40 liter, inget vanligt bak. Ingen förutom Symeon, Hanna och möjligen Maria förstod vem det lilla knytet i famnen, i det stora templet var. Den person som förenade tid och evighet i sin kropp och bevarade livet genom att göra
döden till en övergång till livet efter livet. När Jesus berättar sina liknelser är det bland annat för
att ge oss vägledning i livet. Liknelsen om senapskornet och surdegen visar på det paradoxala och motsägelsefulla i livet, hur det lilla i sig innehåller förmågan till något omfattande stort. Liknelsen berättar också om att vi ofta inte tänker på eller förmår att se glimtarna av himmelriket här och nu. Helt enkelt att Gud är närvarande i våra liv och att det kan visa sig på olika vis. I liknelsen om surdegen står det ordagrant att kvinna gömde surdegsbiten i mjölet. Himmelriket, gömt, finns där glimtvis men vi uppmärksammar det inte så ofta.
Vi skulle även kunna säga att Jesus var gömd i Nasaret. Vi vet ingenting om Jesu uppväxt förutom den gången han vid 12 års ålder var i templet. Vi vet inget om honom förrän han i vuxen ålder börjar sin frälsningsgärning.
Fördold växer han och fylls av styrka och vishet. När det är dags så kliver Jesus in i det uppdrag som Symeon och Hanna såg i Jesus dryga 30 år tidigare. Att uppdraget skulle blir förenat med prövningar förstår vi av Symeons ord till Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid - ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd..” Men uppenbarelsens ljus som Symeon och Hanna såg är starkare än alla prövningar, Maria fick uppleva att döden inte blev slutet för hennes son. Jesus grundade ingen kyrkan men han är grunden för vår kyrka, den han var, det han sa och gjorde. Det han fortfarande är och gör genom den Helige Ande.
Lukas berättar i Apostlagärningarna att människor ”…deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och
bönerna.” Det slog mig när jag läste berättelsen i Apostlagärningarna hur enkelt och tidlöst kärnan i Jesu budskap förmedlas från generation till generation. Inte oproblematiskt, varje tidsålder har sina utmaningar men trots det så är evangeliets budskap konkretiserat i fyra uppdrag, undervisning, inbördes hjälp, brödbrytande och bön.
I vår kyrka formuleras dessa fyra uppdrag med lite andra ord. Undervisning heter fortfarande undervisning och vänder sig är inte enbart till barn och konfirmander. Livet är ett ständigt lärande och fördjupande. I relation till vår samtid lär vi vad evangeliet betyder för oss. Även om Gud och kärnan i budskapet är tidlösa är inte verkligheten i det evangeliet verkar tidlöst. Vi skriver in år 33 utan 2017.
Den inbördes hjälpen, med vårt ord diakoni, ser annorlunda ut än i det sammanhang som rådde på apostlarnas tid. Som vi hörde sålde de ”allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.” Det är länge sedan vi som kristna levde så, om vi någonsin gjort det mer än den allra första tiden. Men omsorgen finns kvar. Därför finns våra diakoner till för oss när svårigheter drabbar och då inte enbart med ekonomiskt bistånd utan med stöd, arbete och omsorg på flera andra vis. Diakoni är det även när kyrkvärdarna om en stund går runt med kollekthåven. Det är inte tiggeri, utan omsorg och stöd.
Brödbytande är nattvarden och nattvarden är gudstjänst.
Ett av de fyra uppdraget som kyrka är att fira gudstjänst. Idag firar vi inte nattvard i den här gudstjänsten men nattvardens betydelse av gemenskap över tidens och rummets dimensioner är unik i sin konkreta utformning. Vi mottar och delar gemenskap med Gud, genom Jesus, i gemenskap med varandra. ”Stort är trons mysterium” säger vi ibland i samband med nattvard, så sant. Vi kan inte förstå allt, hur mycket vi än undervisar. Tron handlar om att överlåta sig och lita till att Gud verkar oavsett våra tankar och känslor. Det är nåd. Det är gratis. Lite som senapskorn och surdeg. Det lilla som verkar i det fördolda och blir stort.
Slutligen bön, även det är gudstjänst men också mission, det fjärde uppdraget. Att sända ut missionärer, som är burna av förbön för att berätta evangeliet har förändrats med tiden. Nödvändigt eftersom missionens baksida bär både våld och mörker som inte allas stämmer överens med evangeliet om hur Gud blir människa. Inkarneras in i vår verklighet dels för att påminna oss om vårt ursprung och vår relation till Gud och att den relationen även ska bära frukt i relation till varandra. Och för att Jesus ger oss det eviga livets gåva.
Mission idag handlar fortfarande om att berätta om
evangeliet, evangelisation kallar vi det också att vittna om evangeliets betydelse. Men det görs på ett annat sätt, nu handlar det om dialog, om undervisning, om diakoni i bemärkelsen att olika kristna kyrkor stöttar varandra.
Tro kan aldrig växa fram ur tvång. Tro är ibland att sitta i mörker som profeten Mika och ändå våga lita på att Gud är just ljus. Jesus bar det ljuset in i världen på ett alldeles unikt vis.
Kyndelsmässodagen
Här kan du läsa Bibelns berättelserna för den här söndagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar