Mycket gror för att formuleras,

i väntan på dessa inlägg bidrar jag med söndagens predikan. 

Vi firar 3 söndagen efter Trefaldighet i våra kyrkor. Läs gärna Bibeltexterna för söndagen 

Efesierbrevet 2:1-10 och Lukasevangeliet 15:8-10

Jag tror att vi alla har erfarenhet av att ha tappat bort något värdefullt eller någon person som står oss nära. När vi sen hittar det eller den så blir vi lika glada som Guds änglar i berättelsen med kvinnan som tappat sitt silvermynt. 

Idag är Glädjen i centrum – fast jag vet att det kan vara lätt att snubbla på glädjen när den förmedlas genom orden Nåd, Frälst, Synd och Omvändelse. Det är kristna nyckelord, Ibland kallas dom för Stororden och utan tvekan uppfattas dessa ord rätt ofta som belastade. 
De har utnyttjats för att utöva makt över människor och de är behäftade med många förutfattade meningar om vad de står för.Orden är ändå oumbärliga för att förstå tron. Vi kan inte göra oss av med dem men vi kan återerövra dom och se relevansen för dom i våra liv. Orden i sig är inte heliga, men de speglar en erfarenhet av mänskligt och gudomligt liv och därmed helighet.

Kvinnan letar efter sitt borttappade mynt. Vi letar inte silvermynt, det är långt från vår verklighet. Berättelsen om det förlorade fåret och den förlorade sonen står precis i anslutning till den här texten. Får tappar vi inte bort så ofta heller men barnberättelsen är lättare att känna igen sig i. 

När Jesus berättar liknelserna om det som är förlorat, fåret, silvermyntet och sonen så är det en bild för att ingen är utesluten från gemenskapen med Gud. Vi är skapade för att leva i gemenskap och vi är insatta i ett större sammanhang. Det är här Stororden kommer in.

Det grekiska ordet för Synd är en bågskytteterm. När pilen missar tavlan, missar den målet. I överförd bemärkelse kan vi missa målet med våra liv. Det är något som drar oss bort ifrån Gud, oss själva – och från det sammanhang och den gemenskap vi tillhör. När det händer finns Omvändelsen. Det handlar om att återvända till Gud och till sig själv och till sitt sammanhang. Det grekiska ordet för omvändelse kan  också översättas med att tänka annorlunda. Egentligen förändra sina sinnen. Det är inte så lätt, speciellt inte när vi brottas med våra skuggor som ofta får konsekvenser för hur vi är mot varandra.

Jesus gjorde inte skillnad på människor och därför sökte sig människor till honom som för övrigt var eller kände sig uteslutna ur gemenskapen. 

Något som förargade fariséerna och de skriftlärda. Det är i sån situation som de här liknelserna berättas av Jesus. Jesus sa ofta Omvänd er, det vill säga förändra er sätt att tänka kring Gud och tro.

En personlig erfarenhet av att både bli utesluten och att förlora och hitta dök upp i mitt minne i ljuset av dagens texter.

För 17 år sedan var jag och min familj i Kalamata i Grekland,  känt område för sina goda oliver. Vi tog en paus från bad och solande för stadssightseeing och går in i stadens stora katedral. Väl inne gick vi runt med 1-åringen i vagnen efter en stund kommer en man fram till oss och börjar skälla. Vi förstår ingenting mer än att det har något med barnvagnen att göra. Då kommer en kvinna fram som på god amerikanska tolkar och berättar att man inte får ha barnvagn för det kan bli märken i  golvet av hjulen. Vi går ut och hon följer med och det visar sig att  hon är barnfödd i Kalamata men nu bosatt i USA, vi får ett trevligt samtal på kyrkbacken.

Så upptäcker vi att vår 7-åringen är spårlöst borta. Mormor, som också är med tar hand om 1-åringen i barnvagnen och jag och min man delar på oss och sätter igång med letandet. Jag går tillbaka in i kyrkan och försöker så högt som möjligt och ändå tyst ropa Dan. Jag vet inte hur länge jag gick där, kanske  några minuter så hör jag Hej mamma, här är jag…Jag tittar mig omkring och undrar var han är, Mamma här är jag, rösten kommer uppifrån och där står han i predikstolen och är jätteglad. Lättad, full i skratt och samtidigt med sträng mammaröst – beordrar jag honom att genast komma ner. Jag tänker på arga Vaktmästaren som kört ut oss för vi gick med barnvagnen. Vad ska han säga om en unge i predikstolen………Vi hann osedda smita ut.

Den arga vaktmästaren blev en sinnebild för fariséerna och dom som ständigt hade synpunkter på vad Jesus gjorde, vilka han umgicks med, vad och hur han undervisade och talade om Gud.

Gemensamt för då och nu är att vi är snabba på att dela in människor i kategorier. 

För fariséerna var det syndare och tullindrivare. För vaktmästaren var vi okänsliga turister, att nu två av dessa okänsliga turister tänkt komma till söndagens gudstjänst visste ju inte vaktmästaren och att de dessutom råkade vara präster!! Vi gick aldrig till gudstjänsten för Jesus ord ringde i våra huvuden Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Vilket är viktigast golven eller barnen?

Jag ska inte döma vaktmästaren för hårt, han hade säkert sina instruktioner. Men instruktionerna var i våra ögon inte i Jesu anda av gemenskap och att människan är god och i varje människa finns Guds andning och Guds avbild. När vi bryter mot det goda finns alltid möjlighet att vända om precis som den förlorade sonen gjorde. I omvändelsen blir vi frälsta. 
Storordet Frälst betyder räddad, befriad. i frälsningen överlämnar vi våra liv till Gud som bär precis som en livboj, en Frälsarkrans som bär oss på mörkt och djupt vatten. Vi tycker kanske inte att vi behöver Guds frälsning men Jesus förmedlar att glädjen blir stor när vi låter oss finnas. Gud söker oss ihärdigt, som kvinnan efter myntet eller som jag och min man sökte efter vår son.

Att Gud söker oss och vill återföra oss till sig, till oss själva och till god medmänsklig gemenskap är Nåd. 

Jag skulle vilja  tillägga att Nåd är ren kärlek. Många gånger tänker vi att vi måste förtjäna kärlek, ge en motprestation. Om du älskar mig – älskar jag dig. Guds kärlek till oss är annorlunda. Den bara är och i den kärleken får vi vara, vila och bli burna. 

Guds nåd och kärlek är gratis.