skriver Desmond och Mpho Tutu om i boken Förlåtelse Den fyrfaldiga vägen till HELANDE FÖR OSS och vår värld.
När jag kommer till sidan 19 utmanas jag första gången för där finns rutan med "Utrustning för resan" de skriver, "Alla resor kräver utrustning. På din resa behöver du två saker som hjälper dig att läka." Så uppmanas läsaren att skaffa en skrivbok och en sten. Jag blir besviken och känner att jag orkar inte med en självhjälpsbok med gör si och gör så, något slags trots väcks i mig. Jag fortsätter i alla fall att läsa och inser efter kapitel 1 varför skrivboken och stenen kan vara en poäng. Jag tänker efter och funderar noga vem jag borde förlåta och vem som behöver förlåta mig. Några tänkbara kandidater dyker upp i mitt huvud men jag avstår skrivbok och sten för den här gången. Det går att återkomma till om jag vill och jag läser boken rakt av.
"Utan förlåtelsen är vi fjättrade till den människa som har skadat oss."1)
En bärande tanke i boken är att förlåtelsen gör oss fria, att vi tar kontroll över våra egna liv så att vi inte fastnar i bitterhet och hat. De hänvisar till psykologiska undersökningar om hur förlåtelsen verkar positivt för en människas psykiska och även andliga välbefinnande, ja till och med kroppsliga välbefinnande.
En starkt bärande tanke är mänskligheten och vårt ansvar att vara mänskliga. "Vi är syskon, vare sig vi gillar det eller inte. Att behandla människor som om de var något annat än mänskliga, något annat än våra bröder och systrar, vad de än har gjort, strider mot själva lagarna för vår mänsklighet. Och de som river sönder samhörighetens väv slipper inte undan konsekvenserna av sina handlingar."2)
Det har varit utmanade att läsa boken samtidigt som terrordåden i Paris och Köpenhamn inträffat, går det att förlåta? Är Charlie Hebdos första nummer efter dådet med rubriken "Tout est pardonné", Allt är förlåtet, ett försök att behålla mänsklighetsperspektivet?
Tutus skriver boken utifrån sina egna olika erfarenheter av att välja förlåtelsens väg. Desmond främst utifrån arbetet med Sanningskommissionen efter apartheidsystemets fall, Mpho främst utifrån erfarenheten av att finna sin hemhjälp mördad. Kontexten för hela boken är förstås Sydafrika, det samhälle som hårt prövats och nu prövas på ett annat vis i vad det innebär att vara mänsklig. De refererar också till andra egna erfarenheter och till andras erfarenheter vad det inneburit att gå förlåtelsens väg efter svåra trauman. Budskapet är att det går att välja denna väg, den är inte enkel men det går att komma fram på den.
Det är här utmaningen finns, går det? Är jag beredd? Är du beredd? Vad innebär det att vara mänsklig?
Efter att ha läst boken vet jag inte om jag är beredd på att säga att allt kan förlåtas. Det tål att tas några varv till. Det är förstås lite högmodigt eller snarare mänskligt att tveka. Kanske för att jag lever i ett så privilegierat samhälle som inte kollektivt har behövt gå igenom svåra prövningar och trauman av det slag som samhället i Sydafrika genomgått. Ett samhälle mer våldsamt än vårt.
Det som jag bär med mig, och som jag lever med i det lilla och det stora är deras skiss över den Fyrfaldiga vägen eller Förlåtelsens cirkel i relation till Hämndens cirkel. Ni ser den här nedan.3)
Mina tankar utifrån bilden och boken är att Skada, Lidande, Förlust inte behöver vara dramatiska med stora mått mätt. Det behöver inte handla om mord, förföljelse, död. De kan vara nog så dramatiska och göra nog så ont i mindre mått mätt, det kan handla om det förflugna orden som sårar, det kan handla om svåra uppbrott och svek. Det är inte enkelt men jag tror och vill tro att även i en pressad situation har jag som människa ett val att göra. Så därför övar jag mig i det lilla att välja förlåtelsens cirkel. Genom att börja i det lilla så kan förhoppningsvis vägen leda fram till förlåtelsen av svåra trauman. Att vilja välja vägen att läka och inte skada.
Förlåtelsens cirkeln som mer verkar vara en väg i mina ögon börjar med att få Berätta, om och om igen, vad hände, söka fakta och sanning. Det som har hänt har hänt och kan inte göras ogjort.
Därefter handlar det om att få Sätta ord på det som gör ont, här är känslorna med, acceptera att det är ok att vara sårbar, det är ok att sörja, det är helt enkelt ok att ha känslor.
Bara dessa två moment tar tid, tid innan avgörandet kommer att Förlåta och det är här vi går från att vara offer till att bli hela igen. Det är förstås här allt blir så svårt, så utmanande och det är här som det är livsavgörande om vi vill leva i nuet eller i historien. Att förlåta är inte samma sak som att glömma eller att sudda ut, gjort är gjort, men med andra ögon än hämnden så väljer jag ljuset istället för mörkret. Boken beskriver olika sätt att förlåta, det är inte alltid möjligt att ansikte mot ansikte förlåta, då finns andra vägar.
När vi har förlåtit finns ett steg till, att förnya relationen eller att släppa taget. Här finns nyskapelsens möjlighet att förnya och kanske också fördjupa relationen om det är möjligt. Det finns förstås relationer som inte går att förnya men att mödosamt ha jobbat sig igenom steg för steg gör att vi kan släppa taget och bli befriad.
Det är en angelägen bok, en lättläst men nog så svår och utmanade bok. Läs den!
Det är här utmaningen finns, går det? Är jag beredd? Är du beredd? Vad innebär det att vara mänsklig?
Förlåtelsens cirkel
Efter att ha läst boken vet jag inte om jag är beredd på att säga att allt kan förlåtas. Det tål att tas några varv till. Det är förstås lite högmodigt eller snarare mänskligt att tveka. Kanske för att jag lever i ett så privilegierat samhälle som inte kollektivt har behövt gå igenom svåra prövningar och trauman av det slag som samhället i Sydafrika genomgått. Ett samhälle mer våldsamt än vårt.
Det som jag bär med mig, och som jag lever med i det lilla och det stora är deras skiss över den Fyrfaldiga vägen eller Förlåtelsens cirkel i relation till Hämndens cirkel. Ni ser den här nedan.3)
Mina tankar utifrån bilden och boken är att Skada, Lidande, Förlust inte behöver vara dramatiska med stora mått mätt. Det behöver inte handla om mord, förföljelse, död. De kan vara nog så dramatiska och göra nog så ont i mindre mått mätt, det kan handla om det förflugna orden som sårar, det kan handla om svåra uppbrott och svek. Det är inte enkelt men jag tror och vill tro att även i en pressad situation har jag som människa ett val att göra. Så därför övar jag mig i det lilla att välja förlåtelsens cirkel. Genom att börja i det lilla så kan förhoppningsvis vägen leda fram till förlåtelsen av svåra trauman. Att vilja välja vägen att läka och inte skada.
Förlåtelsens cirkeln som mer verkar vara en väg i mina ögon börjar med att få Berätta, om och om igen, vad hände, söka fakta och sanning. Det som har hänt har hänt och kan inte göras ogjort.
Därefter handlar det om att få Sätta ord på det som gör ont, här är känslorna med, acceptera att det är ok att vara sårbar, det är ok att sörja, det är helt enkelt ok att ha känslor.
Bara dessa två moment tar tid, tid innan avgörandet kommer att Förlåta och det är här vi går från att vara offer till att bli hela igen. Det är förstås här allt blir så svårt, så utmanande och det är här som det är livsavgörande om vi vill leva i nuet eller i historien. Att förlåta är inte samma sak som att glömma eller att sudda ut, gjort är gjort, men med andra ögon än hämnden så väljer jag ljuset istället för mörkret. Boken beskriver olika sätt att förlåta, det är inte alltid möjligt att ansikte mot ansikte förlåta, då finns andra vägar.
När vi har förlåtit finns ett steg till, att förnya relationen eller att släppa taget. Här finns nyskapelsens möjlighet att förnya och kanske också fördjupa relationen om det är möjligt. Det finns förstås relationer som inte går att förnya men att mödosamt ha jobbat sig igenom steg för steg gör att vi kan släppa taget och bli befriad.
Det är en angelägen bok, en lättläst men nog så svår och utmanade bok. Läs den!
1) s 24
2) s 27
3) s 57
3) s 57
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar