Eftervalstankar

i den värmande septembersolen skuggar.

Solen strålar idag över 87,1 % och över de 5,7% som på 4 år blev 12,9%, SD mer än fördubblade sin representation i vår riksdag. Ett faktum som kastar långa svartbruna skuggor. Nu räcker det inte att skandera "inga rasister på våra gator".  Nu räcker det inte med att låtsas som de är en samling obskyra personer som drivs av hat, rasism och missnöje. Nu räcker det inte att låtsas som de är i minoritet, valet talar sitt tydliga språk, tredje största parti! Nu räcker det inte med att säga att många av deras väljare inte alls är rasister utan bara missnöjda. Ja, att vara så missnöjd så att man lägger sin röst på SD är farligt nog.

Det vilar ett stort ansvar och allvar på de 87,1% som säger att de inte på något vis ska samarbeta med SD.

Jag undrar så hur de ska göra, för hittills har så otroligt lite gjorts när det handlar om utslagning, hatbrott, arbetslöshet, sjukskrivningar,  segregering, migration, integration.......listan kan göras mycket längre. Alla de frågor som bland annat förser SD med väljare. Det är svårt, det är som om inget parti på allvar och seriöst verkligen på djupet vill vända och vrida på frågorna vilket samhälle vi vill ha i Sverige och hur vi förhåller oss till att vi bara är ett litet land i en värld som drar åt så många olika håll.

Så hamnade ett stort ansvar på S. Löfven säger att han ska söka bred lösning, det blir intressant att se om han kan lämna S starka tradition av maktfullkomlighet bakom sig och tänka nytt. Eller om han bara är en mysig "sossefarbror" som vill alla väl.

Någon som inte längre kan tänka nytt är Reinfeldt och Borg, att regeringen avgår är så klart parlamentariskt korrekt och väntat men att dessa två nu aviserar sitt avsked från sina uppdrag för sitt parti är fascinerande. Så långt sträckte sig deras ansvar, rimligt hade väl varit att åtminstone slicka såren under hösten och därefter avisera sitt avsked. Nu kommer M som är lika maktfullkomliga att endast fokusera på att hitta en ny partiledare. Så mycket ansvar har de!

Vad återstår då? Ja, alla småpartierna MP, V, FP, C och Kd med glada utomparlamentariska tillrop från F! Det vilar ett lika stort ansvar och allvar på deras företrädare att lämna egen partivinning, strategitänkande, makthunger och prestige åt sidan, klarar de det?

Klarar vårt lands folkvalda att gemensamt, utöver blockgränser och röd-grön-blå-grön-rosa bindningar samla sig så att 12,9% inte blir 25,8% 2018?

Nu handlar det inte endast om riksdag utan likaväl om kommun och landsting där SD gått fram. Personligen var jag beredd på att SD skulle bli stora, hoppades och bad att alla prognoser skulle stämma att det skulle bli MP som blev tredje största parti och att SD skulle backa. Så blev det inte. Förvånade ansikten sitter nu och undrar hur detta kunde gå till. Det är grannlaga för folkvalda och alla oss andra att ta oss en ordentlig funderare över det.

Våga tänka tanken nu, vad som skulle kunna hända.

Det är faktiskt så att SD blivit "rumsrena", ja en majoritet av oss tycker förstås inte det men om vi nu faktiskt tänker efter kommer 12,9% att inta sina platser i vår riksdag och vara vågmästare. De verkar se fram emot det. Ingen av oss vet förstås hur saker utvecklas nu när detta parlamentariska läget är så nytt.

Men tänk, nu när de trots allt blivit så "rumsrena" att de tagit plats i vår riksdag att där kommer de på ett eller annat sätt ha makt och brist på makt. Makten leder till fler väljare 2018 och bristen på makt leder till att de svartbruna går över till de som faktiskt är ännu mer svartbruna och som definitiv är i minoritet just nu och inte ens är i närheten av att blir parlamentariskt "rumsrena".  Svartbruna åskådningar gör skillnad på människor och vill förverkliga sina idéer. Det är ett gemensamt hot mot de 87,1% som vill något annat.

Det är bland det farligaste vi kan göra att avfärda detta, på något vis måste de bemötas.

För att låna begreppet från Ludvig Igra, det är en tunn hinna mellan omsorg och grymhet. Historien visar vad totalitära ideologier är beredda att göra med de människor som inte faller in under de kriterier de sätter upp.

Jag tänker med fasa på vad de av mina vänner med rottrådar från andra delar av vår värld än mina flerhundraåriga västgötska skulle möta i en framtid.

Jag tänker med fasa på vad som skulle möta de jag känner som är samhälleligt, konstnärligt och politiskt engagerad för varje människas rätt att vara den hen är och står i fronten för det.

Jag tänker med fasa på vad som skulle möta de som jag känner som har neuropsykiatriska och fysiska funktionshinder.

Jag tänker med fasa på vad som skulle möta de män som älskar män och de kvinnor som älskar kvinnor och de som blir kära i både män och kvinnor. De som vill vara hen.

Jag tänker med fasa på ett samhälle där man inte ser att jag är du och du är jag, att vi alla är människor som hör ihop just genom att vi är människor.

Vi måste alla börja och våga prata om allt detta i vår vardag. Våga vända stenar som är heta och se vad som finns under. Vilka värdegrunder har vi? Vilket samhälle lever vi i nu och vad vill vi ha? 

Det är ett gemensamt ansvar för oss alla som la våra röster på något av de 87,1% partierna.