Med SOfOS : Djupt möte

Kom! Kom alla ni, kom hit, kom till mig.

Det är inga tjusiga formuleringar utan rakt på sak, kom! Vill vi vara kritiska låter det kanske för befallande eller för enkelt. Vill vi vara positiva är det just enkelheten som väcker nyfikenhet, vad är det som är så viktigt så att det är formulerat kort och koncist. Innan vi går vidare att fundera över vad berättelserna kan betyda för våra gudsmöten vill jag säga något om deras ursprungssammanhang.
För profeten Jesaja var hans kom en inbjudan till hopp och tröst för folket som lidit svårigheter och som emellanåt vänt Gud ryggen. Kom, det finns mer i livet än att bekymra sig för det materiella, Gud har försorg och omsorg om er nu och framöver. Gud vill ett evigt förbund med sitt folk det är Jesajas budskap.
I Uppenbarelseboken möter vi den uppståndne Jesus själv som sänt sin ängel för att vittna om det himmelska som väntar oss och som vi genom vår tro har en del av redan här och nu. Det är inte heller första gången som Jesus använder det korta kom. Han sa det flera gånger som när han kallade sina lärjungar, så vi är i gott sällskap när han kallar oss att komma, vi som är hans lärjungar idag.

Vad är det då vi ska komma till, jo till ett möte med Gud.

Hur vi möter Gud finns det inget enkelt svar på för det sker så klart på olika vis. Liksom mänskliga möten är ditt och mitt Gudsmöte präglat av vilka vi är. Men ett svar är att vi just nu möter Gud i gudstjänstens form och vi gör det i gemenskap med varandra. Det enskilda, privata mötet med Gud och med Jesus är ofta av annat slag och ibland är det lika oväntat som för kvinnan vid Sykars brunn.
En kvinna, vi tyvärr inte vet namnet på, väljer av lite dunkla skäl att inte vila när det är som varmast mitt på dagen, utan går ut för att hämta vatten. En del tolkar det som att hennes leverne är något skamfyllt och därför väljer hon tidpunkten när det inte är så många i rörelse i staden. Det är lätt att göra den tolkningen utifrån de frågor Jesus ställer om hennes man.
Ett annat sätt att se på berättelsen är att kvinnan var en samarier, hennes härkomst störde en del i staden. Samarierna var en befolkning som uppstått i mötet mellan olika folk och deras traditioner i samband med folkflyttningar, erövringar osv. Det resulterade i andra religiösa traditioner än de judiska. Vi får en glimt av det i berättelsen när kvinnan och Jesus talar om var man ska tillbe Gud. Enligt samarierna så finns Guds heliga plats inte i Jerusalem utan på berget Gerizim. De erkänner inte de profetiska skrifterna utan deras heliga skrifter är de 5 Moseböckerna.
Så finns en tredje tolkning som inte är lika uppenbar utan mer dold och som kräver en viss kunskap om tro och tradition på ett djupare plan. När Jesus talar om de fem männen och den man kvinnan har nu är de symboler för gudar. Det vill säga att hon som samarier och med den bakgrunden kommer från en tradition där tillbedjan av olika gudar förekommit och att den gud hon nu tillber är på ett annat vis än hur judarna tillber Gud.
Den sista tolkningen är på ett vis intressantast. Jesus inleder redan från början ett teologiskt samtal med kvinnan. De teologiska samtalen med kvinnor är inte många i vår Bibel men de finns. Det blir ett möte på djupet och ett möte som förändrar kvinnans liv, en förändring hon kommer berätta om i staden för alla som vill lyssna. Inte kunde kvinnan ana att hon skulle möta Gud i Jesus ansikte och tilltal en helt vanlig dag när hon hämtar vatten.

Vattnet är en livsnödvändighet för oss, vatten är för Jesus förbunden med Anden.

Här får kvinnan veta att det finns bot för den existentiella törsten eller åtminstone lindring för den och framför allt är det ett vatten som ger evigt liv. Jesus bekräftar att han ger något som släcker den existentiella törsten. Han ger sig själv till oss, han vill skapa Andens källa inom oss, en källa som sträcker sig bortom döden och ger evigt liv, tröst och hopp för vårt nu.
Efter pratet om vatten fortsätter deras samtal om männen och oavsett vilken av tolkningarna som jag inledde med som vi väljer att ta till oss så handlar det om ett Gudsmöte. Jesus till och med ger sig till känna med det klassiska gudsnamnet jag är när han svarar kvinnan om när Messias ska komma. Det är jag, den som talar till dig.
Vi har inte Jesus synlig hos oss, vi kan bara samtala med honom i bönens form och det är inte lite. Det kan förstås vara lite si och så med svaren kan jag tycka. Ibland skulle i alla fall jag önska lite tydligare svar på mina bönefrågor, speciellt på de riktigt svåra och tunga frågorna vi kan bära på i livet. Ibland kommer svaren lika oväntat som för kvinnan vid brunnen. Vi vet egentligen ingenting om hennes liv mer än att vi kan ana oss till en viss skygghet och sårbarhet.
Så bär både du och jag våra sårbarheter och det vi skyggt döljer för andra, kanske till och med försöker göra vårt bästa för att dölja för oss själva.
I dagens evangelium säger Jesus Gud är ande och Gud visar sig själv i Jesus som en källa med livgivande kraft, likt vattnet som är livsnödvändigt för oss. Inbjudan är enkel för att det inte ska finnas onödiga hinder för oss, kom, kom alla ni, kom till mig säger Gud först genom profeten Jesaja och därefter genom Jesus. Kom, är en ständigt öppen inbjudan till dig och mig.
Amen