Med SOfOS : Ditt namn är skrivet i mina händer

Vad för slags frukter ska vi få skörda i år? Hur ska det bli ett gott nytt år?

Vad behöver vi gräva runt? Vad behöver vi gödsla, det vill säga ge näring för att det ska växa? Passande frågor utifrån evangeliet jag läste och utifrån våra liv för ett nytt år. Svaren på frågorna är förstås våra egna. Men vilken vägledning kan vi få av dagens bibelberättelser? De gamla berättelserna behöver ständigt tolkas för att ge liv och näring till vår tro och våra liv. Även om alla yttre villkor skiljer sig åt från då till idag så skiljer sig inte vårt inre och andliga liv så mycket från då till nu. Så många existentiella frågor är tidlösa. Så är det även med Guds närvaro, tidlös och samtidigt i tiden. Som Paulus skriver i Hebreerbrevet Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. Gud överger oss inte, Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig. Löften att våga känna tillit till.

Den liknelse som Jesus ger oss är en berättelse som kan vägleda oss. Vi möter en man som har en vingård och mannens trädgårdsmästare. I sin vingård finns ett fikonträd. I vingårdarna på Jesus tid planterade man ibland andra fruktträd t ex fikon. Vingårdsägaren är missnöjd med fikonträdet, det bar inte frukt och han säger krasst: Hugg bort det, det är inte till någon nytta. Men trädgårdsmästaren vädjar till honom, låt mig gräva runt och gödsla, ge det ett år till.
Det finns flera sätt att tolka den här berättelsen, det vanliga är att se Jesus som trädgårdsmästaren och vingårdsägaren som Gud. Men om vi istället tänker att mannen som äger vingården representerar människan, det vill säga dig och mig och vingården är våra liv så blir berättelsen än mer tänkvärd.

Det finns flera bilder av att vår tro ska ge frukt, det vill säga visa sig på något vis, i handling, i ord, kort och gott i våra liv.

Vilka träd, det vill säga vilka gåvor och möjligheter har vi i våra liv? Har vi fikonträd som inte bär frukt? Vad gör vi då med det? Det vill säga är vår tro synlig? Ger den några frukter? Kanske är det så ibland att domen över oss själva är så mycket hårdare än vad Guds dom är. Som präst möter jag många personer i skiftande ålder och livssituation. Ibland slås jag av att hur lätt vi har för att lista mer på minussidan än på plussidan i vår tro och i våra liv. Helt enkelt att hittar fler fikonträd som ännu inte gett frukt än att se de dignande fruktträden och domen mot oss själva blir hård, lite som hugg bort det. Det blev inte som vi tänkt.
Kristen tro blir ofta kritiserad för att den är dömande. Det stämmer att många upplevt det så på olika sätt i olika tider, både i ord och i handling. För mig är vår tro inte dömande. Tron och Bibelns berättelser handlar mer om realism, en naken och avskalad bild av tro och verklighetens villkor även om det skiljer flera tusen år mellan livet när berättelserna skrevs och våra liv, finns det djupt mänskliga kvar. Hur vi väljer att leva våra liv får konsekvenser av skilda slag det vet vi innerst inne om vi tar oss tid att reflektera. Att få nya chanser och nya möjligheter är nåd, det är något som ges oss utan att vi förtjänat det – det är en gåva.

Nyår ger oss en möjlighet att se över våra liv, vår vingård, vad har burit frukt, vad har inte gjort det?

Vi kan naturligtvis inte göra våra liv ogjorda. Men vi kan alltid börja leta fram frukterna, för jag är övertygad om att de finns. Leta fram dem så att det blir lite bättre balans på livets minus och plussida. Det som burit frukt är till glädje för nuet och framtiden. Det som inte gjort det behöver kanske trots allt inte huggas bort utan just grävas runt och få näring.
Jesus/Trädgårdsmästaren svarar mannen låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte kan du hugga bort det. Jesus är framåtblickande och förhoppningsfull.
Att grävas runt är en förutsättning för trädens vällevnad. Att bildligt talat grävas runt är även för oss en fråga om vällevnad. Det innebär att vi får möjlighet att tillsammans med Gud städa upp och göra vår livsjord porös och inte kompakt av det som förmörkar vårt inre, det som tynger våra sinnen. Det är den egentliga innebörden av ordet synd, att inte leva i god kontakt med sitt jag, sina medmänniskor och med Gud. Vi erbjuds alltid upprättelse och förlåtelse av Gud
Fast nu säger ändå trädgårdsmästaren till vingårdsägaren Om inte, kan du hugga bort det. OBS! han säger inte jag kan hugga bort det. Det är inte trädgårdsmästaren Jesus som dömer här. Utan han ger oss ett erbjudande och ett val. I den tolkning jag ger är det vi själva som väljer att ge fikonträdet en chans till eller att hugga bort det. Och vem kan väl vet bäst om inte en trädgårdsmästare dvs Jesus som vill ge oss en ny chans.
Det är den biten som är realistisk och som jag personligen tycker är så fantastisk med vår tro. Vi är myndigförklarade, Gud litar på oss, vädjar till vårt förnuft och vårt hjärta att ta hand om oss, ta hand om vår vingård, våra liv. Säga ja eller nej.
Gud har tålamod och ger oss ständigt nya chanser att gräva och gödsla för att våra liv ska ge frukt, för att vår tro ska bli synlig för oss själva och varandra. Och Gud gör det, för det är som Gud säger till Jesaja. Människor glömmer, men inte Gud. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer. Så är även våra namn skrivna i Guds händer, en trygghet att vila i när vi går in i ett nytt år.