Med SOfOS : Öppna sinnen

När Jesus ställs inför frågor svarar han ofta genom att vända på perspektiven.

Svaren blir oväntade. När lärjungarna frågar Jesus vem som är störst i himmelriket får de definitivt ett svar som de inte alls förväntat sig. Jesus svarar istället genom att oväntat kalla till sig ett barn och ger i ett och samma svar egentligen tre svar. För att bli stor i himmelriket behöver vi omvända oss och bli som barnen, göra oss själva små och slutligen ta emot ett sådant barn för då tar vi emot Jesus själv.

Jesus ställer helt enkelt det hierarkiska synsättet på ända och han identifierar sig själv utifrån det värnlösa barnet. Det är den erfarenheten vi firat alldeles nyss, inkarnationen. Gud gör sig själv liten, blir människa och låter sig födas in i det mänskliga, i all enkelhet.

Uppmaningen att göra oss själva små, är kanske den mest utmanande uppmaningen.

För det betyder att göra oss själva så sårbara och beroende som små barn är. Mose hade helt enkelt dött på Nilen om inte faraos dotter tagit hand om honom. Jesus själv hade aldrig klarat sig utan Marias och Josefs omsorg.

Det finns en mycket levande legend som jag inte hade hört talas om förrän jag kom till Betlehem. Nämligen, när Maria och Josef är på väg att fly till Egypten för att undkomma Herodes fick de söka skydd i en grotta när lilla Jesus blev hungrig. Maria ammar honom och en droppe av modersmjölken faller till marken och hela grotta blir som genom ett under vit. Grottan – The Milk Grotto – som man kan besöka har förstås blivit en helig plats dit bland annat par söker sig i bön om att få barn, men också par som vill tacka för gåvan att ha fått barn. Oavsett om det ligger något i berättelsen eller inte så åskådliggör legenden mänsklig sårbarhet på flera plan, hunger, skydd från fara, nödvändigheten av att fly undan våld och död. Allt detta existerar fortfarande, för profeten Jesajas ord om det paradisiska fredsriket har inte gått i uppfyllelse än. Jesu födelse, liv, död och uppståndelse är bara början på väg

mot fredsriket.

Varför berättar jag den här legenden jo för att helheten av kropp och själ blir så tydlig och att kyrkan från ca trehundratalet när kristen tro blev statsreligion i det Romerska riket började trycka ut det kroppsliga till förmån för intellektet. Kroppen blev fel och ful och själen rätt och vacker, för att

sammanfatta det hela väldigt förenklat. Uppdelningen mellan kropp och själ fortsätter att sätta sina spår i vårt sätt att se på det mänskliga även om vi har blivit mer medvetna och försöker föra samman dem.

Gud förnekar inget kroppsligt, skulle Gud göra det skulle inte Gud tagit gestalt i vår verklighet genom att födas in i sin skapelse som ett litet barn. Det mänskliga och kroppsliga är inte främmande för Gud och för Gud har alla ett egenvärde alltsedan vi föds. Genom Jesus gör Gud det mänskliga mer mänskligt på ett unikt vis. Jesus visar genom hela sitt liv att han inte är främmande för det sårbara och kroppsliga, som visar sig så tydligt i ett litet barn och som finns med oss i hela livet. Vi behöver öva oss och våga vara små, sårbara och kroppsliga.

Vad innebär det då att omvända sig och bli som barn?

Jesus vill göra oss uppmärksamma på att använda våra sinnen, det ord som används för omvändelse betyder egentligen sinnesändring. Det vill säga med våra sinnen kan vi förnimma att vi är en del av en betydligt större helhet än vi normalt går och funderar på. Som mänsklighet hör vi ihop, tillsammans, i Guds goda skapelse. Och vi gör det med kropp och själ. Det är en del av omvändelsen som sällan framkommer.I

Istället är omvändelse oftast förknippad med synd. Att vi skall vända bort från synden, det är här jag tror att vi som kristna och kyrka tappat bort oss. Synd är primärt att vi vänder oss bort från Gud, bort från att tänka en mänsklighet som hör ihop i ett större sammanhang och i detta sammanhang har vi ett ansvar, enskilt och tillsammans för vår gemensamma värld.

Vår kristna historia är full av syndakataloger som listar vad synd är, ofta förknippat med det kroppsliga, i allt från vad vi äter och dricker, till synen på sjukdom, funktionsvariationer, sexualitet osv. Synd har åberopats för att kontrollera människor inte för att befria människor. Inte minst har det drabbat flickor och kvinnor.

I Sverige existerar tvångsgifte enbart i marginalen vilket är lika illa som att det i andra länder är fullt synligt. Flickor äger inte sin egen kropp och därmed inte sitt eget liv. Så jag vädjar, giv riklig kollekt, för det behövs. Ja, det är faktiskt en del av vår omvändelse, att agera för varandras väl. Givet finns det aspekter av det jag nämnt som kan sorteras in under ett syndabegrepp när det går emot människovärdet. Som till exempel sexuella övergrepp på både barn och vuxna eller att inte bereda plats för personer som har olika funktionsvariationer och som trots dessa kan bidra till vårt samhälle.

När Jesus med allvar uppmanar till omvändelse handlar det om att upprätta människovärdet.

Människovärdet har sin grund i och hos Gud. Gud har i grunden skapat människan god. Det goda visar sig tydligast i det värnlösa barnet. Små barn delar inte upp sitt eget jag i kropp och själ, de är en helhet. De använder hela kroppen i sitt vara och i sitt språk, inte bara orden, när de väl börjar komma. De använder alla sina sinnen, de är på så vis öppna för nya intryck. Att använda sina sinnen är något vi som vuxna också behöver göra för att omvända oss.

Tanken kan kännas ovan och främmande, men om en liten stund så får vi smaka en skärva av himmelriket, i brödet och vinet. Vi känner brödet och vinet på vår tunga. Med vår syn och vår hörsel upplever vi gudstjänsten. Vi har inte rökelse i våra gudstjänster men ibland kan man ana tjärdoften från klockstapeln och det ”träiga” i Djurgårdskyrkan. Vi tar varandra i handen, kanske ger vi någon en kram.

Alla våra sinnen är påkopplade när vi firar gudstjänst utan att vi tänker på det. Och genom våra sinnen tar vi emot Gud och vi blir också Guds barn när vi följer Jesu uppmaning att ta emot varandra med öppenhet som barn, då tar vi också emot Jesus i våra liv.