Vi har säkert olika åsikter om Greta, Martin Luther King, Malala, Mandela och Navalnyj för att bara nämna några nutida personligheter som kämpar och kämpat för att få till förändringar av skilda slag. En sak tror jag vi kan enas om, att det är personer som har mod. Ett mod som är grundat i en tro på att förändring är möjlig, oavsett om den tron sedan är en gudstro eller en sekulär tro av något slag.
I våra berättelser idag möter vi olika personer som också agerar kraftfullt utifrån mod att förändra.
Och de agerar utifrån sitt hopp och sin tro på att förändring är möjlig. I all förändring, i våra privata liv, på våra arbetsplatser, i våra sociala- och samhälleliga sammanhang osv är en gnutta mod alltid en bra ingrediens. Ibland behövs inte enbart en gnutta, utan ett stort mått, med livet som insats, vilket fyra av de inledande personer jag nämnt erfarit. Mod är förstås ett vitt begrepp, jag kan känna mig modig varje gång jag flyger för jag gillar inte det men jag gör det i alla fall. Det är ändå en väldigt, väldigt låg grad av mod. Men det djupa modet handlar om att våga stå upp för något, våga gå mot strömmen, våga agera utan att ha facit. I berättelserna idag får vi inspiration till att bli lite modigare, för jag tror att vårt samhälle skulle må bättre om vi blev lite modigare. Om vi oftare vågade göra insatser för andra likaväl som för oss själva, vardagsmod i stort som smått.
Rachav är en modig kvinna
I alla tider har prostituerade kvinnor stått längst ner i en hierarkisk ordning som har blivit vidhäftad med ett värde, fast ordningen i grunden är värdelös. För mänsklig värdighet mäts först
och främst i vårt vara, det vill säga helt enkelt för att vi ÄR människor, därefter i vad vi gör. Rachav är inte mindre värd än Jerikos kung. Det är en utmaning för vårt
tänkande för vi mäter våra liv i göra och visst behöver vi kunna mäta vad vi gör, hur vi arbetar, vad vi bidrar med osv. Men värdet som människa ligger inte där. När vårt göra avtar på grund av ålder, sjukdom eller något annat som inverkar på vårt göra blir vi lätt utsatta för samhällets graderingsskala där göra och inte vara graderas som överlägset och bäst. Vi behöver mer mod för att förändra det.
Så till Rachav som vill ha
förändring i sitt liv och vi förstår att hon är intresserad av den judiska tron. Hon har inhämtat kunskap om en tro hon finner mer styrka i än den tro hon har. Rachav förstår även att Jeriko står inför ett hot. Så när hon blir uppsökt av två israeliska spioner öppnar hon sitt hem för dem, hon gömmer dem och missleder kungens män som letar efter spionerna. Rachavs mod och vilja till
förändring beskrivs i termer av godhet men det är en godhet som inte är gratis. Hon vill ha något igen av spionerna hon gömt. Hon vill ha en garanti för sitt och sin familjs liv, att de blir skonade inför den hotande invasionen. Hon får sin garanti mot löftet att inte förråda de två männen. Det är lite som en thriller, ge och ta, chansa och utmana. Rachavs mod ger resultat.
Författaren till Hebreerbrevet
anknyter till berättelsen om Rachavs mod, hennes tro och tillit till det okända. Sen räknas en hel radda med folkets ledare upp som på skilda vis bidrog till att förverkliga löftet om ett land för folket. Det berättas om deras styrka i tro och mod genom bilden av att täppa till lejonens gap.
Mod och handlingskraft av ett annat slag möter vi i evangeliet.
Jesus har kommit hem till Kafarnaum och hemma för honom var med stor sannolikhet Petrus hem. Jesus hade fått sitt genombrott,
nyheten spreds att han är i byn igen och många söker sig till honom för att höra hans förkunnelse. Folk kommer inte bara för att höra hans undervisning utan även för att bli helade. Ryktet om att Jesus gjort Petrus svärmor feberfri och att han helat en spetälsk har gåt från by till by. Spetälska var en mycket stigmatiserad sjukdom som skapade utanförskap. Nu kommer några vänner eller en familj med en lam man. De når inte fram och tar rådigt saken i egna händer. Jesus såg
deras tro, berättas
det. En tro som både var modig och minst sagt handlingskraftig när de börjar bryta upp taket. Helandet innebär att Jesus myndigförklarar mannens och hans vänners tro, att förändring är möjlig med tro och mod. Det blir en win-win situation så att säga. Jesus får visa vem han är och mannen blir frisk.
När vi tar del av berättelser om helande vill jag alltid påminna om något väsentligt. Nämligen att undren alltid främst berättar om Jesus. Centrum är inte den lame mannen som blir hjälpt även om han förstås är betydelsefull som person. Berättelserna vill visa på vem Jesus är och det handlar om att skapa tro och tillit till vem han är. Och i kraft av vem han är, skapar Jesus på nytt när han helar. I den här
berättelsen måste ytterligare påminnas om den tidens syn på sjukdomar. Att vara sjuk eller ha någon funktionsvariation på Jesu tid förklarades med att man syndat eller att man var besatt. Det vill säga man bar själv skuld till sin situation. Även när
Jesus förlåter är det primärt för att visa vem han är. Vem kan förlåta synder utom Gud frågar sig de skriftlärde. Jesus visar i ord och handling vem han är, Människosonen.
Alla dessa berättelser handlar om styrkan och kraften i tron på att Gud är med oss i våra liv.
Det löftet blir förkroppsligat i Jesus och han visar att han är Guds son, Messias genom att hela och förlåta. Vi får inspireras av den lame mannen och hans vänner, av Rachav och så många fler som gått före oss och visar mod genom tro. Tron på styrkan och kraften i Guds närvaro vill skapa förutsättningar och inspirerar oss till att visa mod i skilda situationer i livet, visa mod till förändring. Ibland möter jag personer som säger men jag känner inte Guds närvaro, och själv kan jag också undra i vissa situationer - Hallå, var är du Gud? Det är då vi behöver våga lita på det som författaren till Hebreerbrevet så briljant har formulerat: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. Heb 11:1
Predikan i Djurgårdskyrkan på 19:e söndagen efter Trefaldighet 3 årgångens läsningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar