Läsa någon annans dagbok

Det är verkligen "no, no" att läsa någon annans dagbok och det finns anledningar till det.

Ändå publiceras dagboksanteckningar, sammanställs i böcker, fritt fram för alla att läsa. Personligen är jag kluven till att läsa just dagboksanteckningsböcker. Och ena sidan går det aldrig att på  djupet förstå en annan människa och därmed blir en annan människas dagboksanteckningar rätt ointressanta. Och andra sidan är vi visserligen olika men inte så unika som vi inbillar oss och därmed finns det allmänmänskliga igenkännandet vid läsandet av en annan persons dagbok. Det var just det sista som fångade mig i läsandet av Kristian Lundbergs GUD ÄR INTE ETT FRÄMMANDE NAMN.

"Hur kan man bära fram en tro i en samtid där allt annat än det bräckliga premieras?"1)

Som läsare får du följa Kristian Lundberg från 25 augusti till 10 mars. Förutom Kristian följer Lasaros och Jesus med från sida till annan. Inte så att boken handlar om dem, direkt, men indirekt. Jesus kallar oss alla vid namn. En avslutad historisk händelse och en pågående historisk händelse är också följeslagare genom anteckningarna. Berättelsen om troendedop i Vallersvik, Frillesås 1848 och om EU-migranternas och flyktingarnas situation i Malmö och Sverige.
   Det är just bräckligheten, det sköra, det nakna och det sårbara som talar till mitt hjärta. Visst håller jag med om att "Kyrie Elieson är inte bara två ord. Det är handling."2) Men håller inte alltid med om alla hans slutsatser. Jag tror vi definiera politik på delvis olika vis, åtminstone i relation till meningen "Det finns ingen gräns mellan det privata och det politiska"3)  Att vara kallad vid namn till handling, det är politik för mig, utan partipolitisk färg. Kanske en utopi, men så får det vara för mig. Färgen får komma vart fjärde år och den kan variera, partipolitiken får höra till min privata sfär. Min tro i handling kan vara politisk utan påklistrad etikett.

"Det är radikalt att tro. Det är radikalt att vägra falla på knä inför en yttre makt som räknar oss i kronor och ören.

Det är motstånd att tro, att låta just det bräckliga vara vår enda styrka. Ibland sker det inte på annat sätt än genom ordet som blir till en handling i sig själv."4)  Inom bokpärmarna träffar orden rakt in i hjärtat som ljusstrålar som lyser upp mörkret, som värmer, som bländar, som avslöjar, som utmanar vad som ryms i mitt hjärta. Det är väl just det som kan vara behållningen av en annan människas dagboksreflektioner, det allmänmänskliga som bryter igenom det privata och egocentrerade. "Ingen människa är ensam. Ingen är bara ett rop ut i den kalla tystna natten. Vi är berättelser som flätas samman, som vävs ihop. Och det är här det sker." 5)  Det finns många kloka och träffande formuleringar som jag skulle kunna fortsätta att citera och ett till ska jag bjuda på innan jag sätter punkt för detta inlägg. Men innan dess en uppmaning, läs boken!

"För att kunna se vad som är avgörande i livet är det nödvändigt att med jämna mellanrum stanna upp i avskildhet och reflektera över den egna situationen."6) 

Livet är fyllt av val, små och stora, livsavgörande och obetydliga. Det är lätt att fastna i de små och relativt obetydliga, för de kryper inte in under skinnet, just de valen distanserar oss från oss själva. Varför? Finns hur många olika svar som helst. Ett svar är att det hela livet gör ont att växa och mogna som människa, växtvärk. Inte konstant men nu och då återkommande när det komplexa behöver synas. Kristian Lundberg skriver klokt om enkelhet och ansvar för sitt liv. 

1) s 63
2) s 121
3) s 122
4) s 138
5) s 139
6) s 161