Stororden - Evigt liv

Memento mori - kom ihåg att du är dödlig

Döden är oundviklig för oss alla, den bär jämlikhetens alla kännetecken. Däremot hur vi tänker kring döden är olika för oss, som kristen tänker jag att döden endast är ett kommatecken, en övergång till evigt liv. Så vad är då evigt liv? Ingen av oss har ett fullödigt svar, ingen har återvänt och berättat. Berättelser om nära-döden-upplevelser kan ge tröst men är inte facit. Inte ens Jesu uppståndelse är i sig ett facit på vad just evigt liv innebär men det är ett tecken på att livet fortsätter i delvis en annan gestalt efter vår död. Det är det Jesus lovade oss, att uppståndelsen gäller också oss.

Hela Människans Helande

Så lyder underrubriken till Lennart Thörns bidrag i Stororden om Evigt liv. Han är pastor i Evangeliska frikyrkan och har varit lärare i Nya Testamentet i Örebro missionsskola och Göteborgs universitet. Han inleder som jag med att konstatera att döden är oundviklig och att skuggan ackompanjerar våra liv, han är inte rädd för döden men döendet. Det tror jag många av oss kan känna igen oss i. Smärtan, lidandet, ovissheten då hjälper inte de vackra bilderna och orden av en paradisisk tillvaro som väntar oss där vi blir helade. 

Thörn presenterar fyra antiteser om evigt liv, grundade i Bibeln och hos några olika teologer.

   Evigt liv - inte en kvantitet utan kvalitet. Det är den första antitesen och han betonar att båda orden är ofullständiga, var för sig och tillsammans, vårt mänskliga språk räcker inte till mer än symboliskt. Den ende som har liv i absolut mening är Gud men Gud delar liv med människan och genom Jesus delar Gud även evigheten med människan genom Jesus. Evig är inte ett tidsmått utan en kvalitet och en gemenskap hos Gud. Det är en gemenskap som börjar redan här och nu genom vår tro.

   Evigt liv - inte själens odödlighet utan kroppens uppståndelse. Den andra tesen problematiserar den dualism som finns ända sedan Platons tid om att människan har en odödlig själ och att kroppen är en begränsning. Han betonar den kristna tron på uppståndelsen är kroppslig, det har Jesus visat.

   Den tredje tesen är, Evigt liv - inte själens frälsning utan hela människans. Thörn fortsätter betona att det inte är själen som befrias från kroppen, han skriver: " Det bibliska hoppet om uppståndelse från de döa innebär inte själens befrielse från kroppen utan kroppens, det vill säga hela människans, befrielse från både ondskan, synden och döden och från en möjlig begränsad gemenskap till en obegränsad gemenskap med den evige Guden." Guds Livsande möjliggöra detta och genom uppståndelsen blir hela människan helad. Det förgängliga skall kläs i oförgänglighet som Paulus skriver om bland annat i 1 Korinthierbrevets 15:e kapitel.

   Evigt liv - inte för ett fåtal utan för många. Så formuleras den fjärde tesen som betonar att evigt liv är en gåva av Gud. Att den gåvan är förenad med två ståndpunkter som funnits med sedan fornkyrkan är den dubbla utgången i domen, vilka döms till evig frälsning och vilka till evig undergång? Båda dessa synsätt har stöd i Bibeln. Thörn landar själv i teologen Jürgen Moltmanns ord: "Guds slutdom har ingen dubbel utgång, utan den tjänar det universella upprättandet av den gudomliga rättfärdigheten och rättvisan inför alltings nyskapelse." (ur Den Gud som kommer. Kristen eskatologi Verbum 1997)

Livsande

I andra skapelseberättelsen i vår Bibel, berättas följande om människans tillkomst " då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. (1 Mos 2:7) I 1917 år översättning formuleras versen "Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa och så blev människan en levande varelse."

   Livsande, att blåsa in liv, just dessa ord är livsbärande för mig, Gud är med oss och när vår livsande, när vår sista utandning sker så återvänder vår livsande till Gud. Vad sker då, föräras vi en härlighetskropp på en gång eller får vi vänta till Jesu återkomst? Det finns inte något entydigt svar på den frågan även här kan Bibelns berättelser tolkas i båda riktningarna. Personligen tror jag att Gud tar emot oss direkt. En dag får jag vet om det är så. Tills dess är det livet här och nu som är det betydelsefulla. Evigheten finns i ett rum bredvid men ändå bortom räckhåll för oss så länge vår livsandning andas in och ut och in och ut och in tills vårt sista ut.