Ecce homo - Se människan

Två enkla ord och ändå så svåra att leva efter, ta till sitt hjärta och låta sig förnuftsmässigt ledas av. Inte minst när drevet går eller granskningar sker.

Drevet går just nu mot Markus Birro. Två granskningar har berört mig de senaste dagarna. Den ena granskningen, att tågtrafikledning har uppmanat lokförare att fortsätta köra - och därmed fortsätta köra över - personer som blivit påkörda och ligger antingen redan döda eller svårt skadade på spåret. Den andra är DN:s granskning av Svenska kyrkans arbetsmiljö. 

Det som är slående i det som skrivs och läggs ut är bristen på att "Se Människan".

Drevet

Jag följer inte Markus Birro, har knappt läst något av honom. Jag är själv 100% ointresserad av fotboll och det lilla jag läst av hans krönikor rörande tankar om tron har jag enkelt konstaterat att hans tankar sällan överensstämt med mina tankar om tron. Han väljer naturligtvis sitt sätt att skriva och får ta ansvar för det, även när det är provocerande.

Oavsett om du är proffsskribent eller inte så är ordet fritt att skriva och tala. En del missbrukar detta medvetet för att piska upp misstro, hat, våld osv. En del missbedömer sammanhang, har för dålig research, snuttifierar, har skrivit i affekt osv. Så är det alla som skriver och vill undervisa, uppmuntra, stödja, väcka debatt i god bemärkelse, granska, dela med sig, ja, listan kan göras lång på det goda med att ordet är fritt och så lättillgängligt för alla. 

Så händer helt enkelt det att du och jag läser något vi inte gillar, inte håller med om, upprörs över och då har vi vår fulla rätt att också påtala detta.Men STOPP, ta ett steg tillbaka, läs igen och igen, sen är det dags att överväga på vilket vis jag och du ska agera på vår reaktion.

Oavsett om du är proffsskribent eller inte verkar det vara rätt vanligt att hoppa över STOPP-stadiet för att tänka till. 

Kanske är det för att vi är jägare/samlare i grund och botten, amygdala slår till och årtusenden av mänsklig utveckling bokstavligen rinner ur hjärnan till förmån för attack och försvar.

När du talar om drev så är det två olika sätt att jaga på. På ena viset jagar du med drivande hund som spårar upp bytet och förföljer det tills en skytt kan skjuta. På det andra viset så går en drevkedja, det vill säga människor som driver djuret mot skytten/skyttarna.

När drevet går i media har en människa upphört att vara människa och blivit ett djur, fullt legitim att döda genom orden.

Det är fascinerande att ett ord för jakt med syfte att döda har blivit synonymt med journalistisk och medial granskning. Vad säger det om oss människor?

Som en spaning på vad det säger om oss människor funderar jag över granskningen av trafikledningen för tågen. En granskning som visar hur livsviktigt det är med det fria ordet och den fria granskningen för att sätta fokus på missförhållanden. Visst kan drevet ligga snubblande nära även här för att hitta syndabocken, vårt ständiga behov av att nagla någon. Naturligtvis så skall ansvarig ställas till svars. Men återigen STOPP, det är orsakerna, rutinerna, strukturerna osv som måste granskas för de kan leva kvar trots att en person ställts ansvarig. Det är inte så enkelt som att finna syndabocken och sända ut hen i öknen. 

Är det ett riktmärke för trafikledningen, att ett redan hårt kritiserat och ansträngt läge för tågen gör allt för att hålla tidtabeller? Vad är en överkörd, troligen död - men inte säkert - människa värd i relation till hundratals som blir försenade? Vill inte tro att sådan cynism finns. Men varför, vad är orsakerna?

Det är så fasansfullt att tåg på tåg fortsatt att köra så det är svårt att ta till sig att det är sant. Det är fruktansvärt för anhöriga till de förolyckade men även för lokförarna. 

Långsökt, men kör på gör även Svenska kyrkan när det handlar om arbetsmiljö.

Svenska kyrkans arbetsmiljö granskas på nytt, denna gång av DN. Jag läser igenom vad som skrivits och inser att det är inget nytt som förmedlas, inte heller ärkebiskopens yttrande bidrar till något nytt. ÄB tycks dessutom ha fastnat i ekonomin och med mycket makt i ryggen fjärma sig från att Se Människan. Det är alltid komplext med konflikter och alltid nödvändigt att hålla fokus på att se varje enskild inblandad, se människan bakom konflikten och orsaken till konflikten.

Att arbeta professionellt med det som hjärtat brinner för och är fullt av är inte lätt. Att hålla rågången mellan privat - personligt - professionellt kräver arbete med sig själv och det gäller alla som arbetar i kyrkan oavsett tjänst. Vaktmästare, värdar, musiker, klockare osv möter hela tiden människor i livets olika situationer och därmed också det svåra samtalet även om det inte är deras främsta uppgift. 

Den uppgiften ligger på vigningstjänsterna och i viss mån på pedagogtjänsterna.

Stödet i form av team, utbildning, handledning och organisation ser förstås väldigt olika ut i olika församlingar. Olika "andlighetskulturer" sätter också sina spår. Att be förbön för konflikters lösande är förvisso gott men mycket sällan det som löser upp konflikten. Här särskiljer sig inte Svenska kyrkan från någon annan arbetsplats.

Det som alltid fascinerar mig när detta kommer på tal är hur lite man granskar förtroendemannasidan och hur de sitter där de sitter till nästa val och då oftast till nästa val. Jag tror att kyrkan måste ta sig en allvarlig funderare över strukturen och organisationen. 30 000 förtroendevalda och 23 000 anställda. Siffrorna är skrämmande. Efter snart 27 år som präst ser jag hur förtroendemannasidan har så stora brister så skulle detta vara i ett annat sammanhang där styrelser har så undermålig kompetens hade styrelser för länge sedan sparkats.
Det är också en fråga som påverkar arbetsmiljö, inte alltid direkt men väldigt ofta indirekt. Budget är bland annat ett viktigt styrmedel och maktmedel. Likaså policy och visionsarbete av olika slag.
Givetvis finns många mycket kompetenta och seriöst arbetande förtroendevalda, men dessvärre tillräckligt många som inte är det.
Jag skulle välkomna en stor granskning av förtroendevaldas makt i relation till sitt uppdrag och i relation till anställda. Skrivs och talas alldeles för lite om detta.

Vibeke Hammarström skriver i senaste numret av Kyrkans tidning att kyrkan bör koncentrera krafterna till orsakerna och inte symptomen på vad som leder till utköp och vad som ligger bakom den bristfälliga arbetsmiljön i kyrkan. Klokt.




DN granskar Svenska kyrkan

Vibeke Hammarströms öppna brev till ÄB

SVT granskar järnvägen

Tidskriften Evangeliums försök att se människan i Birrodebatten

Dagens försök att se människan i Birrodebatten