Yngsta sonen Samuel gästbloggar

Varning! Hösten knackar på och vill ta din smartphone.

När jag har lämnat mitt hem tidigt på morgonkvisten dom senaste veckorna för att ta mig till skolan, har jag klivit ut i en sagolik värld. Som en kyligare trolsk sommarmorgon. Ett dis ligger svept över staden, solen tränger sig igenom dimmorna av fukt. Luften är kylig, en stickande kyla som griper tagen i en, inte ett dödsgrepp, en kyla som får en att huttra till och öka på stegen framåt. Sensommarväder är en påminnelse om det som har varit och det som kommer efter. Efter sol kommer regn.

När jag tar mig till skolan underhåller jag mig själv under min resa. P3 bli räddningen för mig. Men efter inte långtid har jag tröttnat på att mellan pratorna som jag uppskattar mest, spelas musik som jag inte kan påverka. Jag behöver något jag gillar. Min spotifyapp blir min räddning från att sitta uttråkad hela vägen till skolan. Mhmm, skulle inte tro det.
Jag fortsätter att appa, slösurfar, kolla Facebook i onödan. Efter varje sak jag sysselsätter mig med kommer rastlösheten krypande över mig. Som en äcklig parasit slänger den sig över mig, suger ut all energi som en dementor. Med ens ökar vardagsstressen och den där känslan av meningslöshet. Situationen jag befinner mig i förekommer konstant i min vardag, en sen eftermiddag, en ensam lördagkväll.

Jag är som ett barn som har det långtråkigt. En känsla och ett beteende som många känner igen. Att det är svårt att sysselsätta sig och när jag åker till skolan ser jag människor i alla åldrar sitta och göra samma sak som jag gör.
Att vara uppkopplad sju dagar i vecka och alla timmar, kan inte var hälsosamt för psyket. Jag vill inte leka förälder, men min fråga är: Skadas förmågan att vara kreativ och ha en rik fantasi, när man alltid befinner sig i en värld där underhållningen och umgänget ligger nerstoppade i en ficka?Någon skulle säga att det är den bästa av världar.

För mig är det redan bestämt, jag undviker alltid att röra min smartphone på vägen till skolan och först då upptäcker jag vad jag har missat. Inte livet, inte händelser, utan en värld av inspiration.
Så om du lider brist på underhållning kanske du lider brist på kreativitet. Lägg ner din lilla mackapär i fickan och gör som jag, fortsätt att fascineras av morgondimmorna och kylan.