ATT GLÄDJAS

Vad gläder vi oss åt? Det blir förstås olika svar, för vi är olika. Kanske är det så självklart att vi inte ens sätter ord på glädjen. Eller upplevs så oåtkomligt att vi har svårt att sätta ord på vad glädje är för oss.

Jag har förmånen att arbeta i en församling som har ett riktigt litet bibliotek. Nu talar jag inte om ett rum med lite teologiska böcker och andlig uppbyggelselitteratur. Utan om ett litet bibliotek med anställd utbildad bibliotekarie och vad som följer därav med fackkunskaper, riktig katalogisering, spännande inköp av olika slags litteratur. Ett slags "missions-station" för möten, mänskliga såväl som litterära. Till detta kommer en mycket aktiv vänförening, Oscarsbibliotekets vänner som arrangerar författaraftnar, litterära salonger, studiebesök och bokcirklar.

En gång om året har vi en Tema-gudstjänst tillsammans, idag var årets med temat Att glädjas. Kloka personer reflekterade utifrån följande böcker Ljusbärarna:människor som väljer glädje av Anita Goldman, Myternas makt av Joseph Campbell, Pölsan av Torgny Lindgren och Tillsammansheten av Jan Nordström. För mig blir predikan dessa söndagar av lite annan karaktär än en vanlig söndagsgudstjänst, så här blev det i år (version utan mina spontana improvisationer i stunden).

Nu ska ni inte göra som jag säger. Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium, dagens bibelläsning är nämligen invävd i predikan. 

Upplyft era hjärtan till Gud sägs när evangeliet ska läsas och som en inledning när vi firar nattvard, dessutom ibland inför välsignelsen. Orden Sursum corda på latin går tillbaka till den första kristna  tiden så långt som till 300-talet, troligen ännu längre tillbaka. Hjärtat är för oss förknippat med känslor. Men då de bibliska skrifterna kom till representerade hjärtat tankar och förnuft och var bärare av personens innersta väsen och själ. Känslorna representerades av inälvorna.

När Ordspråksbokens författare skriver ”Låt godhet och sanning förbli hos dig. Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla.” 3:3 handlar det om att tänka på och minnas. Helt enkelt en vädjan till förnuftet inte till känslorna. Så när vi uppmanas att upplyfta våra hjärtan till Gud handlar  det om att rikta uppmärksamheten, förnuftet, tankarna mot Gud och det Gud har att ge oss.

Vad har Gud att ge oss? Jo, Evangelium. Ordet är grekiska betyder ”glatt budskap”/”glädjebud” och det handlar kort och gott om att någon kommer med ett glädjande budskap som egentligen kan handla om precis vad som helst. Sen sker en betydelseförskjutning och under det första århundradet så börjar evangelium också användas som begrepp för de fyra författarna till Jesus biografierna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes. 

Markus, det äldsta evangeliet inleder med: Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus.

Det handlar om Guds människoblivande i Jesus, det handlar om hans liv, död och uppståndelse för vår skull. Det handlar om att Gud vill nå sin mänsklighet. Förenklat kan man säga att Gud tog steget att bli människa för att påminna oss om att vi är en del av ett mycket större sammanhang, andligt och mänskligt.Det sammanhanget och den gemenskapen handlar om Guds kärlek och glädje till sin skapelse och om Guds tilltro till sin mänsklighet. Den är så stor att Gud också lagt något av sig själv i oss, sin avbild inom oss. Den kärleken och tilltron finns på många vis i evangelieberättelserna. Jag ska läsa ett stycke ur Johannes som berättar om att Jesus när han förstår att hans tid i livet börjar rinna ut ger sina lärjungar riktlinjer.

”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består. Joh 15:9-17 

Även vi är vänner till Jesus, vi är utvalda att gå ut med kärleken och leva medmänskligt. 

Gå ut och bära frukt det vill säga göra gott och ge glädje. Kärlek är inte enkelt och jag tror att vi måste gå bakom ordet, jag kallar det för att ta reda på delorden av kärlek. Medmänsklighet är ett delord av kärlek som bland annat visar sig i Gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er det ska ni också göra för dem.” Dammar vi av de tio budorden så har dom också bärighet i vår tid och är viktiga riktlinjer i våra liv när vi tolkar dom till vår tid. 

Inför predikan gick mina tankar till det fria ordet, som skrivs och som sägs, offentligt och privat. Senaste tiden har vi fått ta del av journalisten Alexandra Pascalidous berättelse om allt hat, hån och påhopp hon får. När det gäller den erfarenheten, som hon delar med många andra, inte bara offentliga personer blir det 8:e budet väldigt aktuellt ”Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa”. Dammar vi av Luther nu när det snart är Lutherjubileum 2017 så skriver han klokt i Lilla katekesen; att vi inte ska förråda, baktala, sprida lögner eller tala illa om vår nästa, utan tänka och tala väl om varandra och tyda allt till det bästa. Det är inte så lätt. Att prata illa om vår nästa har vi gjort i alla tider. MEN nu kan det ”falska vittnesbördet” få en spridning som når längre än vi kan greppa. På en sekund genom ett knapptryck, som dessutom kan vara anonymt når det skrivna ordet ett oräkneligt antal personer och får förödande konsekvenser för enskilda och för grupper. 

Den Gyllene regeln kan ses som en sammanfattning av de budord som handlar om våra mellanmänskliga relationer. Den regeln finns formulerad inom de allra flesta religioner, något alla kan leva efter.

Alla behöver påminna sig om att inom varje människa pumpar ett hjärta och rinner blodet, spelar ingen roll vilken färg vår hud har, om vi är kvinna eller man. 

Vi bär alla en gnista av Guds helighet inom oss. Vi är lika fast vi till det yttre är olika och unika. Det var ett av glädjebuden Jesus kom med. Så låt glädjen inte främst tala till känslan utan minst lika mycket till förnuftet och tanken att vi ska upplyfta våra hjärtan till Gud och se att vi är en del av en mycket större gemenskap och ett sammanhang som alltid borde vara medmänskligt.