Den barmhärtige samariern

är en av de mest kända liknelserna som Jesus gett oss. 

Det finns få konfirmandgrupper som under de senaste 30 åren inte gestaltat den eller i alla fall diskuterat den. Liknelsen är i sin avskalade form lätt att både förstå och ta till sig. Fast ändå - kanske inte – för ärligt talat - är det lika lätt att verkligen leva efter den. Innan Jesus börjar sin berättelse bollar han tillbaka den laglärdes fråga om evigt liv. Den laglärde svarar med det vi kallar för det dubbla kärleksbudet. Det kunde ha slutat där när Jesus konstaterar: Gör så, älska Gud, din medmänniska och dig själv. Men den laglärde ger sig inte eftersom han vill sätt Jesus på prov. ”Vem är min nästa?”

När Jesus berättade liknelsen för den laglärde var den mer provocerande och med en tvist som vi inte tänker på när vi hör den eller läser den. Så det får bli en historisk tillbakablick innan jag landar här och nu igen. Historien handlar om landerövringar av norra delarna av Israel, etnisk rensning och folkomflyttningar utförda av det assyriska riket på 700-talet före Jesu födelse. Det ledde till en lång tid av fientlighet och misstänksamhet gentemot samarierna som själva såg sig som sanna judar. Men det gjorde inte de som levde i södra delen av landet. De ansåg att samarierna var alltför sammanblandade med andra folkslag med andra trosföreställningar. Denna misstro gentemot samarierna fanns även på Jesu tid och den laglärde mannen som kunde sina skrifter var väl förtrogen med vilka som skulle betraktas som en nästa, nämligen hans eget folk. 

När Jesus berättade liknelsen var det enligt den laglärde det egna folket som gick förbi den slagne mannen, prästen och leviten. Båda betydelsefulla män med tjänst i templet. Kanske var det just därför de gick förbi. De visste inte om mannen var levande eller död. För var han död, skulle de enligt renlighetslagarna bli rituellt orena, vilket skulle innebära problem och behov av olika reningsceremonier för att åter kunna tjänstgöra i templet.

Jesus utvidgar begreppet nästa genom att lyfta in samariern och på så vis behöver den laglärde tänka till.

Att vara någons nästa förknippar även vi ofta med en snävare cirkel människor runt omkring oss. Vi kanske inte gör det så medvetet, utan det är ganska nedärvt i oss, att vi bryr oss om dem vi betraktar som våra egna. När vi gör på detta vis är det lätt att det går fel, den felinslagna vägen har många börjat gå därför har vi nu i i vår riksdag ett parti, Sverigedemokraterna som med emfas betonar just detta att bry sig om sina egna, att det är att se till sin nästa. 
Men vem/vilka avgör vem som är en nästa? Här blir det problem, stora problem om vi tror att vi enkelt kan sätta upp gränser för vem och vilka som är min nästa. Människor har ständigt migrerat och har av fri vilja och på grund av krig och förtryck flytt för att kunna skapa sig liv i fred och frihet. Människor möts ständigt och band knyts till band, så vem/vilka ska bestämma vem som är min nästa? 
Det finns ett och bara ett riktmärke. En nästa är alltid en människa, en person av kött och blod, vars hjärta tickar som mitt och ditt, vars hjärna drömmer, funderar, planerar och lever precis som min och din. Vi delar inte gemensamma intressen, erfarenheter, åsikter, tro och liv med alla människor, så är det. MEN vi delar alltid att vi alla ÄR människor och genom att vi är det så ligger uppmaningen att bry sig om sin medmänniska.

Liknelsen som Jesus berättar handlar inte om VEM som ÄR min nästa och medmänniska UTAN den handlar om VAD GÖR jag för att vara en nästa?

Svaret kristen tro ger är kärleksbudet: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." Som har sin grund i Guds kärlek till sin mänsklighet. Vi hörde orden i episteln Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom.”
Hur svarar du och jag upp emot det dubbla kärleksbudet?
Hur älskar du och jag Gud?
Hur älskar du och jag våra medmänniskor?
Hur älskar du och jag oss själva?

Det är stora och svåra livsfrågor och det finns inga enkla svar och till viss del finns det olika svar för vi gör olika val i livet hur vi vill leva våra liv. Dessutom är kärlek och älska nötta ord som lätt blir schablonmässiga. Vill jag kalla mig kristen så är det frågor jag behöver svara på inför Gud och inför mig själv. För mig är ordet kärlek ett samlingsord som innehåller många delord, ord som också behöver visa sig i handling. Som vi sjunger i psalmen 292: ”Handling och bön må bli ett”.

Tre delord av kärleken väcks av liknelsen: Respekt, Rättrådighet,Ödmjukhet.

Att alltid respektera människovärdet är kärlek. Vi gör fel i smått och stor, vi gör onda saker i stort och smått. Våra handlingar får alltid konsekvenser i smått och stort. Vi kan ha väldigt svårt för en medmänniska, någon kan ha gjort oss väldigt illa. Att då ändå respektera människovärdet hos personen just för att personen ÄR människa är en stor utmaning – en utmaning Jesus ger oss, som han gjorde till den laglärde.

Att vara rättrådig, att vara omutbar och hederlig kanske vi inte tycker är så svårt. Jag tror att vi alla vill vara det. Fast skrapar vi lite på våra fasader så är det också en utmaning. Att handla rättrådigt i olika situationer, vad krävs av oss? Kanske mod i olika former, att säga ifrån, att gå emot strömmen, att sätta ner foten, att agera. Som Samariern.

Slutligen att vara ödmjuk, för mänskligheten förenar oss över alla gränser just i egenskap av att vi är människor och inte djur.Vi bär Guds avbild inom oss, även Kain gör det. Psykiatrikern Ludvig Igra har skrivit en bok Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet. Den presenteras på boksajter med följande ord: ”Skulle du kunna svika din bästa vän? Eller utsätta människor i din närhet för ofattbart grymma handlingar? Du svarar säkert nej på frågan, men hinnan mellan omsorg och grymhet är tunn. Mycket pekar på att flertalet av oss under vissa förhållanden låter medkänslan undertryckas och tar till våld eller blundar för övergrepp i vår närhet.”

Det är därför vi gång på gång behöver läsa och höra berättelsen om den barmhärtige Samariern. Bli påminda om att vår nästa alltid är en med-människa och att vi med respekt, rättrådighet och ödmjukhet har att förhålla oss till det, för den tunna hinna finns där och Guds avbild finns där i varje människa. 

Predikan på 13:e Söndagen efter Trefaldighet

Berättelsen om Kain och Abel i 1 Mosebok 4:8-12

Berättelsen om Guds kärlek till sin mänsklighet i 1 Johannesbrevet 4:7-10

Berättelsen om den barmhärtige samariern i Lukasevangeliet 10:23-37