"Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud."
Ett suveränt svar på en listigt ställd fråga. Att bli satt på prov är inget någon av oss tycker om. Det finns ofta en underton av illvilja. Fariséerna såg Jesus som kättare och ville till varje pris få fram något som de kunde anklaga honom för. Det var inte lätt, det gick inte enbart att
avfärda honom som en religiös fanatiker och irrlärare. Nu gjorde man ytterligare ett försök genom att göra gemensam sak med romarna. Myntet man räckte fram till Jesus var präglat med kejsarens bild och namn. Ett dött ting med ett värde på. Där har inget förändrats på 2000 år. Vi har
en mer avancerad ekonomi men fundera gärna över vad en krona, en aktie egentligen är värd? Vi lever i en tillvaro uppbyggd kring arbete, ansvar, beroendeförhållanden. Ett samhälle byggt på att vi ger något och får något. Att få lön och betala skatt är självklart för oss.
Dessutom är allt vi gör insatt i olika sammanhang, globalt, nationellt och lokalt. Gränser är utsuddade genom vår teknologi och ekonomi. Så vad vi ska ge ”Kejsaren” dvs. staten/samhället är ganska klart. Men vad är det som vi ska ge Gud? Vad är värdefullt i sig och präglat av Guds bild? Jo, vi själva. I vår skapelsemytologi berättas hur Gud skapade människan till sin avbild och inblåste livsande i henne. Vi ÄR präglade av Guds bild.
Dessutom är allt vi gör insatt i olika sammanhang, globalt, nationellt och lokalt. Gränser är utsuddade genom vår teknologi och ekonomi. Så vad vi ska ge ”Kejsaren” dvs. staten/samhället är ganska klart. Men vad är det som vi ska ge Gud? Vad är värdefullt i sig och präglat av Guds bild? Jo, vi själva. I vår skapelsemytologi berättas hur Gud skapade människan till sin avbild och inblåste livsande i henne. Vi ÄR präglade av Guds bild.
Vad vill Gud ge oss? Jo sin värdegrund, det är den Jesus ständigt talar och undervisar om och visar på genom sina handlingar.
Vår kristna värdegrund av medmänsklighet
sammanfattas på ett bra sätt i Paulus ord i Romarbrevet respekt och vördnad. Han sammanfattar också några av buden med: ”Du skall älska din nästa som dig själv”. Jag har varit inne på detta förut, det enkla men ändå så svåra med ordet kärlek och älska. Jag säger det igen, jag tror att vi behöver tänka delord för att mäkta med. Respekt och vördnad är två delord i kärleksordet.
När livets sårbarhet och grymhet gör sig påmind genom dagliga flyktingströmmar in i vårt land och med rasistiska våldsdåd, bränder och hatmord på en skola är det lätt att tappa perspektivet på värdegrunden medmänsklighet. Och tron på människovärdet som oinskränkt oavsett vad vi delar för tro, bakgrund och ideologi. Kriminella handlingar ska alltid bestraffas men även här måste vi hålla värdegrunden tydlig för oss. Hur svårt det än kan upplevas när människor utsätter andra för grymheter och död. Men personer som begår brott måste få chansen att se sig själva i sitt sammanhang och göra bot.
När livets sårbarhet och grymhet gör sig påmind genom dagliga flyktingströmmar in i vårt land och med rasistiska våldsdåd, bränder och hatmord på en skola är det lätt att tappa perspektivet på värdegrunden medmänsklighet. Och tron på människovärdet som oinskränkt oavsett vad vi delar för tro, bakgrund och ideologi. Kriminella handlingar ska alltid bestraffas men även här måste vi hålla värdegrunden tydlig för oss. Hur svårt det än kan upplevas när människor utsätter andra för grymheter och död. Men personer som begår brott måste få chansen att se sig själva i sitt sammanhang och göra bot.
Som kristna ska vi alltid stå i livets tjänst inte hatets.
Att stå i Livets tjänst gör vi när vi försöker
följa Jesus kluriga ord som är så relevanta även för oss. ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” Lösryckt ur sitt sammanhang kan detta tyckas stödja tanken på en skarp gräns mellan allt det vi förknippar med vardagslivet och vårt behov av andlighet, andrum och eftertanke.
Balansgången mellan vad som är vad, och vad som är engagemang byggt på kristen värdegrund och vad som är partipolitiskt färgat är stundtals som att balansera på en spindeltråd. Och då får vi öva oss på den balansgången.
Vi gästar bara vår jord, har den till låns för
den tid vi är här. Eller som jag såg att Limhamns församling uttryckte det:”Tillfälliga uppehållstillstånd har vi alla här på jorden.” Vi är här för att förvalta och kunna lämna över till kommande generationer. För
detta uppdrag har vi blivit förstklassigt utrustade med förstånd, fantasi, vilja och samvete. Reflekterar vi över och söker helheten och
sambanden mellan vårt vardagliga liv, våra arbeten och att vi inom oss bär ett oinskränkt värde, behöver det inte vara betungande att ta sin del av ansvaret för att stå i Livets tjänst. Vi kan alla bidra på olika vis. Därför blir det livsviktigt att påminna sig i
ord och handling om vår värdegrund. Vad vi är präglade av, som inte går att stjäla från oss och det är att i varje människa finns Guds avbild. Vad det konkret betyder, vari det består, ja det finns det inget entydigt och enkelt svar på, om det ens finns ett svar att ge här och nu. För om det gjorde det så skulle våra livsvillkor se helt annorlunda ut än vad de gör.
Det finns mycket att säga om den kristna trons nu och historia som bär skuggor MEN det finns också mycket gott och hoppfullt att säga om vår tros och vår kyrkas kraftfulla arbete för människovärdet. Med tanke på de ljusskygga strömningar och
rörelser som bokstavligt dödar eller dödar med ord behöver vi samla oss för det goda människovärdet. Det som har sin grund i att vi alla bär Guds avbild inom oss och har vår grund i ett sammanhang större än våra egon. Vi gör det genom vördnad för livet och respekt för livet. Två delord av kärleken. Sen ska vi hålla Paulus ord i minnet att ”Kärleken vållar inte din nästa något ont.”
21 Söndagen efter Trefaldighet 2015 läses följande bibelberättelser:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar