Morgonstjärnan

Den strålande stjärnan är Guds blinkning till sin mänsklighet.

Var vi än är så har Morgonstjärnan, Jesus Kristus gått upp för oss, såsom den gick upp för de österländska stjärntydarna. Berättelsen finns där för att tala om att Jesu födelse var något extraordinärt för alla människor. Trettondedag jul kallas också för epifania, det är grekiska och  betyder visa, framträda, uppenbara. Det som uppenbaras är Guds inkarnation, Guds människoblivande visad för hela världen, representerad av stjärntydarna.

   Hur nu den himmelska konstellationen såg ut, lämnar jag därhän, det finns många som funderar och spekulerar i det. Likaså om stjärntydarna var tre till antalet. Samt hur lång tid det var mellan herdarnas hyllning till stjärntydarna hyllning. Ibland kallas de mager av grekiskans magoi, som det står i Matteus. Så kallades präster i Partien, som låg i nuvarande Iran. Med tiden blev ordet en mer allmän beskrivning för bland annat stjärntydare. De kan ha varit just präster med kunskapen att läsa stjärnorna, astrologi, var en naturlig del av dåtidens vetenskap och kunskap. Berättelsen visar att de var bildade män, därför visste de att det fanns en förväntan bland det judiska folket att en konung, en messias skulle födas. 

  När de bringar sin hyllning har de med sig tre gåvor. Därför tolkar vi in att de var tre personer. Det är inte det materiella värdet som är intressant utan symboliken i gåvorna.

Guld, rökelse och myrra.

Guldet symboliserar renhet, makt och rikedom men även ursprunglighet och evighet. Som Guds skapelse och närvaro. Genom Jesu födelse manifesteras Guds närvaro i sin skapelse på ett unikt, konkret vis. Ursprung och evighet knyts till mänsklighet.

   Rökelse var vanligt både i vardagen och i det religiösa livet, en symbol för väldoft och bön. Paulus skriver i 2 Korintierbrevet om att sprida kristuskunskapens doft, ja till och med själv vara bärare av den. Jesus både är evangeliet och bär ut det, han lever i bönen. Efter uppståndelsen är det vi som genom tron blir bärare av evangelium och bön.

   Myrran, den stelnade saven användes både i rökelse och i tillredning av balsam, för smörjelse och balsamering och även i läkemedel. Vi kan se det som en hälsning om att Jesus kommer att vara den som möter människor med helande ord och helande handlingar. I tron på Jesus får vi del av smörjelsen, inför evighetens liv. Vi vet att Jesus inte fick någon sista smörjelse men symboliskt fick han det som gåva vid sin födelse. Som en välsignelse, rustad för framtiden. Kvinnorna på Påskdagens morgon gick ut för att ge Jesus smörjelse men det behövdes inte för då hade Morgonstjärnan redan gått upp.

Stjärntydarna kom den långa vägen för att se och hylla Jesus.

Likt drottningen av Saba, som kom med sina gåvor när hon sökte bekräftelse på kung Salomos vishet. Hon blev förvånad över Salomos vishet och jag tänker att de vise männen säkert förvånades över de omständigheter som var kring Jesus. De fann honom inte där de förväntade sig att han skulle vara, i Jerusalem, utan under enkla förhållanden i en liten by. De vise männen visste inget, en liten aning om det extraordinära fick de inte bara genom stjärnan utan även genom drömmen att inte återvända till Herodes. Det är just det som är både storheten och svårigheten i vår tro. Det vardagliga, som att Gud blir människa genom att födas av en ung kvinna under ytterst enkla förhållanden. För att markera att det inte finns några onödiga hinder för oss i mötet med Gud. Det finns inga palats, inget materiellt mellan oss och Gud.

Svårigheten är att se, att just enkelheten, är storheten i vår tro.

Gåvorna till Jesusbarnet har många gånger tolkats materiellt, som att det var bra att Maria och Josef fick gåvor som kunde trygga deras försörjning vid flykten till Egypten. Eller att värdefulla gåvor skulle vara tecknet på Jesu konungslighet. Vi vet att det blev långt ifrån Jesu kännetecken. Det enkla är det svåra. Jesus förkunnar budskapet om kärlek, om fred, om att leva i relation till Gud och sin medmänniska genom sitt sätt att vara och leva. Han är frälsaren som binder samman då, nu och framtid på ett sätt som vi långt ifrån förstår. Han blir en förebild för oss, som vi inte på långa vägar kan leva upp till endast göra vårt bästa för att leva efter, i tro och handling. Budskapet är universellt, det är utan tid och utan gränser och gäller hela mänskligheten. Författaren till Efesierbrevet sammanfattar det på ett bra vis. ”Jesus har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära…” 

I julens gudstjänster firar vi tiden och platsen för Guds människoblivande och det fyller sitt syfte av tillbedjan, eftertanke och åminnelse. Men likt stjärntydarna och herdarna ska vi inte stanna vid krubban, utan fortsätta våra liv. Det är i vår vardag vi likt Paulus ska sprida kristuskunskapens doft genom att i bön och handling leva evangelium i relation till Gud och varandra. Den stjärna som visade vägen för stjärntydaren var ingen mindre än Jesus själv, han som om sig själv säger: ”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet… Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan." Upp 22:13 och 16

Trettondedag Jul läser vi följande berättelser
Gammaltestamentlig läsning 1 Kung 10:1-7
Epistel ur Efesierbrevet 2:17-19
Evangelium ur Matteus 2:1-12