Lär av mig så ska ni finna vila för er själ, säger Jesus.
Han säger inte lär OM mig utan lär AV mig. Det är en utmaning för oss för det är mycket lättare att lära om. Att fördjupa sig i bibelkunskap, teologi, kyrkans historia osv. Det är inte fel, det behöver vi också, men Guds beröring vill nå vårt innersta, där finns Gudsmötet och Guds avbild nedlagd i var och en av oss. Vägen att nå in till Gudsmötet är genom Jesus. Det är själva poängen med kristen tro. Av och genom Jesus, inte om. Om, skapar ofta distans och
det kan vi behöva när vi studerar och tar del av olika kristna traditioner, när vi mer teologiskt reflekterar över Bibelns berättelser men det ger ingen vila för vår själ och vårt vara, vår existens. Det är genom att lära AV Jesus,
som var ett med Gud, Skaparen, Fadern som vi kan finna vila för vår själ.
Vad ska vi lära av Jesus? Det är en hel del! Just i dag lyfter berättelserna fram korset, delaktighet och generositet.
Hur kan vi förstå bilden och
orden som Jesus ger när han säger: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila”, och ”Ta på er mitt ok.” Ok är inget vi använder. Vårt
vatten rinner smidigt genom kranen, maten bär vi i våra kassar eller i dramaten! Bilen hjälper oss med mycket. Någon som bär ok ser vi knappt längre annat än på gamla bilder.
Det finns olika slags ok men
det vanligaste vi tänker på är en tvärslå som läggs över axlarna sedan hakas bördor på varsin sida för att göra det lättare att bära. Bilden var naturligtvis helt relevant när Jesus gick runt och förkunnande. Tänker vi till så ser vi att
oket tillsammans med människan som bär det, bildar ett kors. Slut ögonen, tänk att ni lägger ett ok över era axlar, stå avslappnade låt armarna vila på oket, som blir korsets tvärarmar. Huvudet blir övre delen på korset som söker sig uppåt, mot himlen. Kroppen står rakt med fötterna stadigt rotade i jorden och bildar stammen. Nu har du ett kors som binder samman himmel och jord och sträcker sina armar ut för att omfamna, för att bära det som livet bjuder.
Det har varit och är fortfarande en debatt om korset inom kyrkan och inte minst inom olika media.
Upptakten till det är ett Facebook initiativet #Mittkors. En uppmaning att som en solidaritetshandling med förföljda kristna lägga upp en bild på ett kors och om man vill, berätta något om vad korset betyder för en. Jag ska inte fördjupa mig i
det som tyvärr har blivit en solkig och giftig debatt, både inom kyrkan och i sociala medier samt diverse kultur- och ledarsidor, krönikor, om huruvida det var ett gott initiativ eller inte. Predikan är inte forum för det. Men allt visar att korset berör på olika vis. En sak vill jag i alla fall slå fast, att korset, symbolen för vår kristna tro inte är en symbol mot någon annan religion. Långt innan kristendomen var korset en symbol för liv, odödlighet och seger.
Följden av Jesu korsdöd blev
liv, odödlighet och seger. När korset bärs medvetet av sin bärare är det också en symbol för det ok som Jesus talar om. När vi tar på oss vårt kors, är
det som ett ok för att känna och veta att Gud, genom Jesus är med oss i våra liv. Vi lär av Jesus. Livet måste levas som det är, vi skapar det till stora delar själva. Så finns det som är svårt att rå på med vilja eller förnuft. Erfarenheter som blir till bördor att bära. Gud är ingen magiker som kan trolla bort eller konkret bär våra bördor. Livets bördor får vi bära
själva. Men medan vi bär kan vi – trots allt - finna vila i att veta att Gud är med och bär, för genom Jesus vet Gud vad det mänskliga livet innebär.
Vi kan få vägledning av Gud genom Jesus. Skalar vi av tid och rum så finns mycket vägledning att få.
Jesus har något att lära oss, åtskilliga bibelberättelser är tidlösa i sin vishet. Vägledning möter vi i dagens berättelser om Elia och om de första kristnas egendomsgemenskap. Berättelsen om Elia och änkan är mer än bara ett under. Den visar på vikten av att våga känna tillit även vid de svåraste tillfällena i livet. Vågar vi det kan saker och ting ordna upp sig på oanade sätt. Berättelsen visar också hur vi är delaktiga i skapandet genom generositet.
Berättelsen i episteln om
egendomsgemenskap är inte aktuell för oss på samma vis som för de första kristna. För dom var det viktigt eftersom man trodde att Jesus skulle komma tillbaka inom en snar framtid. Så blev det inte. Men i väntan på Kristi återkomst kan vi leva i andan av att allt vi äger i grunden inte är vårt, utan är gåvor. Vi kan inte ta med oss något när vi lämnar jordelivet.
Generositet och
delaktighet borde vara en självklarhet för oss. Låt oss påminna oss om det när vi tar på oss korset, oket. Det som är skonsamt och gör bördan lättare att bära.”Lär av mig”, säger Jesus, han som var mild och ödmjuk. Tillit till livet, till Gud, till medmänniskan var centrum för honom. Det kan det bli även för oss när vi lär AV Jesus.
Femtonde söndagen efter Trefaldighet 2 årgångens läsningar som du finner här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar