Adventssöndagarna är en förberedelsetid för det stora hemlighetsfulla undret som sker på julnatten då Gud blir människa för en tid på vår jord, inkarnationen. Men där är vi inte än. Nu är vi här och egentligen skulle jag bara kunna predika med orden: Tiden är alltid inne för att säga ja till Gud och börja tro på budskapet! Amen!Nu är det kanske lite för kort så jag säger en aning mer om evangelisten Markus korta, kärnfulla verser och orden hos profeten och i episteln.
Ett annat ord för land, nation och stat är rike. Vi bor i konungariket Sverige som det brukar heta, ett stycke mark avgränsat till Norge och Finland med landgränser och i haven osynliga gränser mot flera andra av våra grannländer. På flera vis har gränser fått ökad aktualitet och vi har blivit mer medvetna nu med Rysslands brutala angrepp och gränsöverträdelse i kriget mot Ukraina. Men även i samband med pandemiutbrottet då gränser stängdes. Vi som i alla fall i Europa har varit så vana vid att röra oss fritt från land till land.
Nu finns det ett rike utan gränser, Guds rike.
Det är ett rike som är nära oss, så nära att det faktiskt finns just här och nu. Svårt att förstå för vi ser det inte. Guds rike är nära oss både i tid och i rum. Hur kan det komma sig? Jo, när Jesus säger är nära, så handlar det både om tid och om rum. Det kan låta komplicerat men i det språk som var Jesus, hebreiskan och arameiskan skiljer man inte tydligt på tempus i verben. Där vi översätter med är nära, finns i originalspråket ingen tydlig gräns mellan det som har hänt, händer nu och kommer att hända i framtiden, det finns en samtidighet. Det är något av en främmande tanke för vårt språk. Så när Jesus säger att Guds rike är nära menar han att det har funnits och finns just nu och kommer att finnas i framtiden.
Guds rike fanns även på profeten Jeremias tid även om man inte talade och använde orden Guds rike, Gud fanns förstås osynligt närvarande då, som nu. Det fanns ett hopp om en kommande tid då en räddare, en frälsare, en Messias skulle komma för att skapa rätt och fred för människorna. När vi läser och hör profeternas ord om den tiden och den dagen så tolkar och tror vi som kristna att det är Jesus Kristus det handlar om. Gud söker oss genom att bli mänsklig och samtidigt är Gud fortfarande Gud. Och efter den tid som Gud levde på vår jord, genom och i Jesus, vet Gud än mer vad mänskligt liv är i allt från glädje, gemenskap, förväntningar, prövningar, sorg och död. Och det slutar inte där, på tredje dagen uppstånden, den levande Kristus blir osynlig vid vår sida, han finns med oss genom och bortom tidens rum och gränser. Så finns även löftet om att han ska komma åter för att slutligen återskapa frid och fred samt rättfärdighet och rättvisa.
Det är den väntan och längtan som Hebreerbrevets författare skriver om. Han ger en uppmuntran till att vara uthålliga i tron och den väntan: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Nu har Kristus dröjt i sisådär närmare 2000 år på att komma åter. Så vad kan vi göra i väntan?
Vi kan både tröstas och inspireras av att Guds rike redan är här, inte helt och hållet och fullt ut.
Men glimtar av Guds rikes härlighet finns i Guds goda skapelse och när vi gör vårt bästa för att uppfylla det Gud vill av oss. Den viljan finns sammanfattad så bra både i det vi kallar Gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. Matt 7:12 Samt i Dubbla kärleksbudet som jag snarare vill kalla Trippel-kärleksbudet…och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte. Mark 12:30-31
Ärligt talat, det är inte enkelt alla gånger att leva efter detta. Ingen av oss är perfekt och det vet Gud och möter vår tro och våra försök med mildhet och barmhärtighet. Att göra sitt bästa för att försöka leva efter dessa bud är att omvända sig och börja tro på budskapet om att vi lever i och insatta i ett större sammanhang än vad som enbart kan betraktas som en slump. Jag tvivlar inte en sekund på annat än att Guds vara är kraftfullt nog att använda sig av både Big bang och primaternas utveckling för att skapa.
Vi är Guds medarbetare för att förvalta och ta om hand Guds goda skapelse genom att vara medskapare och att ta hand om varandra för vi delar samma jord. Poängen med omvändelse är just att vända om – från att vara egocentrerad och egoistisk till att vara mellanmänsklig och medmänsklig och inse att vi är beroende av varandra och behöver varandra bortom landgränser eller satta gränser när vi gör skillnad på människor. När vi inser detta och vänder om blir vi medvetna om att Guds rike är något som kan anas redan här och nu. Guds rike är verkligen nära. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar