Med SOfOS : Var inte rädda

Gud till oss har kommit ner. Han är nära. Här på jorden skall hans goda vilja ske…det största som har skett, sjöng vi nyss i psalmen

Hur kan vi ens med förnuftet förstå och ta till oss julnattens under? Vi kommer aldrig - åtminstone inte i detta liv - fullt ut förstå Guds under att Gud vill komma oss så nära att Gud själv låter sig födas i ett litet barn. För att ta till oss detta glada budskap, evangelium, behöver vi mer än vårt förnuft. Vi behöver se och förstå med hjärtat och kärleken och vara öppna för oväntade vägar till tro på Gud och Guds goda vilja för sin mänsklighet.
I julevangeliet jag läste skymtar en viktig person fram som fick en oväntad väg till tro. En person det inte talas så mycket om och det är Josef, Marias man, Jesu styvfar, bonuspappa eller vad vi vill kalla honom för. Hos evangelisten Matteus – dagens kompletterande evangelium - berättas att Josef blir rätt förvirrad när han förstår att Maria är havande utan att de börjat leva med varandra. Han vill inte dra vanära över Maria utan tänker lämna henne men så i en dröm berättar en Herrens ängel för Josef att allt är i sin ordning och som det ska vara. Efter drömmen förstår Josef vad han behöver göra. I drömmen öppnar ängeln en väg för Josef att möta det oväntade med kärlek och förbli vid Marias sida. Hade ängeln kommit till Josef när han som bäst höll på att snickra skulle han kanske avfärdat allt som en synvilla. Brukar du reflektera över och lyssna till dina drömmar som Josef gjorde?

Drömmar är en slumrande källa till nya insikter som vi i vår rationella värld ofta inte bryr oss om och negligerar

Det är i drömmar och i upplevelsen av kärlek som vi öppnar oss och våra försvar tonar ut. Det är då vi kan komma i kontakt med vårt djupaste jag och med Gud. Våra hjärtan är förberedda sedan skapelsens början för att i tro och hopp ge rum åt det gudomliga. När Maria föder Gud till vår jord förenas och förkroppsligas himmel och jord, ande och materia. Det är både storslaget när herdar och vise män hyllar den nyfödde Frälsaren och samtidigt står detta i kontrast till den enkla krubban, troligen var det inte ens ett stall utan mer ett skjul, om det ens var det. Det fanns ingen plats för dem i härbärget, tänkvärt på flera vis.
Finns det plats för Jesus i våra härbärgen, i våra hjärtan? Vi behöver ställas inför den frågan varje jul. För när vi svarar, ja det finns plats, får det konsekvenser för oss. Hur låter vi det nyfödda barnet växa i våra hjärtan? För Jesus tar plats och han säger följ mig! När Jesus föds i julnatten tar Guds skaparord och Guds ljus gestalt i Jesus Kristus. Gud som om sig själv säger Jag är den jag är, namnet som Gud ger Mose när han frågar efter Guds namn. Det är något som Jesus sedan för vidare genom sina ord när han i flera sammanhang talar om sig själv som, Jag är. Bland annat när han säger Jag är världens ljus.

Ljuset är starkare än mörkret - det är vi utvalda att se. Ljuset som profeten Jesaja talar om

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Just nu kan det vara svårt att se ljuset. Rent konkret ska vi helst släcka ner för att spara och leva lite mer i mörkret. Höga elpriser är bekymmersamt och jag vill inte negligera det men kanske är det trots allt ett mindre problem. Än mer allvarligt och ett större hot för våra goda liv är att så många makthavare som säger sig vara kristna och som själva patriarken i den rysk-ortodoxa kyrkan inte verkar har tagit till sig och lever efter personen, som vi tolkar att Jesaja profeterar om, Jesus som Fredsfurste.
Igår läste jag i tidningen att många rysk-ortodoxt kristna i Ukraina som enligt tradition firar Jesu födelse 7 januari väljer att fira idag enligt den västliga kristna traditionen. Det berörde mig mycket djupt att de gör detta, både som en protesthandling men även för att de upplever sig berövade sin tradition genom att kriget startats av syskon i tron.
Det nyfödda barnet i krubban, som växer upp och som i ord och handling förverkligar Guds närvaro på jorden har lagt en grund för den goda viljan till frid och fred. Vårt ansvar som kristna är att – trots mer mörker nu – bära den goda viljan, hoppet och ljuset vidare. Och vi är inte ensamma, vi gör det tillsammans, Jesus sände ut sina lärjungar två och två. Och när vi säger vårt ja till att låta barnet födas i våra hjärtan finns Gud alltid med oss oavsett vad vi känner och tänker. Det är Guds löfte till oss. Jag är med er alla dagar till tidens slut, säger Jesus.
Gud finns tack vare Jesus nära den som just nu tar sitt sista andetag. Gud finns nära varje nyfött barn. Kanske är det just detta sista som gör julen så speciell för oss, kommer oss så nära vårt inre. För vem kan motstå att ta emot ett nyfött barn till sitt hjärta?
Jesus Kristus finns oss särskilt nära när vi varje gång delar ett enkelt stycke bröd och lite vin - han känner då allt det som är skört i våra liv och det som är starkt. I nattvarden får vi öppna vårt hjärtas dörr på vid gavel och våga lita till att livet är mer än det vi ser och tror oss veta. I julevangeliet möter dröm verklighet. För Josef blev det en påtaglig erfarenhet, så kan det vara och bli även för oss.

Var inte rädda

Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket...Idag har en frälsare fötts åt er, säger ängeln till herdarna. Det är den glädjen vi är här för att dela. Ängeln talar orden till Dig och mig lika tydligt nu som den natten Jesus föddes. Var inte rädda! Amen