"...så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då:"
Strofen är ur psalm 524 i Den svenska psalmboken och stroferna om vad vi kan finna kommer i den här predikan vara som nycklar till bibelberättelserna idag på 18:e söndagen efter Trefaldighet.
"Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta,
och av hans vishet kan du ledning få."
Guds
Andes vishet finns nedlagd i ditt och mitt hjärta. Vi bär Guds avbild inom oss. I den gammaltestamentliga
berättelsen ger Mose folket undervisning om att följa Guds lagar. Lagar som vi till viss del fortfarande följer. Mose betonar att det inte är så svårt, för orden finns i var och en av oss. Det vi behöver göra är, bland annat, att vända blicken inåt för att lyssna efter Guds vägledande ord. När vi gör det kan vi möta livet utanför oss själva på ett mer medvetet vis.
Mose
uppmanar folket och oss att lyssna, älska och välja livets väg. Att det inte är så lätt vet vi. Att få visa hjärtan utifrån de erfarenheter livet ger oss och de ord vi tar till oss från Bibelns berättelser ber vi om och ständigt snubblar vi. Det vet Gud också, så Guds vishet är finurlig och söker sig vägar fram som vi inte alltid vet om och ser. Till
slut blir vägen inkarnerad och personifierad i Jesus. Den vishet Jesus förmedlar vill ge oss stadga i våra liv, personligt och i relation till våra medmänniskor eftersom vi lever i gemenskap med varandra. En
början är att lyssna in Guds kärlek till sin mänsklighet, vilket innebär Guds kärlek till var och en av oss. Det handlar andra
strofen om.
"Guds Ande bor i djupet
av ditt hjärta, och av hans kärlek kan du värme få."
Guds
osjälviska kärlek bär oss i våra liv, ibland kan det vara svårt att ta till sig. Den bär oss genom glädje, genom prövningar, genom döden och in i evigheten. Det är Guds löfte genom Jesus, ”med er alla dagar till tidens slut”. Den värme Guds kärlek ger oss ska vi bära vidare till vår medmänniska. Det är inget att hymla med att det är en utmaning, att älska sin nästa. Jakob
kallar det kungsbud, evangelisterna kallar det för det främsta budet. Ett led i det dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Att älska sin nästa innebär att inte göra skillnad på människor, det som Jakob skriver om. Det handlar om att aldrig beröva en människa hennes människovärde, ALDRIG.
Människovärdet
är sanktionerat av Gud genom att Guds avbild finns i varje enskild människa. I alla! Det är en utmanande tanke,kanske rent av provocerande, den kräver något av oss. Inte minst i relation till de som vi har svårt för. Ännu mer provocerande är, hur hanterar vi mötet med människor som gör andra illa, i allt från tyst mobbning, incest, rasism, folkmord, terror? Just för att kärlek faktiskt är svårt brukar jag säga att kärleken innehåller delord. Ett sådant delord är respekt.
Kärlek
innebär respekt för människovärdet. Respekt behöver inte betyda enighet eller att vi alltid håller med en annan människa. Vi behöver öva oss i att skilja mellan sak och person. Att
enas om att vi ibland är oeniga, utan att ha ihjäl varandra med våld eller ord. För ord dödar också. Det
är en utmaning eftersom våra handlingar, idéer och ställningstaganden ofta blir
en så stor del av vår person. Domen över oss själva och våra medmänniskor brukar bli hård. Därför är de avslutande orden i Jakobsbrevet så viktiga: ”Domen blir obarmhärtig över den
som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.” När vi brister i att uppfylla det främsta budet, så kan det upplevas obarmhärtigt i relation till oss själva och till varandra. Men Guds barmhärtighet är större än vi förstår. Kan vi ta till oss det om än så lite som en gnutta så gör det stor skillnad även för oss att visa barmhärtighet mot oss själva och varandra.
"Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans styrka kan du krafter få."
Det
var många som följde Jesus. I Markus berättelse möter vi en ivrig man som lever ett gott liv, nu anar han något nytt, något som kan förändra hans liv, en styrka och en kraft han ser hos Jesus. Han faller på knä framför Jesus: "Gode mästare, vad skall jag göra
för att vinna evigt liv?" Jesus
ser på honom med kärlek, OBS, med kärlek, med barmhärtighetens blick och ger
honom en utmaning. Den här berättelsen handlar inte primärt om att vara rik eller inte vara rik. Den handlar om var vi har vårt hjärta. Är vårt hjärta fritt eller bundet till det materiella?
Jesus
visar oss den kompromisslösa relationen till Gud, den som bara är. Vi kan aldrig äga kärleken, varken till Gud eller till en person. Kärleken är egentligen omöjlig att förstå, lika oförståelig som att ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Mannen
var bunden till sin rikedom, sorgsen gick han iväg. Frågan till oss blir: Har vi något som binder oss och därmed hindrar oss från att lyssna inåt efter Guds vägledning i våra liv? Finns något som hindrar oss från att uppleva och inspireras av den fjärde strofen?
"Guds Ande bor i djupet
av ditt hjärta, och av hans låga skall du livsmod få."
Vi
behöver livsmod i livet. Mod att leva och möta det livet ger oss av både prövningar och glädje. Jesus förmedlade livsmod till mannen men han kunde inte ta emot det, i alla fall, inte just då. Lärjungarna blir upprörda och undrar förstås vad är möjligt för en människa, vad krävs för att leva i tron, här och in i evigheten? Det är här Jesus vill medvetandegöra oss om att det krävs just medvetenhet av oss. Vad är vårt hjärta fyllt av, är det något som hindrar oss i vår relation till Gud och medmänniskan? SEN
hur Gud verkar i varje enskild människas liv, det vet endast Gud som är möjligheternas Gud. Med
sin Ande som bor i djupet av våra hjärtan verkar Gud i dig och mig Det var inte bara vid den första pingsten som Guds Ande griper in i människors liv. Guds Ande andas i oss för att ge oss Ledning, Värme,
Krafter och Livsmod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar