Tendensspaning

eller ska jag kanske rent av vara mainstream och sätta rubriken Trendspaning?

Det är svårt att vara "långsynt" när man spanar trender för vi lever i nuet med historien i bakfickan. Vi vet ingenting om morgondagen fast vi lever förstås som om vi vet och det behöver vi göra för gårdagen, nuet och morgondagen ser oftast ut på liknande sätt och kaos skulle infinna sig om vi inte tar för givet att morgondagen ser ut ungefär som idag. Sen slår blixten både bokstavligt och bildligt till i våra liv. Varken naturkatastrofer,våld och ond bråd död, sjukdom och död, separationer osv. kan vi förhindra och förbereda oss på i någon större utsträckning. Så hur mycket handlar trendspaning egentligen om framtiden? Är det så att vi tror att det handlar om framtiden för att vi har svårt att se vår egen navel, eller med mitt lånade favorituttryck, vi ser inte att vi har jordaxeln i fontanellen. 1) 

Vad är då en trend?

NE skriver, " en stabil, långsiktig förändring i samhället avseende t.ex. ekonomi, demografi, värderingar, intressen eller konsumtionsmönster". Wikipedia skriver, "Mode (trend) - en tendens, eller stil inom mode...Trend (nationalekonomi) - en långsiktiga utvecklingen för en variabel".

Jag tar mig friheten att skapa "förändrande tendens", för tendens inbegriper tanken på handlande för att påverka för förändring. Så här följer några tendensspaningar.

 - Att fråga men inte lyssna på svaret. 

Det är mycket som konkurrerar om vår uppmärksamhet nuförtiden. På grund av våra smartphones har vi ständigt sällskap, allt finns i den där lilla rektangulära manicken som är så praktisk. Det är frestande att ta fram den överallt, jämt. Jag vill absolut inte vara utan den, vi kan aldrig leva bakåt, bara nu och tänka framåt MEN vi kanske inte ska glömma vad gammal hederlig kommunikation är. Samtal, ett jag och ett du som möts i orden som frågar, påstår, utmanar och sen lyssna till svaren. Dialogen som förändrar, fördjupar och befäster. Att fråga och lyssna efter svaret kräver närvaro och koncentration, fokus på min medmänniska.

Personligen har jag tröttnat och jag tystnar och jag drar mig tillbaka från människor och sammanhang där lyssnandet inte finns. En del uppfattar det säkert som nonchalant, otrevligt att jag inte genast klänger tag i duets jordaxel när personen inte har tid/lust/förmåga att lyssna en stund kring vad min jordaxel snurrar omkring. Så varför bemöda sig med att fråga om man inte vill lyssna till svaret? Det här är definitivt en tendens, en handling som jag tror påverkar till ett förytligande av mänskliga relationer.

- Allt vi känner är rätt.

Jag kände att glaset jag tog ur diskmaskinen fortfarande var ljummet. Jag kände att solen brände på axlarna. Jag kände den goda smaken av aubergineröran. Jag kände... Jo, men vi känner förstås med våra sinnen, och det heter ju känsel. Så har vi smaken också, ja,kanske till och med hörseln, det känns ju faktiskt mer än i öronen när vissa ljud är starka. Hjärtat bultar nästan i takt med bastonerna på en konsert. Sen finns allt det som vi känner som faktiskt inte har med känsel att göra. Allt det vi känner är rätt eller orätt. Jag känner för att göra si eller så, eller inte. Jag känner inte för hen eller så känner jag för hen. Jag känner för eller jag känner inte för...Gå på magkänslan! Känn efter i din kropp, vad som är rätt för dig! Vi uppmanas att känna. Jag tror att det är bra, jag är absolut för ett holistiskt synsätt på vår kropp och vår själ (och själen är bärare av andligheten så ande behöver inte definieras). Men om vi nu känner med vår kropp och själ så får vi inte glömma att förnuftet och intellektet även sitter i själen. Tendensspaningen är: Vad är det som gör att vi inte stämmer av "känner" med vår intellektuella förmåga och vår kunskapsbas? Helt enkelt prövar "känner" mot förnuftet? Jag känner en massa olika saker men om jag inte stannar upp och kör mina "känner" igenom förnuftet skulle det bli kaos och rubriker i Aftonbladet! Det kanske förresten är därför vi har så många totalt ointressanta löp, för att för många känner utan att dra det ett varv genom förnuftet!

- Trigger warnings.

Jag stötte på begreppet för första gången i söndags när jag lyssnade på Godmorgon världen!2) Lyssna på inslaget, det är skrämmande. Studenter vill skapa trygga rum, juridikstuderande vill inte läsa om olika typer av våld, för att de själva har erfarenhet av det, böcker censureras för att de speglar en annan tid än vår. Vart är akademin på väg om det är där de trygga rummen ska skapas? Vi behöver alla trygga rum och det rummet kan endast jag själv skapa inom mig och till vis del omkring mig. Jag kan ta hjälp att skapa det trygga rummet både inom mig och nära mig. Det är när jag faktiskt lyssnat till mitt inre, våga möta det jag hör och tagit itu med det som jag blir trygg. Det kan vara en mycket skör trygghet, för hemska saker drabbar oss men vägen måste väl ändå vara att kunna lära sig att hantera det. Skulle jag vilja anlita en jurist, läkare, sjuksköterska what ever som hoppat över några kurser för att de väcker obehag? Vad sker med forskningen? Vad sker med det konstruktiva, kritiska granskandet? Om jag nu går till mitt eget område, teologi, ska vi sluta läsa vissa kapitel och verser i Bibelns böcker för att dessa speglar ett och annat som rent av är plågsam läsning? Nej, vi får lära oss att sätt in texten i sin kontext och att tolka och lägga ut och skapa den teologi som ska möta människor idag, en balansgång mellan tradition och tolkad anpassning.

Jag har funderat en del över Pippi och hennes pappa, den frånvarande pappan, må så vara att han är rik och har försett sin dotter med en kappsäck som tillåter henne att leva ett gott liv. (Om det är ett gott liv?) Det har varit mycket skriverier om hans profession, för 70 år sedan då Pippi skrevs reagerade ingen för att han beskrevs som kapten och negerkung på en söderhavsö. Det upplevdes som exotiskt, eller nått. Idag är n-orden bannlysta och därav har man gått in och i de nya utgåvorna ändrat det till söderhavskung. Enligt Wikipedia med Astrids goda minne,hon dog 2002, så jag ställer mig frågan, stämmer det verkligen? Nåväl, det är barnbok, det är extremt känsligt. Men vad skulle hända om man stort och tydligt med både bälte och hängslen dvs. med både förord och not förklarade varför det står som det står? Problematiserar istället för idealiserar?

Förhoppningsvis är tendensen med trigger warnings för att få fart på just problematiseringen och dolda strukturer och inte censur. 

Slutligen

Detta hör egentligen inte till tendensspaningen, det får bli en teaser! Apropå Astrid Lindgren, jag har läst den nyutgivna boken med hennes Krigsdagböcker 1939-1945.3) Det är alltid lite snaskigt att läsa andras dagböcker även om dessa knappas är så inträngande i hennes själ men det speglar förstås hennes liv, hennes oro och hennes tankar. Det som slår mig är hur priviligerad hon var, något som sällan nämns. Utan hon framstår som den ensamma mamman med den stora begåvningen som minsann visste hur det var att ha det tufft. Det hade hon det nog delvis, men det är inte mycket av det som framkommer i den privilegierade övre medelklasstillvaron som hon levde under krigsåren. Den tid då Pippi föddes. I en annan tid med andra förutsättningar skulle jag gripa mig an verket att fördjupa mig i bilden av denna ikoniserade person som påverkat och påverkar än idag genom sina böcker.

1) Psykologen och ledarskapskonsulten Leif E Andersson

2)Studenter kräver trigger warnings Godmorgon, världen! 2015-06-14

3) Astrid Lindgren, Krigsdagböcker 1939-1945, Salikon förlag