WWJD på 21:a söndagen efter Trefaldighet

Texterna läser du här Gamla testament 2 Mosebok 23:1-9,  Episteln ur 2 Korinthierbrevet 8:9-15 och Matteusevangeliet 12:15-21

WWJD står det på armband av tyg eller gummi, ibland ser vi bokstäverna på en vägg eller så. 

Bokstäverna står för orden What Would Jesus Do – Vad skulle Jesus göra? Vi behöver inte ha armbandet för att bära med oss frågan som en påminnelse vad det innebär att vara kristen. Att följa ”med honom”, som folket gör i berättelsen ur Matteus. Alla berättelser idag handlar just om att följa med och om att ta ansvar för sitt eget liv och för sin medmänniskas liv.
Oxarna och åsnorna kan vi lämna – även om det går att i överförd bemärkelse säga en hel del om dem. Däremot att inte sprida falska rykten, inte vittna falskt, inte följa mängden i det som är ont, inte vränga rätten för den fattige, inte komma med falska anklagelser, inte ta mutor och inte förtrycka invandraren.

Det är tufft, – det mänskliga livet är sig likt – trots några tusen år mellan oss och berättelsen ur 2 Mosebok gäller buden i lika hög grad oss idag. Kanske någon av er tänker usch, nu skuldbelägger prästen oss igen. Kanske någon av er får rysningar och back-flash till någon nitisk kollega till mig som inpräntat alla no, no. I så fall glömde den kollegan, evangeliet och nåden som går hand i hand med vårt ansvar för oss själva och vår medmänniska. Förlåtelsen evangelium och Hoppets evangelium möter vi i episteln och evangeliet idag.

Paulus är väldigt tydlig med att ansvaret går hand i hand med nåden och hoppet. Han skriver till församlingen i Korint för att församlingen i Jerusalem behöver konkret hjälp. Paulus skriver om Jesu stora gåva, att han finns med och vägleder oss i relation till vår medmänniska. Vår goda vilja är början – att sätta vår goda vilja i samklang med buden som Jesus på väldigt radikalt sätt förtydligade och fördjupade genom sin undervisning, sina handlingar och till sist genom att ge sitt liv för oss.

Vi bedöms inte efter vad vi inte har utan vi bedöms efter vår goda vilja – det är ett ständigt flöde av utveckling – vi är aldrig färdiga som människor. 

Vår goda vilja att leva i Jesu efterföljelse är det som räknas. Så när vi brister och t.ex. pratar illa om varandra – för det gör vi - eller vänder bort blicken från den romska tiggaren så är vi inte för evigt dömda eller förtappade på något vis. Det är då det är bra att komma ihåg WWJD – Vad skulle Jesus göra? Det Jesus bland annat gjö är att ständigt betona bönen som en väg till medmänsklighet därför att då står vi i relation till Guds skapande och livgivande kraft som hjälper oss i våra liv. ”förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”  ber vi i den främsta bönen Jesus lärt oss.

Förlåtelsen och uppmaningen handlar om att det finns nya möjligheter, nya chanser att försöka stå emot när skvallernerven kittlar, eller ”har-du-hört-nerven går igång. Eller när vi vänder bort blicken från den nöd vi ser på våra gator. Jag tycker det är plågsamt svårt att se dom romska tiggarna   – ibland ger jag – ibland inte – det blir ett hej-hej, och det känns i hjärtat hur svårt det är. Jag har lika lite som någon annan ett enkelt svar på frågan: Hur vårt överflöd kan hjälpa deras brist för att det ska bli jämvikt? Jag vet bara att enskilt ansvar och gemensamt ansvar är vägen fram. Hur vägen ska byggas är också vårt gemensamma ansvar.Vi bedöms inte efter vad vi inte har utan efter vår goda vilja att sträva mot jämvikt.

Jesus förkunnade rätten för folken inte genom revolution utan genom identifikation och relation.

Identifikation med mänskligheten – han kände och känner genom sitt liv, sin Ande människor innan vi känner honom. Jesus skapar relation och han bryter inte det knäckta strået eller släcker den tynande lågan utan hans väg är att föra rätten till seger: Även om Jesus inte finns konkret hos oss fortsätter han att skapa relation och närvaro genom Anden och genom att vi säger vårt Ja till tron på att han har betydelse i våra liv. Matteus citerar Jesaja om att Jesus är utvald och att Guds ande ska komma över honom. 

Guds ande har även utvalt oss att vara redskap för rätt och godhet. Tro är på sätt och vis ett inre förhållningssätt och ett inre liv – det  är jag och Gud och Du och Gud. Men stannar det bara vid det inre blir det navelskådande. Tro och liv hänger samman i handling. Vår relation till Gud behöver synliggöras i handling. Det goda samhället där den goda viljan och rätten är 100% finns inte. 

På något vis är vi på väg och ”han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.”

En seger har Jesus vunnit, den över döden – inte så att vi inte dör MEN han har öppnat Evighetens portar efter vår död. Det är en seger som ger tröst och hopp men som inte förändrar vår verklighet här och nu. Det är här och nu som vi lever och det är här och nu som vi behöver hoppet om den goda viljan att följa kloka bud – livsregler – att ta ansvar och att handla. Till hjälp har vi bönen, inte minst Fader vår – be den gärna långsamt och eftertänksamt när du ber den, kanske lättast enskildhet. 

Till vår hjälp har vi hoppet genom WWJD- ja du behöver inte bär armbandet för att komma ihåg

What Would Jesus do – Vad skulle Jesus göra?