och bara anklar, en otrendig trendspaning för 2017 som inte handlar om heminredning och mode.
Solen strålar från en klarblå himmel och det är -3, känns som -6 meddelar väderappen. Jag går backen ner och håller på att krocka med en person som bär ut en golvlampa i mässingsfärg med en röd tygskärm för att lasta in i en liten skåpvagn, flytt på gång. Lite längre fram, på bron där det verkligen känns som -6 går en kvinna förbi mig, varmt klädd, i kappa med pälskrage, sjal om halsen och mössan på. Fötterna bär rosa Nike, ankelsockor och därmed bara anklar, ca 3-4 cm upp till det slimmade byxbenet. Jag förstår inte riktigt, personligen skulle jag frysa så otroligt mycket.
I rask takt fortsätter jag min promenad och tar en lite annan väg än jag brukar på grund av halkan. Det är ca 15 minuter sedan jag höll på att krocka med den röda lampskärmen. Jag sneddar mellan några hus och där på trottoaren står golvlampan med den röda skärmen i egen majestät och väntar, mest troligt på att bli magasinerad, min slutsats med anledning av positionen.
En röd lampa och bara anklar får mig att spana på 2017.
En golvlampa med röd skärm.
Det blir inte samma sken med en röd glödlampa, eller en vanlig vit glödlamap i en röd glasskärm som med en glödlampa under en röd tygskärm, men, skenet drar åt rött. Rött är en kraftfull färg, personligen tycker jag mycket om den i viss inredning. Men nu lämnar jag inredningen därhän och funderar över den mässingsfärgade golvlampan med den röda skärmens symbolik för det läget i världen.
Rött är bland annat förknippad med varning och felaktigheter, i allt från den röda bocken vid det felstavade ordet eller felaktiga mattetalet (fast det var nog min generation) till varningslampor av olika slag som lyser och blinkar rött när fara hotar. Den beskedliga golvlampan som helt oförutsägbart dyker upp två gånger på en och samma promenad får bli symbolen för den information, bevakning och belysning (jag vet, kul!) som en del journalister, forskare, erfarna medborgare och samhällsdebattörer med flera försöker göra oss uppmärksamma på.
Få trodde SD skulle få 4% och därmed komma in i riksdagen, nu sitter de som tredje största parti sin andra mandatperiod. Få trodde på allvar att BREXIT skulle ske, nu förhandlar Storbritannien för att lämna det som från början var det stora freds- och handelsprojektet EU. Få trodde på allvar att en kolerisk affärsman utan politisk erfarenhet skull kunna bli USA:s president, på fredag svär Donald Trump presidenteden. Få trodde att Sverige skulle stänga sina gränser eller för att ta en mig närliggande fråga som att Svenska kyrkan aktivt skulle få ett rekordtapp av medlemmar under 2016. De senaste åren har antalet utträden legat relativt jämt (Medlemsstatistik Svenska kyrkan).
Samhällsutvecklingen på olika plan i flera europeiska länder blinkar rött men det är som om vi inte riktigt tror på att historien kan upprepa sig. Nej, historien kan inte identiskt upprepa sig för gårdagen är gårdagen men historien kan rimma, den kan med nya ord och nya omständigheter rimma på tidigare skeden av olika förtryck, rasism, isolationism och protektionism. Det är faktiskt det som sker nu, och det kan vara så svårt att se det när den röda varningslampan ser lite annorlunda ut, den kanske till och med är rätt så snygg, som en mässingslampa med röd tygskärm som ger ett behagligt sken. Låt inte skenet bedra! Vi behöver vara positivt vaksamma, granskande och orädda och det kräver något av oss, det kräver mer än att trycka på gilla och dela. Det kräver engagemang och ställningstaganden och framför allt öppenhet och mindre av fördömanden. Den så kallade åsiktskorridoren är förödande, journalisten Lotta Gröning skriver klokt om det. Det kräver eftertanke och granskning av källan, vilket inte alltid är lätt i den snåriga djungel som internet erbjuder.
Samhällsutvecklingen på olika plan i flera europeiska länder blinkar rött men det är som om vi inte riktigt tror på att historien kan upprepa sig. Nej, historien kan inte identiskt upprepa sig för gårdagen är gårdagen men historien kan rimma, den kan med nya ord och nya omständigheter rimma på tidigare skeden av olika förtryck, rasism, isolationism och protektionism. Det är faktiskt det som sker nu, och det kan vara så svårt att se det när den röda varningslampan ser lite annorlunda ut, den kanske till och med är rätt så snygg, som en mässingslampa med röd tygskärm som ger ett behagligt sken. Låt inte skenet bedra! Vi behöver vara positivt vaksamma, granskande och orädda och det kräver något av oss, det kräver mer än att trycka på gilla och dela. Det kräver engagemang och ställningstaganden och framför allt öppenhet och mindre av fördömanden. Den så kallade åsiktskorridoren är förödande, journalisten Lotta Gröning skriver klokt om det. Det kräver eftertanke och granskning av källan, vilket inte alltid är lätt i den snåriga djungel som internet erbjuder.
Bara anklar, igen.
Det är mödosamt att leva i en tillvaro som träffar vårt jag på en nanosekund, så fort vi tar fram telefonen, slår på datorn och TV:n, som egentligen inte ens längre behövs, vi har allt i en liten handenhet. Jag har associerat till bara anklar tidigare i min blogg, då för att åskådliggöra den utsatthet personer med olika funktionsvariationer har. Idag går mina associationer till att vi alla är sårbara, med bara anklar. Visst du väljer! Men alla val får konsekvenser. Det är svårt att se de långsiktiga konsekvenserna av våra val ändå behöver vi bemöda oss med att blicka bakåt så vi inte rimmar med något som rimmar illa. Vi behöver bemöda oss med att blicka framåt så att vi inte skapar ett samhälle och en värld förlamad av rädsla för vår nästa och låsta politiska och religiösa ställningskrig om vem som äger sanningen. Sanningen är inte enkelt endimensionell, det vore så enkelt om det vore så men så är det inte. Vi behöver lyssna, lyssna och låt vara och få tala till punkt, så svårt i en tid där lyssnandets konst lätt drunknar i snuttifierings hav.
-3 som känns som -6 kan snabbt öka till faktiska -6 som känns som -12, då är det kallt, ordentligt kallt. Vill vi ha den kylan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar