Med SOfOS : Glädje och Allvar - både-och-storheter

I min förberedelse för dagens predikan gick mina tankar iväg till ett fenomen som kommit allt mer, trigger-warnings, det vill säga att man varnar för allt som kan verka stötande.

Personligen förhåller jag mig rätt sval till fenomenet men en sådan varning skulle kunna utfärdas för dagens berättelser och predikan. Det är adventstid och vi vill mysa med tända ljus, äta lussebullar och pepparkakor och förbereda oss för julen. Det är så klart helt rätt, det ska vi göra. Men predikan idag faller inte in i det konceptet, det blir en allvarlig predikan.

Det synliga tecknet för allvaret är den violetta färgen som pryder antependiet eller altarklädet som tyget kallas som skyler altaret och den violetta stolan som vilar på mina axlar. Violett i kyrkans färglära betyder allvar, det betyder botgöring, eftertanke och symboliserar fastan i vårt kyrkoår. Men hur går det ihop, vi som jublat och välkomnat det nya kyrkoåret på 1 Advent? Jo, det går ihop, för glädje och allvar är två storheter i livet som det finns all anledning att ständigt återkomma till och uppmärksamma mer som både-och-storheter och inte som antingen-eller-storheter. Adventstid är en fastetid och förberedelsetid med både glädje och allvar i fokus.

Är han Messias?

Vi hörde i evangeliet att folket undrade om Johannes kunde vara Messias. Det är han inte. Johannes är utifrån kristet perspektiv den siste profeten. Messias, Frälsaren, Befriaren, Konungen eller vad vi nu föredrar att kalla Jesus, han har kommit och därför finns inga profeter efter honom. Det är så att säga klappat och klart, så varför behöver vi påminnas om Johannes, Jesaja och alla andra profeter?

Jo, därför att den profetiska rösten behöver fortsätta inspirera och vägleda oss fast vi vet att profetorden om Messias gått i uppfyllelse. Den profetiska rösten kan hjälpa oss att se på vår samtid i relation till Gud och till hur vi förvaltar vårt uppdrag att ta ansvar för och värna Guds goda skapelse. Även hjälpa oss i relation till hur vi lever våra liv i tro och handling.

Då ska vi hålla i minnet att profeter förmedlar ett budskap och en kunskap från Gud. Profeter talar in i en trons gemenskap där de som lyssnar ofta, men kanske inte alltid, har en viss förförståelse av vad en profetisk röst betyder, oavsett om man vill lyssna på budskapet eller inte.Varför säger jag det här då, jo för ibland framträder personer som har vad vi lite slarvigt skulle kunna kalla för sekulära

profetröster. Personer med ett starkt budskap som likt profeternas ord i Bibeln ofta bränner till. En del har kallat Greta Thunbergs engagemang för profetiskt. Hon har tillägnat sig stor kunskap om klimatfrågor och gör allt för att leva som hon lär, men hon är ingen profet, hon talar inte på uppdrag av Gud.

Däremot finns det absolut några likheter mellan Greta och profeterna. De pekar alla på något bortom sig själv. Greta pekar på klimatforskningen för mänsklighetens fortlevnad. Johannes och Jesaja pekar på Guds budskap om sin närvaro hos sin mänsklighet. En sak till har de gemensamt, de blir baktalade, spottade på och hånade. Greta får hat-tweets. Johannes hamnar i fängelse och mister sitt huvud och Jesaja led enligt judisk tradition martyrdöden.

Varför, kan man undra och jag tänker att det helt enkelt är för att de kommer med ett allvar som bränner till.

Vi vet att det berör oss, men det är på något vis så jobbigt att möta och ta itu med så vi värjer oss på olika vis. Johannes som förkunnar ett hopp om befrielse, som i sig är ett glädjebudskap, gör det med ord som får oss att sätta pepparkakorna i halsen, huggormsyngel, kastas i elden.Vem vill lyssna på det, vi sluter våra öron och går. Det var det också många som gjorde. Men den stora längtan efter

förändring, förnyelse och efter Messias, en befriare fanns där, därför kom folket till Johannes. Någonstans sipprar Johannes utmanande språk ner när han säger att ni själva har ett ansvar. Det går inte enbart att åberopa sina historiska rötter av att vara sin stamfader Abrahams folk. Den lag och de bud som Gud gett sitt folk skall följas, förenklat kan vi säga att det är en etisk kompass. Allt detta påminner Johannes om, att hand i hand med tro går handling. Det gäller även för oss.

Johannes bereder vägen för Jesus Kristus. När vi i kyrkan år efter år genom berättelserna förflyttar oss till den unika tiden när Gud blir människa i Jesus Kristus är adventstiden för oss en tid av eftertanke, en tid för att kalibrera vår etiska kompass. För att Jesus bildligt talat skall beredas plats för att födas i våra hjärtan. Det är vad omvändelse handlar om. Det innebär nya möjligheter för oss att påminna oss om att se livet med lite andra ögon. Att vi helt enkelt är en del av en mycket större

helhet. Vi är likt gräset och blommorna som blomstrar och vissnar. Men i ett evighetsperspektiv lever vi vidare eftersom vi i tron och dopet ikläder oss Kristus och han har gett oss evigt liv.

Omvändelse innebär även att på djupaste allvar blicka in i sitt inre och kalibrera sin inre kompass.

Det är för att bereda plats för tron som är förbunden med lagen. När vi hör Paulus ord låter det som om lagen, buden och undervisningen har upphört genom att Jesus kom men så är det inte. Jesus säger själv Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Mt 5:17 Det är när vi överlåter oss i tro på Jesus Kristus, hans liv, hans död och hans uppståndelse och det han förmedlar under sin korta tid i vår verklighet som vi upptäcker vår plats i Guds goda skapelse och vad som är väsentligt i livet. Gud älskar oss för att vi tror på detta, inte primärt för vad vi gör. Och ur tron kommer handlingarna, att dela liv, dela skjortor, bröd och inte förskingra och utöva våld.Vi vet att tro och handling hamnar i konflikt med varandra,vi går vilse på olika vis och det är här vi fortfarande behöver profeternas röst, som uppmanar oss till eftertanke vad det är som håller dig och mig fången så att våra liv förminskas och våra handlingar skaver.

Profeterna uppmanar oss till att inte vara så ängsliga för att möta våra skuggsidor som vi var och en behöver möta, Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Jesaja och Johannes bereder med sina ord väg för att vi skall ta emot Jesus Kristus i våra liv och när vi gör det så kommer tro och handling få en djupare betydelse i våra liv. När det blir för mörkt och skuggigt är vi inte ensamma, det är löftet Jesus ger, med er alla dagar till tidens slut och det är löftet Paulus talar om, vi är alla ett i Kristus Jesus.