Slag med ord

Debatt - Diskussion - Samtal

Att tala med varandra, undersöka, försöka förstå sin medmänniska, sin samtid och vår historia utifrån olika aspekter är något jag håller högt. Vid middagsbordet för någon vecka sedan konstaterade den yngste sonen att jag och den äldste sonen inte samtalade utan debatterade. Det fick mig, som kan bli väldigt intensiv och exalterad, att fundera över vad det är som gör att jag ibland blir just så intensiv och exalterad. Det fick mig också att fundera över varför jag i vissa situationer, blir ledsen och tystnar. Och slutligen varför jag i stort sett aldrig ser på debattprogram. Det finns en röd tråd. Den röda tråden är nyansen för god kommunikation. Den röda tråden är historien bakom orden.

Debatt

Att debattera känns för mig som att slåss med ord och jag gick till NE och fick där, till min glädje, bekräftelse på min känsla. NE skriver:"sedan 1788; av fra. débat 'ordstrid', till débattre 'gräla', till de- ´från`och battre `slå`". 

   Under våren har det varit några politikerdebatter på TV, av uppdateringarna i sociala flöden har jag förstått att många tröttnat på ordslagsmålen mellan partiledarna. För mig räcker det att se de första minuterna. Förutsägbart är de utplacerade efter en vänster och högerskala med de diffusa SD och KD i mitten. Som skyttegravar med ingenmansland i mitten, de marginella, även om SD nu är Sveriges andra största parti så är de i marginalen liksom KD som kämpar för sin överlevnad. Alla har laddat sina batterier, sina kanoner, sina ledare och bakom finns ett kompani. På en given signal startar kriget och på en given signal tar det en annan riktning och på en given signal blir det stillestånd. Slagfältet lämnas och inget har hänt, absolut ingenting och ingen är klokare. De väljare som tillhör de olika förbanden applåderar och vi som inte är listade närs i vår likgiltighet och i värsta fall i vårt politikerförakt.

Jag upplever det som att debatt som samtalsform har blivit vanligare även i kyrkans värld. Åtminstone i Svenska kyrkan, en debatt som inte längre rör sig i husorganet Kyrkans tidning, Svensk Kyrkotidning eller Svensk Pastoraltidskrift  utan likväl på dagstidningarnas debattsidor, kultursidor och nyhetssidor och i olika sociala media förstås. Det gör mig bekymrad, för tonen i debatterna är lika hätska och skyttegravsorienterade som politikerdebatterna. Varför? Jag har inget svar, jag söker ett svar. Jag kan inte tro att det hittills har gagnat kyrkans medlemmar eller de som är nyfikna på Svenska kyrkan snarare tvärtom. Likgiltigheten och i värsta fall föraktet lurar även här. Debatter skrapar på ytan, går aldrig ner i djupen.

Diskussion

Det är en nyansskillnad mellan debatt och diskussion, en del skulle nog säga att det i stort sätt är samma sak, men för mig är det skillnad. Diskussion behöver inte vara de rappa replikernas kamp, det må gå hett till emellanåt men förhoppningsvis finns glimten av ett nyfiket och undersökande förhållningssätt. Det gläder mig återigen att att NE är på min sida och skriver: "sedan 1629; av fra. discuter med samma bet.; av lat. discutare 'skaka isär; undersöka; pröva'." Att undersöka och pröva vad min medmänniska har för tankar, åsikter och livsåskådning är ett öppnare förhållningssätt än att debattera. Kanske behöver jag "skaka isär" vad motparten kommer med men jag behöver inte slå sönder. Jag kan plocka isär argument, komma med fakta, visa med evidens för att diskussionen förhoppningsvis ska få en bärighet som kan leda vidare till ytterligare kunskap och insikter. Förutsättningarna för förändring av det som diskuteras upplever jag som betydligt mer sannolikt än vid debatter. 
   Att inte döda en annan människa är en hållning som flertalet människor har. Det som är lätt att glömma är att även ord dödar, inte fysiskt men existentiellt, mentalt och andligt. En diskussion där ytan lämnas och djupen undersöks har större förutsättningar att inte döda. Sår kan det säkert bli och sår kan ge ärr och de kan ömma men du dör inte. En del sår kan du till och med lära av. 

Jag skulle önska mer av diskussion i Svenska kyrkan än av debattens skyttegravskrig. Det kräver mer av alla parter inblandade, inte minst krävs det ödmjukhet inför andras åsikter och val, även de jag har mycket svårt för. Det är en större utmaning än debatt.

Samtal

Att samtala med varandra är möjligen något vi mest förknippar med ett par eller ett fåtal personer inblandade. Oavsett hur så går mina associationer till något lågmält och sansat. Nyfiken på NE framgår att det sammansatta ordet har följande historia: "sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. sam-; gemens. germ. prefix med grundbet. 'tillsammans, förenad med'." och tala, "sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tala; gemens. germ. ord". av tal som har en rätt snårig beskrivning  "sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. tal 'räkning, antal; samtal'; gemens. germ. ord, besl. med tala, tälja".   Vi kan tälja fram orden enskilt men det får mening först när det kan användas tillsammans. Vi kan söka svaren enskilt men det är först när vi är förenade med varandra orden kan förändra vår verklighet och vara skapande. Skapande förändringar som förstås kan vara både till det positiva och till det negativa. Det är därför vi behöver vara varsamma med orden och i vilken form som orden förmedlas både i tal och skrift. 

Röda tråden

Det är kanske så att den röda tråden inte är en, utan flera, sammantvinnade. Oavsett vad så önskar jag mindre debatt och mer diskussion och samtal. Låt oss hålla Alf Henriksons Ord, i minnet, alltid.

Ett ord som en människa fäster sig vid
 kan verka i oberäknelig tid. 
Det kan framkalla glädje till livets slut, 
det kan uppväcka obehag livet ut. 
Ja, det påverkar livet på jorden. 
Så slarva inte med orden!