Jord att leva på

Våra tankar och böner går till Paris. 

Till alla drabbade och deras familjer och vänner, till parisare, besökare i denna fantastiska stad. Jag ska inte predika om det fasansfulla terrordådet. För orden räcker inte till mer än att uppmana oss att fatta att vi alla är likadana på insidan oavsett hur vår utsida ser ut, vad vi tror på för Gud eller inte tror på, vad vi röstar på, hur vi väljer att leva våra liv. Och just för att vi alla är lika i egenskap av att vara människa behöver vi stå emot hat, fördomar och ängslig rädsla för det som inte är likt det jag står för eller tror på. Det är angelägnare än någonsin att fortsätta tro på, be för och arbeta för att ljuset är starkare än mörkrets krafter. Så tänd ett ljus för det idag, imorgon och så länge som det behövs.

Idag inleds Kyrkornas Globala vecka. 

Det är Sveriges kristna råd som varje år har en vecka med tema och fokus på något som är angeläget för mänskligheten och veckan inleds alltid den här söndagen i november. I år är temat Jord att leva på – mänskliga rättigheter i klimatförändringarnas spår. Temat fick mig att associera till en film. Det är förstås inte optimalt att tipsa om en film som precis har försvunnit från biograferna men och andra sidan så finns det en rad olika möjligheter att titta på film på andra vis än att gå på bio. Egentligen skulle den filmen kunnat vara dagens predikan. Filmen heter Jordens salt – det är en dokumentär om fotografen Sebastião Salgado som i 40 års tid genom sin lins dokumenterat avgörande och svåra händelser över hela världen. Han har också dokumenterat orörda landskap, vilda djur och växter, skapelsen i harmoni med människan. För mig blev filmen en berättelse om Guds goda skapelse och människans, brustenhet och oförmåga men också om människans storhet och kraft i att förhålla sig till jorden och till varandra.

I Jordens salt bjuds många både fantastiska och skrämmande bilder för just detta. Det som även fascinerade mig var Salgados blinkningar till Bibelns berättelser. Titeln Jordens salt är ingen slump.

Jesus säger i Bergspredikan i Matteusevangeliet: Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. Mt 5:13-16

Jesus talar om för oss att vi är viktiga för jorden, för livet, för världen. Jesus talar om vårt ansvar. Det här med ansvar är en del av det självklara i att vara människa. Tyvärr vet vi att vi inte alltid så självklart tar det ansvaret, varför vi inte gör det finns det många svar på. I det kristna perspektivet är svaret självklart, vi ska ta ansvar för vi är en del av jorden själv. I vår Bibel finns två olika mytologiska berättelser om Skapelsen. I den andra står om människan ”…då formade Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” 1 Mos 2:7

I den första Skapelseberättelsen 1) som vi hörde ungdomarna läsa några delar av ger Gud oss människor ansvar och mandat att bruka och förvalta vår jord. Gud välsignar oss, litar på oss så mycket så att det till och med i var och en av oss finns en liten gudagnista – Guds avbild. Jag tänker att det är själva andningen, livet i sig som är Guds avbild inom oss. Det är svårförståeligt, det är stort och fantastiskt. 

Snart ska vi fira jul, som vi firar för det kanske ännu mer svårgripbara att Gud vill vara så nära sin mänsklighet så Gud själv tar gestalt som människa i Jesus. 

Genom Jesus så får vi en förebild och berättelser om vad vi faktiskt kan göra för att ta vårt ansvar för vår Skapelse som vi är en del av. Jesus säger om sig själv: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Jh 8:12 Jag vet att konfirmanderna får ett tygarmband med bokstäverna WWJD som är en förkortning för What Would Jesus Do? Det är en konkret påminnelse om allt det som de lärt och upplevt under konfa-tiden. Oavsett armband eller inte kan vi i livets olika situationer ställa oss frågan Vad skulle Jesus göra? Hur skulle han hantera situationen och vad uppmuntrar han oss till? Jo, att vara Jordens salt, att ta hand om, utveckla ansvarsfullt och bevara. Att vara Jordens salt handlar också om att inte vara naiva i kampen mot ondskan, varhelst fanatism och fundamentalism oavsett religion gör sig gällande måste vi höja våra röster och säga att demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter är det som gäller före religiös tillhörighet. 

Salt är en bild för något livsnödvändigt. Vi är livsnödvändiga för jorden, för att ta hand om den på bästa sätt. 

Vi är alla betydelsefulla, realistiskt sätt kan vi som enskilda inte göra allt, men vi kan alla göra något. Tillsammans finns kraften och makten att ta ansvar för att bli medvetna om vårt nu som påverkar framtiden. I allt från hur vi handlar, reser, sorterar sopor osv till hur vi bemöter varandra. Precis som Jesus är en förebild för oss, ska vi också vara förebilder för varandra, Ni är världens ljus säger Jesus. Vi ska tillsammans lysa upp och belysa för att ta hand om vår Skapelse. Tillsammans med alla som bor på vår jord är vi en mänsklighet. Utsidan är olika,men insidan är lika, hjärtat som slår, blodet som pulserar och andningen som uppehåller och ger liv. En mänsklighet.

Fundera på hur Du i Ditt liv kan leva upp till uppmaningen att vara Jordens salt och Världens ljus!  

Delar av första skapelseberättelsen i 1 Mosebok 1:24-2:3