Sverigedemokraternas symbol är en blåsippa och blåsippor är fridlysta. Hur verkar våra omedvetna symboler?
Detta är ett - i allra hösta grad - personligt och helt ovetenskapligt funderande kring SD:s val av symbol, en blåsippa, som röstades fram av medlemmarna 2006 1) . Alla riksdagspartier utom Moderaterna har en blomma som symbol (bara det är värt att blogg-fundera över), varken maskros, ros, nejlika, blåklint, vitsippa och fyrklöver är fridlysta. Rosor, nejlikor och blåklint tillhör inte blommor vi plockar fritt i någon stor utsträckning. Vitsippor, maskrosor och fyrklöver förhåller vi oss frimodigt till, inte alla trädgårdsägare förstås för de rensar väl snabbt bort maskrosorna. Men finns det någon annan blomma som så gläder barnen som en solgul maskros? Hur som haver nu ska det inte handla om denna brokiga bukett av tillgängliga blommor, även om just tillgängligheten är en poäng i sig.
En symbol är ett kännetecken, det grekiska ursprungsordet betyder sätta
ihop. Vi använder begreppet symbol på olika vis, NE förklarar det som tecken
med fem ingångar 2) Jag funderar utifrån fjärde och femte ingången. "4) konkret företeelse som står för en social enhet,
ett land, ett parti etc. och där relationen har blivit uttryckligt bestämd,
även om den har indexikalt eller ikoniskt ursprung (tre kronor för Sverige,
hammaren och skäran för kommunismen etc.); 5) tecken vars uttryck kan
fixeras men vars innehåll är obestämt eller mångtydigt eller bildar
associationskedjor (i konst- och litteraturkritik, i psykoanalysen"
De omedvetna
symbolernas kraft
CG Jung, lärjungen till Freud som gick sin egen väg
såg till skillnad från Freud det omedvetna som något som skapar
vårt medvetna. Freud såg det omedvetna som bortträngda önskningar av
olika slag. För Jung kompletterar det omedvetna och medvetna varandra och
ska vara i jämvikt för att fungera väl och för att människa ska vara i balans.
Jung menar att förutom det personligt omedvetna finns ett kollektivt omedvetet
som kommer till uttryck i arketypiska mönster bland annat uttryckta i symboler.
Så vad sänder SD för budskap genom blåsippan som
symbol? Många lyfter fram att valet föll på blåsippan på grund av den blå
färgen med det gula i mitten. Väldigt svenskt, blått och gult. En inte alltför
vanlig blomma, en blomma som lockar oss eftersom vi inte får plocka den (inte
fridlyst i hela landet). Den är otillgänglig för en bukett eftersom den
är fridlyst.
Något som är fridlyst är otillgängligt och oberörbart, det fridlysta är till för att skydda och bevara. Kanske tillmäter jag den undermedvetna symboliken alltför stor relevans för SD:s val av symbol. Men deras politik kännetecknas av slutenhet, präglad av en tanke att skydda och bevara vårt samhälle och vårt land från allt som de anser kan påverka det som de kallar för traditionella svenska värderingar. De har ett statiskt synsätt på förändring, förändring ska endast ske efter vissa normerande mallar.
Blåsippan är en solitär
Visserligen växer den ibland i en liten klunga. SD är ett solitärt parti, visserligen har dess rötter en klunga av andra otillgängliga och oberörbara grupper och partier. De visar sig emellanåt även i sällskap av dessa andra men bevakar nogsamt sin fridlysta, solitära plats i den politiska snårskogen. Enligt Jung består symbolen av en synlig del, här blåsippan och en osynlig del den icke synbara arketypen och symbolen fungerar som en länk mellan det medvetna och omedvetna. I det perspektivet så kan man fundera över vilken arketyp som blåsippan kan bära på. Vad relaterar den till i det omedvetna, är det just kopplingen till det fridlysta, till det oåtkomliga? Som en ständig cirkelrörelse av medvetet och omedvetet. Så vad gör detta för mötet och samtalet med SD?
Har vi alla som plockar blommor och abstrakta symboler i politikens snårskog i alltför hög utsträckning gått på det fridlysta budskapet?
Det fridlysta behöver ibland plockas för att botaniskt undersökas. Jag tror att det är dags att plocka SD i granskande möten och samtal. Jag vill betona att möte och samtal inte är samma sak som samarbete. Sin egenvalda upphöjdhet och fridlysning behöver få ett slut. Lockelsen i att stötta en hotad art är stor, det finns ofattbart många som hittills lagt sin röst på SD och än visas inga tecken på en minskning. De har gått från 12.9 % i valet 2014 till 17.7 % i SIFO/SvD barometer i september 2015. Det är dags att ta detta på största möjliga allvar och det kommer vara smärtsamt men att låtsas som om allt är bra är att skjuta allvaret och problemet framför sig. Nazisterna blev också demokratiskt valda. Det är dags att upphäva fridlysningen för friheten och demokratins skull. Det är dags att sluta skydda rasister, även de som har fridlyst sig själva.
2) NE Symbol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar