Stororden - Frälsning

Den genialiska Frälsarkransen

En frälsarkrans, en livboj är det rödvita, runda flythjälpmedlet som kastas ut till nödställda. Numera hör man sällan ordet frälsarkrans utan livboj och det intressanta är att om man googlar frälsarkrans så är det biskop Martins geniala uppfinning som blir träffen. Han skriver följande i sin första bok om frälsarkransen: Många av oss känner hur snabbt vi förs bort av tidens svarta kalla flod, och en del av oss har nåden att fortfarande äga hoppet om möjlig räddning. Frälsarkransen är bunden för dessa nödställda.1) 
Frälsarkransen är till för själens räddning, det handlar också om liv och död. Frälsning att räddas från död till liv, det är att räddas från ondskan och mörkret för vad är väl död om inte just mörker och ondska. Kanske tänker vi inte på döden som mörk och ond när våra gamla, efter ett långt liv lämnar oss. Men vi gör det definitivt när döden kommer tidigt i människors liv och genom våld, krig och obotbara sjukdomar.

Frälsning - Att komma hem till sig själv

Så lyder rubriken för kapitlet om frälsning i Stororden, författare är Peter Halldorf, pastor i Pingströrelsen, författare och redaktör för tidskriften Pilgrim samt verksam som andlig ledare på Nya Slottet i Bjärka-Säby utanför Linköping. Han rör sig kyrkohistoriskt i fornkyrkan och jag börjar med att lyfta in ett längre citat för att det för mig personligen tydliggör mer vad frälsning handlar om än vad vi vanligtvis får oss till livs.

   I fornkyrkan uppfattade man de bibliska texterna annorlunda. Själva frälsningsakten, Jesu död på korset, sågs inte främst som en fråga om hur Guds krav på rättfärdighet skulle stillas men som en kamp mellan Gud och Djävulen, där inte bara människans liv stod på spel - hela kosmos var inbegripet. Det var inte motsatsparet skuld - rättfärdiggörelse som utgjorde det raster genom vilket evangeliet tolkades, utan död - liv. Frälsning, inte främst som rättfärdiggörelse, utan som en seger över döden. Syftet med Jesu död var inte så mycket att uppfylla ett rättsligt krav som att besegra dödens ohyggliga välde över hela skapelsen. Fråga om varför Gud blev människa besvara nu ur ett större perspektiv: " för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen maktlös" (Hebr 2:14) Huvudmotivet är ett annat: "Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk." (1 Joh 3:8)

Halldorf skriver vidare: Arvet från Adam är inte skuld utan förgänglighet...Dödens intrång försvagar människan. Hon tvingas in i en ond cirkel där hon kämpar en fåfäng kamp för att bli en bättre människa, och till sin förtvivlan upptäcker hur varken de godaste föresatser eller den mest förfinade etik tycks hjälpa. Halldorf förnekar på inget vis försoningstanken och att syndernas förlåtelse är en väsentlig del av frälsningen. Men det är mer än så. Frälsning är att övergå från döden till livet genom delaktigheten i Kristus. Detta får sitt tydligaste uttryck i dopet. 

Halldorf beskriver frälsningen som en rörelse, ett växande. Han lyfter även in ytterligare betydelser av det grekiska ordet sozein=frälsning nämligen läka, återställa och bevara. Detta sammantaget ger en helt annat bild av frälsningen än den juridiska transaktion som försoningslärorna har försett oss med under århundraden. 

Livboj

Om vi lyfter in paret synd - rättfärdiggörelse som en del av motsatserna död - liv  tror jag att vi skulle ha lättare att se Guds storhet i den nyskapelse Gud genomför genom Jesus Kristus. Gud öppnar för en större förståelse av mänskligt och gudomligt och hur de är delaktiga i varandra och hur de är relaterade till varandra. 

   Luther lyfte av oss ett ok genom att betona nåden, Guds fria och förlåtande kärlek till sin mänsklighet men kanske har vi dragit för långtgående slutsatser av Luther och missar att vi faktiskt behöver samverka för relationen mellan Gud och människa kräver också människans medverkan, hennes ja, hennes vilja och hennes önskan om ett växande i tro och relation till Gud medvetna om att vi aldrig här växer klart. I det växandet kan biskop Martins geniala frälsarkrans vara en hjälp. En del beskyller den för att vara barnslig, banal och enkel, kom då ihåg Jesu ord:"Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Markus 10:14-16

   Frälsning är livets seger över döden genom Jesu liv, död och uppståndelse, det är nyskapelse och räddning för varje själ. Genom trons delaktighet får vi insikter som läker och bevarar oss.


1) s.7 Frälsarkransen, Martin Lönnebo