Återträffens träffsäkerhet

Den är inte enkel, Anna Odells film, Återträffen. Helt klart är den mycket sevärd, tänkvärd och säkert ångestskapande för en del, både för den som blivit mobbad och för den som mobbat och för all del även till vittnen av mobbning, den tysta massan.

Jag var lite orolig när jag gick iväg för att se filmen för jag har alltid deklarerat, att gå i skolan det är det värsta jag gjort i mitt liv. Jag har inget emot att lära mig saker, tvärtom. Men skolmiljön är något jag tänker tillbaka på med avsmak och utan rosa skimmer. Jag tror jag definitivt var mer pirrig i magen när äldsta sonen skulle börja nollan än vad han var.
Jag fick inte ångest av filmen, men minnena kom. Jag minns hur jag i femman kom till en ny skola och en ny klass, vi var tre nya tjejer i klassen och vi skulle testas. Jag minns inte exakt vad testerna gick ut på, lite det här av att vara tuff, vad man stod för, vad man vågade göra, osv. Jag blev nummer två som "blev godkänd" vilket innebar att jag mestadels blev osynlig. Vilket var en strategi som jag mottog och förvaltade. "Tuffa K" var nummer ett som blev "fullständigt godkänd" och en i gänget som leddes av två tjejer. "Konstiga K" blev nummer tre som nätt och jämt "blev godkänd".  Hon blev retad, förlöjligad och var definitivt inte med i gänget. Vilket ju inte heller jag var, men ändå accepterad som "osynlig", så "Osynliga Jag" slog mest följe med "Konstiga K". Även om jag ibland var med "Tuffa K" eftersom hon bodde i porten bredvid mig och jag var ju inte "konstig", bara "osynlig".

Två år i den här klassen kunde uthärdas och därefter splittrades den inför sjuan vilket berodde på vilken sida om järnvägsspåret vi bodde. "Konstiga K" och "Tuffa K" och "Osynliga Jag" hamnade ånyo i samma klass. Den skapades på nytt, då alla i klassen kom från olika skolor. Det intressanta är att våra roller följde med in i sjuan. Jag förblev "den osynliga" eleven under hela min resterande skoltid tills mitt inre protesterade och jag hoppade av gymnasiet. Det berodde visserligen på olika saker men med blicken i backspegeln så tröttnade jag på den givna och påtagna rollen av att vara "osynlig".

Återträffen handlar inte enbart om mobbning utifrån ett syndabocksperspektiv utan också mycket om att få roller, ta roller och vidmakthålla roller i gruppen. 

Anna Odell går inte så djupt in i den gestaltningen,men den finns där, fullt synlig i all sin nakenhet, dråplighet och sorglighet när klassträffen kickar igång med några glas innanför västen. Och gestaltningen utvecklas på ett oväntat sätt i filmen. Det är skrämmande att se vad en längre tids rolltagande gör med en människa. Nu tänker jag inte enbart på att vara ett offer för mobbning utan rent generellt på de olika roller som uppstår i grupper som en klass, på en arbetsplats mm. Det krävs oerhört mycket av självreflektion och mognad hos oss för att inte fastna i givna och påtagna roller av olika slag. Det tål att funderas över hur bekväma och obekväma vi är i alla roller vi får och tar, frivilligt eller/och ofrivilligt? Dessvärre tror jag att för många, för ofta, fastnar i den bekväma existensen även om den i sak är obekväm. Det tog några år för mig att inte acceptera "osynlig". 

Så är vi så mycket mer än våra givna och påtagna roller. Tänk om vi verkligen kunde börja se varandra på ett öppnare, mindre schablonmässigt vis. Istället vara positivt nyfikna på vår medmänniska och lära våra barn att ha ett öppet sinne för andra och för den som är olik och okänd.

För att vara olik och okänd är inte samma sak som att vara konstig, farlig, hotande, osv. Att vara olik och okänd är vi enbart så länge vi inte ser likheten i vår medmänniska. För likheten finns där i varje människa du möter, just därför att du är människa. Så fort vi öppnar oss för det okända så blir det känt och därmed mindre hotfullt.

Återträffen är en film som jag varmt rekommenderar. Det är definitivt en film att lägga på minnet i utbildningssyfte, den är fylld med många bottnar och aspekter varav jag endast reflekterat över en liten del. Bara slutet är värt att filosofera över, men jag hoppar det så länge så jag inte sabbar för er som vill se den! 

Läs Friends om Återträffen