Med SOfOS : Har ni förstått allt detta?

Den frågan ställer Jesus till lärjungarna när han berättat sju olika liknelser.

Lärjungarna svarar ja! Frågan är då om vi förstått allt detta? Nja, svarar jag och säkert en del med mig. Nja, tillsammans med nej blir nog ett vanligare svar än ja. I Matteusevangeliet samlas sju liknelser som kallas för Liknelsetalet. De handlar alla om Himmelriket. Himmelriket är både en tid och plats, samtidigt. Det är tiden när Jesus skall komma tillbaka och Himmelriket skall fullbordas. Skapelsen skall bli återställd, och människor åter leva i harmoni med Gud och med varandra i Guds goda skapelse.

Liknelsernas syfte är att beskriva något obeskrivbart.

Det ska vi hålla i minnet när vi läser och hör berättelserna. Jag återkommer till liknelserna men först några ord om Profeten Hesekiel och Paulus. Hesekiel målar upp en paradisisk bild när han vill skänka folket tröst och hopp under den Babyloniska fångenskapen, det ska komma en framtid som är annorlunda. Lyfter vi berättelsen in i vårt sammanhang och till vår tid, vill den ge hopp om en tid och plats för frid och helande, rättvisa och rättfärdighet. Helt enkelt Himmelriket. Med Paulus ord är det en tid när ”Gud blir allt, överallt”. En tid och plats där människan vet att hon är en del av en större helhet. Paulus påminner oss vidare om att sedan Adams dagar är döden en realitet, det är ingen som undkommer den. Inte heller Jesus undkom döden men genom honom skedde en nyskapelse, Uppståndelsen. Jesus gav oss också ett löfte om att komma tillbaka. När, var och hur det skall ske vet vi inget om.

Jesus uppdrag är kristallklart, med många prismor.

Han berättar om Guds kärlek till sin mänsklighet och han påtalar att vi som är en del av Guds goda skapelse inte alltid är så bra på att ta hand om varandra och den värld vi lever i. Jesus uppdrag är att öppna våra sinnen och vårt förstånd och han gör det med kärlek och stundtals med ett kärvt tilltal. Den kärvheten möter vi i dagens evangelium. Hur kan han som säger att vi skall förlåta inte sju gånger utan sjuttiosju gånger samtidigt säga att en del av oss ska kastas i en brinnande ugn? Den frågan brottas kristna fortfarande med, och mer eller mindre eleganta teologiska lösningar har presenterats.

Jag avstår från att presentera en lösning för jag tror att vi får leva i den paradoxen och överlåta domen över våra liv till Jesus. Vi får fortsätta brottas med den undervisning som är både kärlek och kärvhet. Lägger vi samman allt Jesus sagt och hans livsgärningar så är det främst kärlek och allvar vi möter. Jesus vill nå alla människor, han vill att alla ska bli himmelrikets lärjungar. Det vill säga leva i och med tron på honom som är Gud och människa. Det är inte så lätt alla gånger att ta till sig Jesu radikala budskap om kärlek, nåd och att leva i en god relation till Gud och sina medmänniskor, det utmanar. Det kräver helt enkelt lite andligt arbete att leva i relationer till Gud och Jesus.

Egentligen, är inte det konstigare än att det faktiskt kräver en del arbete av oss i alla mänskliga relationer. Relationer kommer inte gratis, inte ens de närmaste mellan älskande par, eller mellan föräldrar och barn, vänner, släkt och arbetskamrater. #metoo uppropet visar med emfas på grava brister i relation kvinna/man. Flyktingströmmar och hemlöshet visar med påtaglig närvaro på brister i medmänskliga relationer.

Jesus använder vardagliga bilder i sina liknelser för att få oss förstå allvaret i våra mänskliga relationer och vår relation till Gud.

För att något lite förstå dagens liknelse behöver i känna till de övriga sex som är i samma kapitel, se helheten, därför nämner jag dem snabbt, ni kan sen läsa själva. I den första liknelsen om Himmelriket liknas ordet vid en sådd som faller i olika jordmån, en del gror inte, en del gror sämre och en del faller i god jordmån. Så har vi liknelsen om de goda och dåliga fiskarna, som samlas in eller kastas bort. En tredje liknelse är om sådd av vete, där en fiende sår ogräs, som sedan rensas bort. Tillsammans handlar dessa tre om gott och dåligt. Så finns liknelsen om det lilla senapskornet som växer till ett träd samt liknelsen om den lilla surdegen som genomsyrar degen så att den blir rejält stor. De fem liknelser presenterar kontraster och paradoxer och fyra av dem handlar om växande på olika vis.

Vi kan ställa frågor till oss själva i relation till liknelserna:

Hur lever vi med livets paradoxer, av det vi vet är dåligt och vad som är gott? Vad är det vi odlar i våra liv? Vad är det som växer inom oss? Hur ser våra val ut? Vad gör vi när vi upptäcker att vi valt galet i relation till oss själva, andra och till Gud?

Så finns två liknelser som handlar om glädje, hängivenhet och uppoffring. Mannen som hittar skatten i åkern, gömmer den och sen går och säljer allt för att kunna köpa hela åkern. Samt köpmannen som hittar den allra finaste pärlan och som också säljer allt för att kunna köpa pärlan. De behöver göra en uppoffring för att få skatten och pärlan, det krävs något av dem. Tillsammans berättar liknelserna att vår tro behöver växa utifrån sina förutsättningar. Oavsett om tron är ett frö som nyss blivit sått eller en bit surdeg så behöver det lilla omsorg och en god plats att växa på. Vi behöver dessutom rensa, se vad som är gott och dåligt. Tron behöver även vår hängivenhet, glädje och uppoffringar, det senare bland annat i form av tid och val.

Tid för bön, tid för andlig läsning, tid för gudstjänst och gemenskap. Det är tiden och valen, ibland med uppoffring som följd samt glädjen och hängivenheten som Jesus vill att vi alla skall upptäcka och prioritera i våra liv för då blir vi himmelrikets lärjungar.

Någon gång i en framtid vi inte vet något om kommer vi få möta Jesus, Ansikte mot Ansikte.

Säkert blir vi påminda om både kärvheten och kärleken i det mötet. Då är det tryggt att vila i vetskapen om att Jesus vet vad det innebär att vara människa, inte alltid enkelt men fantastiskt. Så kan vi också komma ihåg orden i 2 Petrusbrevet: ”Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig”. 2 Pet 3:9