Fjärde adventsljuset är tänt. Idag är Maria i centrum. Vad finns det då för något som Maria kan ge oss?
Berättelsen om Maria och hennes liv är bland annat en förebild för oss att möta det oförutsägbara med öppenhet och tillit till Gud och livet. Det blir inte alltid som vi tänker oss och planerar för i våra liv. Marias liverfarenhet påminner oss om att göra det bästa av allt. Evangeliet berättar om när ängeln Gabriel kom till Maria för 9 månader sen. ”Var inte rädd, Maria…” säger Ängeln när han ser hennes förskräckelse och förvåning. Änglar kommer inte så ofta på besök men Maria verkar finna sig ganska snabbt i mötet och undrar förstås hur allt ska ske. Visserligen var hon trolovad med Josef men de hade inte börjat leva tillsammans. Vi anar en ung kvinna med förmåga att uttrycka sig och se konsekvenser.
Trots Marias undran och fråga tror jag inte hon hade
något annat val än att säga ja till Guds kallelse. Vi tillskriver henne ibland ett slags valfrihet till Guds kallelse att bli Gudaföderska och Guds Moder. Vi har ett behov av att inte passivisera henne och vi vill ogärna tänka på att Maria faktiskt levde i en tid och sammanhang där mannen och den hierarkiska ordningen var normen. Det berättas i Matteusevangeliet att när Josef fick reda på att Maria vara havande tänkte han ”skilja sig från henne i tysthet”. Sympatiskt i och för sig att det skulle ske i tysthet, han ville inte dra vanära över henne, genom att dra henne inför domstol för otrohet.
Maria fick Guds uppdrag att bära själva livet med stort L.
Så stort var hennes uppdrag. Evangelisten Johannes uttrycker det på följande vis, ”Ordet blev människa och bodde ibland oss…” Johannes använder bilden av Jesus som Ordet, det anspelar på 1 Moseboks skildring av det Gudomliga ordet som frambringade världen och allt levande. Så genom att Jesus föds kan vi säga att själva Skaparen själv blev Skapad. Det är stort, ofattbart och glädjefyllt att Gud vill
komma så nära sin mänsklighet att Gud själv låter sig födas som son till Maria. Det är Skapelsens glädje som speglas i Psaltarpsalmen. En uppmaning att tacka för det goda i Skapelsen. Det är lätt att misströsta i allt mörker som omger oss. Vi behöver hjälpas åt att se och komma ihåg allt gott.
I Filipperbrevet möter vi den konkreta glädjen över att
Jesus Kristus föddes för vår skull. Just för att Gud blev människa för mänsklighetens skull erbjuds vi frid och skydd i Kristus. Det är en frid och ett skydd som går utöver vad vi tänker på när det handlar om frid och skydd. En frid och ett skydd som finns där när vi ber och lägger alla våra önskningar inför Gud. Bönesvaren blir inte alltid konkreta men löftet om Guds närvaro i våra liv finns alltid där. En närvaro vi glimtvis kan uppleva men sällan vila länge i. Den finns där fastän vi inte känner den.
Det är stort att bli mamma men inte unikt. Att vara Gudaföderska, att bli utvald att vara Guds Moder är däremot unikt.
Det är här storheten vilar hos Maria och hennes lydnad
inför Gud är inget enastående i sig utan naturligt i det sammanhang hon befann sig. Med tiden tar Maria lydnaden ett steg vidare och blir en apostel. Hon stod vid sin sons sida. Det talas inte så mycket om det i vår tradition. Apostel är något vi i första hand förknippar med Jesu
lärjungar och Paulus. Grundbetydelsen av det grekiska ordet apostolos betyder utsänd eller sändebud. Maria var verkligen i kropp och själ utsänd. Marias moderskap var precis lika konkret som våra dagars moderskap. Vi kan anta att Jesu barndom var precis som vilken barndom som helst tillsammans med Maria, Josef och sina syskon. Under hela denna tid och fram till att Jesus blir en offentlig person bar Maria erfarenheten av både den enkla och storslagna tiden för Jesu tillblivelse och födelse. Troligen lyssnade hon extra noga till profetiorna om en kommande Frälsare – skulle det vara hennes son – hennes Jesus?
Modershjärtat klappade sen för den vuxne Jesus och hon anar, ser och våndas troligen för sin sons räkning. Vad kommer allt innebära, främst för honom men också för henne själv? En konsekvens blev att Maria genom Jesus fick en mycket större familj än sin kärnfamilj och släkt. Jesu alla lärjungarna inte bara de 12 utan alla som valde att tro på Jesus som Frälsare blev Marias Familj. Inte så de delade hem och hus, men tro och gemenskap. När Jesus är döende så uppmanar han Maria och den yngste lärjungen Johannes att söka sig till varandra som mor och son.
Maria är en förebild för en utökad familj.
Detta med
familj och släkt kan vara laddat så här kring jul. Media översvämmas med 7 goda råd inför släktkalasen, 12 bra-Kom-i-håg för att rädda julfriden, osv. I förlängningen så tillhör även du och jag Marias familj, annars skulle vi inte vara här idag. Och vi kan i vår tur öppna våra familjer för fler än de vi har blodsband till. Vi har inte någon Mariadyrkan i vår lutherska tro och det
är rimligt, för det är inte Maria vi ska tillbe och överlämna vårt liv till utan till hennes son. Fast Maria lever lite väl fördold i vår tro. Vi kan gott lyfta fram trons kvinnor och Maria är den första som tror på Jesus, som Julevangeliet berättar: ”Maria tog allt detta till sitt hjärta
och begrundade det.” Vi erbjuds göra som Maria, ta allt till våra hjärtan och begrunda Guds inkarnation, Guds människoblivande, Guds födelse i Jesus Kristus. Vi står på tröskeln till att fira hans födelsedag. Sann Gud och Sann Människa, tack vare Gud och Maria.
Läsningar på 4:e söndagen i Advent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar