Vem du var vet du - Vem du är ser du - Vem du ska bli vet du inte - Gå och känn dig själv
Det är lätt att tro att orden är hämtade ur en självhjälpsbok från 2000-talet men det är de inte. Orden är en översättning från en latinsk inskription som finns i valvet mellan Spånga kyrka och släkten Bondes gravkor. Kyrkan är från 1100-talet och gravkoret är 1600-tal. Vem som skrivit orden vet ingen mer än Gud. Jag arbetade i Spånga många år och jag kom att tänka på orden när jag läste dagens berättelser. På olika vis handlar de om att lära känna sig själv utifrån att vi, var och en är kända av Gud. Jesus formulerade sig inte speciellt filosofiskt, han är
ofta rakt på sak. Bilden är enkel och vi kan ana hans bakgrund som snickarson. Och han har troligen egna erfarenheter av byggbranschen, nått gjorde han, innan han började förkunna. När Jesus uppmanar oss att inte döma vår medmänniska så handlar det om att inte ens döma det allra minsta – det står flisa, originalordet betyder halmstrå. Tänk er ett halmstrå, strået som står pall och vajar i vinden men som också är lätt att bryta av. När vi ser flisan/halmstrået i vår nästas öga vet vi aldrig på förhand om det kommer vaja eller brytas av.
Berättelserna talar till oss än idag, människor är sig
lika, århundrade efter århundraden. Vi tycker och tänker så mycket om varandra. Vi dömer, bedömer och ger omdömen.
Att döma hör hemma inom rättsväsendet, för visst måste vi ha olika domar för brott som begås. Att bedöma och ge omdömen behöver vi göra ibland, vi får betyg, vi bedöms vid anställningsintervjuer, vi bedömer arbetsinsatser osv. Oavsett vad, behöver vi skilja på vara och göra. Det är långt ifrån lätt. En mening som jag försöker hålla i minnet är: Jag älskar dig för den du är men jag
älskar inte allting du gör och säger. Nu är själva ordet kärlek och älska laddade ord. Så när jag är snabb på att bedöma i mellanmänskliga relationer som inte är privata tänker jag dom snarlika orden: Jag respekterar dig för den du är men jag respekterar inte allt du gör och säger. Kanske låter jag snål som inte säger älskar men respekt är ett av kärlekens viktigaste delord.
Någon som inte skiljer på ord eller på människor är Gud.
Genom profeten Natan får Kung David det hett om öronen fast han förstår det inte först. David förfasar sig över den snåle mannen och domen blir hård, han ska dö! David ser inte bjälken i sitt eget öga, han är snabb med sin dom och sitt omdöme. Bjälken i Davids öga är att han tagit en annan mans
hustru, Batseba, gjort henne med barn och sett till att maken Uria dödas i strid. När vi möter David och profeten Natan sitter bjälken ordentligt fast, David får ingen association till den bild Natan målar upp. David är fullständigt omedveten om sin felaktiga handling. Inte förrän Natan upplyser honom förstår han. Det är en dramatisk och grym berättelse. Ett budskap är
att våra val alltid får konsekvenser. Konsekvensen för David blir smärtsam, hans och Batsebas son dör. David visste vem han var och han såg sig själv men han kände inte sig själv. Nu fick han möta en sida av sig själv som inte så var vacker. Kanske var det så att makten hade berusat honom. Makt har en tendens att göra det med oss.
Vi har alla olika bjälkar som vi behöver få syn på.
Vi ser naturligtvis till viss del på vem vi är, men att se det där mindre smickrande vi ofta gör eller tänker det behöver vi lära känna för att kunna ta bort. Vi behöver lära känna det för att inte vara så snabba på att se flisan/halmstrået i nästans öga. Det hänger ihop, fast vi sällan ser det. Att på ett sunt sätt lära känna sig själv är inte
egoistiskt. Det är inte navelskådande så länge perspektivet är större och vi inte fastnar i vårt ego. Vi är helt enkelt insatta i ett större sammanhang, vi lever i relationer. Dels till Gud och till vår nästa. Givetvis kommer det dyka upp nya bjälkar i våra liv, men övar vi oss i att se klart så är det början till befrielse. Hur övar vi oss? Gud erbjuder oss hjälp. Gud hjälpte
David genom att sända profeten Natan till honom. Ytterligare ett budskap inom ramen för hela berättelsen är att David får en ny chans – en förlåtelse - en omvändelse och befrielse. Gud hjälper också oss, genom Jesus. Genom den närvaro han har lovat oss i dopet, i bönen, i nattvarden, i berättelserna – med er alla dagar till tidens slut, säger Jesus. Det är ett starkt löfte.
Någon som har kläm på det här är Paulus som också frågar dig och mig: Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?
Tar vi på allvar till oss frågan förstår vi att vi inte behöver vara rädda för våra bjälkar. Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod vill inget hellre än att vi ska lära känna oss själva såsom Gud känner oss och ser in i vårt hjärta. Omvändelse handlar om att förändra sitt liv, bokstavligen förändra våra sinnen och vara närvarande i tron på att Gud älskar oss för dom vi är men inte allt vi gör, säger och tänker. Gud har tålamod med våra bjälkar.”Frisäg oss i domen, i din förlåtelse vår frihet är"1) Omvändelse handlar om att Gud går oss tillmötes och omvandlar oss. Det är därför vi med frimodigt allvar och trygghet i gudstjänstens syndabekännelse, tysta bön och i bikten får sätta ord på att vi med Guds hjälp vill ta bort bjälken i vårt öga. Se klart vem vi är. Vem vi ska bli, det vet vi inte men på vår livsväg att lära känna oss själva och därmed bättre kunna möta och relatera till Gud och till vår nästa på den vägen vill Gud, genom Jesus gå vid vår sida. ”Vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.2)
1) Psalm 289 vers 4 Den svenska psalmboken
2) Psalm 90 vers 2 Den svenska psalmboken
Fjärde söndagen efter Trefaldighet: GT 2 Samuelsboken 12:1-7, Epistel Romarbrevet 2:1-4 och Evangelium Matteus 7:1-5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar