Befriad till Gud, till varandra, till oss själva.
Det
finns en paradox i adventstid. Dels så är det som en förfest till jul, vi pyntar, planerar och gläder oss. En del våndas också, mer eller mindre, under måsten av olika slag eller för att julen har ett stort fokus på familjen, en familj som man av olika anledningar inte enkelt relaterar till. I
kyrkans rytm, kyrkoåret, är advent en fastetid, en tid för eftertanke och förberedelse för julens stora glädjehögtid. Inte minst på 2:a och 3:e advent blir allvaret tydligt. Jublet på 1:a advent byts mot kärvare berättelser. Johannes,
profeten med det mustiga och utmanande språket som vi möter i dag är den som bereder väg för Jesus. Johannes levde ett extremt enkelt liv och han uppmanar människor att tänka till och omvärdera sina liv. Han gör det med ett språk som får oss att studsa. Huggormsyngel vill ingen av oss bli kallad och vem är intresserad av den kommande vreden? Vem blir intresserad av att förändra sitt liv under det som liknar hot?
Det
är lätt att värja sig mot berättelser av det här slaget och tänka att de inte angår oss. Det är mycket som skiljer vårt nu mot då, samtidigt är Bibelns berättelser tidlösa i sitt budskap. Johannes drevs starkt av sin kallelse att bereda väg för Messias, för den väntade Frälsaren. För de som kom till Johannes fanns både en religiös och politisk längtan efter frälsning. Vi lever under andra förhållandena men är ändå bundna på olika vis. Johannes bar fram övertygelse att:
Alla människor ska se Guds frälsning. Den övertygelsen sträcker sig över tid och rum och vill nå in i ditt och mitt hjärta. Så vad betyder det då för oss?
Begreppet Frälsning, att bli räddad och befriad är ett belastat ord, som en del ryggar för därför man har negativa erfarenheter av innebörden och det har i kyrkans historia missbrukats. Tyvärr! Men det är ett av trons Storord som vi inte kan och bör göra oss av med. Istället behöver vi utmanas att se innebörden. Likaså av omvändelse, ett annat Storord. Vad innebär omvändelse och frälsning för oss?Vad är det som behöver omvändas och befrias hos oss och inom oss? Vi lever inte i förtryck och fångenskap mer än vad vi själva
skapar genom vårt sätt att leva. 60-tals psalmen 289, Guds kärlek är som stranden har
tolkat detta i en av verserna: ”Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.” När vi hör orden omvändelse och frälst, är det lätt att fokusera på det lilla ordet FRÅN, omvänd från och frälst från, det är betydligt mer fruktbart att fokusera på det lilla ordet TILL. Omvändelse handlar om att vända om TILL någon. Frälsning handlar om att bli befriad och räddad TILL någon. Den någon är Jesus.
För några år sedan var jag på gudstjänst i Nidarosdomen det
var också dop i gudstjänsten. Alltid intressant att ta del av en annan kyrkas ordning och just den här gången gick det lilla ordet TILL rakt in i mitt hjärta. När vi döper i vår kyrka säger vi alltid: Jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. I Norska kyrkan säger prästen: "etter
vår Herre Jesu Kristi ord og befaling døper jeg deg til
Faderens og Sønnens og Den hellige ånds navn.
Vi döps TILL en samhörighet med Gud. Vi blir befriade TILL, en relation med Jesus.
Omvändelse är att konkret vända sig Jesus för att inleda en
relation. Jesus besvarar relationen med frälsningen som befriar och upprättar oss utifrån det som är unikt i våra liv och det som är vårt gemensamma mänskliga liv. Våra liv är inte isolerade öar varken i relation till Gud eller till varandra. Det är den vägen som Johannes profeterar om med sin föregångare Jesajas ord. Johannes drivs av löftet om Frälsarens ankomst och vill genom sin förkunnelse och sitt reningsdop förbereda människorna på Jesu ankomst. Att vända om till vägen som är öppen för alla, eftersom: ”Alla människor ska se Guds härlighet
och frälsning.”
Vi blir befriad TILL, en relation med varandra. Att säga ja till omvändelse och frälsning får också konsekvenser i relation till varandra. Johannes svar på frågan ”Vad ska vi göra?”, är giltig även för oss. Hur kan Du och jag i våra liv dela med oss av en skjorta, ett bröd? Hur ska vi som kristna gestalta ett ansvarsfullt samhälle? I tron, i dopet blir vi Guds barn som gemensamt har en relation, det som Paulus talar om: Alla är vi ett i Kristus Jesus.
Vi blir även befriade TILL, en relation med oss själva. Rent konkret, just nu, vad ger mening och vad minskar måsten och stress i advents- och julhetsen. Hur kan vi leva våra liv utan rädslans stenar i våra hjärta? Vad ger istället lugn, god vilja, lust och glädje i våra liv? Vägen att ta för att bli fri från rädsla och i flera andra olika bemärkelser, beroende på hur det ser ut i vårt liv, ligger i riktningen, att vända sig om TILL den Frälsning Jesus kommer med. Det är inget som verkar magiskt, det handlar om tillit och överlåtelse. En gnutta mod, att säga ja till tro! Att vilja och våga sätta in sitt liv i ett större
sammanhang. Alla är ni ett i Kristus Jesus, skriver Paulus. Det är Guds sammanhang. Vi ber med psalmens ord:
”Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina.”
Predikan i Djurgårdskyrkan på 3:e Söndagen i advent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar