Andra Advent - Gömt Himmelrike

Jesus lät dem höra en annan liknelse:
”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”Han använde också en annan liknelse:
”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.
Matteusevangeliet 13:31-34

Att baka med surdeg har fått en renässans. Kan Himmelriket få det?

För er som prövat på att baka vet att det behövs bara en liten klump för att genomsyra en deg. I liknelsen berättas det att den arbetas in i degen. Egentligen står det att den göms i tre mått mjöl. Det är inte 3 liter mjöl utan 1 mått motsvarade ca 13 liter. Så här talar vi om en deg på närmare 40 liter. Jesus är en mästare på att förmedla vishet genom liknelser. Det är ingen slump att han använder sin samtids vardagsbilder. En del av bilder är ganska enkla att förstå på en gång, som t. ex. Jag är världens ljus – ni är världens ljus. Ljus är något positivt och tidlöst. Och surdegen då, eftersom vi nu återigen bakar eller åtminstone köper surdegsbröd så är inte det en så främmande bild. För all del behöver sillinläggningar ett och annat senapsfrö ibland, så att det är litet vet vi. Det är spännande att se hur just vardagsbilderna blir Jesu förkunnelsespråk, han är jordad i sin mänsklighet och pekar mot det himmelska.

Liknelserna vi möter idag är så kallade liknelsepar. Kontrasten det lilla och det stora har en poäng. Det har varit och är mycket tal om gränser den senaste tiden. Gränser som skiljer land från land eller för att använda synonymen, rike från rike. Det handlar om kontroll, om hur och vilka som har rätt att förflytta sig från en plats till en annan. Det är komplext, inget är enkelt. Nu finns det ett rike som inte heller är så enkelt att begripa sig på. Ett rike som sträcker sig bortom gränser, passkontroller och landanspråk. Himmelriket, Guds rike.

Att senapskornet inte är det minsta fröet, det visste man förstås.

Jesus använder bilden av senapskornet för det lilla utifrån ett rabbinskt ordspråk som hans samtid kände till. Det lilla senapskornet vill berätta att himmelriket kan anas och upplevas i de små sammanhangen. Utifrån de små sammanhangen kan något stort växa. Att senapskornet ska växa upp till ett träd är en bild för Livets träd som det berättas om i den andra skapelseberättelsen i 1 Mosebok. Ett fullkomnat tillstånd, ett himmelrike, både ett ursprung och något som väntar oss. Himmelriket som den lilla surdegen finns redan här. Gömd i vår vardag för att genomsyra våra liv. Och någon gång i framtiden ska Himmelriket visa sig i all sin storhet. Den enorma degen är en bild för den kosmiska storheten. Tillsammans visar liknelserna på kontrast mellan början i det lilla där himmelriket anas och slutet, i det stora, magnifika, då himmelriket fullkomnas. Återigen i en framtid vi inte vet något av. Därför bör vi först och främst göra som Jesus, koncentrera oss på här och nu. 

När Jesus använder sig av vardagliga bilder i sina liknelser visar han på att Himmelriket tar sin början nu. 

Jesus visar i och genom sitt liv på vikten av gemenskap, att möta och se varandra och inte döma. Ibland är vi snabba på det av olika skäl, rädsla, okunskap, bevaka revir osv. Att möta varandra förutsättningslöst är att föra ner en glimt av Himmelriket. Vi hörde Psaltarens ord Guds ”härlighet bor i vårt land” Himmelriket är nära och har flera dimensioner. Gemensamt för dessa är att vi inte tydligt kan se det, endast glimtvis ana och uppleva det. Både inom och utanför oss. Och det är som det ska, vi får ge oss till tåls, någon gång i en framtid ska vi nå den fulla kunskapen om Guds närvaro i sin skapelse och i våra liv. Så hur visar sig det lilla för oss? För det är i det lilla, i de nära sammanhangen som vi behöver börja. Får vi balans i det lilla ger det ringar på vattnet som i sin tur kan påverka de stora sammanhangen.

När jag tänker på motsatsorden lilla och stora, så går mina tankar ofta till Bergmans Fanny och Alexander som åter är aktuell genom Dramatenföreställningen. Jag har inte sett den så jag utgår i min tanke från filmen. Gustav Adolf, familjens patriark håller ett lovtal till ”den lilla världen” i motsats till den stora världen, de stora sammanhangen. En lovsång till mänskliga relationer, representerad av en brokig familj, vänner och anställda. Det kan låta paradoxalt att säga lilla med tanke på hur familjen Ekdahl är en del av en samhällsklass som lever i överflöd.

Budskap är att den lilla världen är betydelsefull. 

Det är här och nu som vi kan försonas med det som blivit fel. Det är här och nu vi kan utvecklas och lära av våra livserfarenheter goda såväl som smärtsamma. Biskopen i Fanny och Alexander är fast i sitt himmelsskådande så han har helt missat Jesu ord om att Himmelriket börjar här. Jakob skriver i sitt brev ”klaga inte på varandra”. Jag tolkar det som att tiden och livet är för kort för att vi ska fastna i klagan. Livet är för kort för att leva snävt. Det är en utmaning i att finna balansen mellan att hävda sin rätt i tvister och orätter och ha tålamod med att skeden löser sig. Kanske till och med bestämma sig för att släppa taget och låta vara. Överlåta sig i tillit till att det som inte rättvist löser sig här gör det i en framtid vi inte vet något om. 

”Rättvisa går framför” säger psalmisten och med det kommer en gång fred och välgång. Det är här och nu som relationer är väsentliga och då tänker jag inte enbart på familjerelationer utan också på vänskap, arbetsgemenskap, intressegemenskaper av olika slag. Alla relationer där ett jag och ett du möts. Det är också här relationen till Gud börjar, det är här vi kan säga vårt ja att följa Jesus. ”Trofasthet spirar ur jorden” skriver psalmisten. I väntan på den fulla kunskapen om Himmelriket får vi leva i tålamod och öppna oss för att ta tillvara på himmelrikets glimtarna som likt surdegen ligger gömt mitt i vår vardag. 

Gammaltestamentlig läsning ur Psaltaren 85:9-14

Epistel Jakobsbrevet 5:7-11