Mitt i allvaret, liv och åter liv

Läs gärna Midfastosöndagens texter Ordspråksbokens kloka ord , Paulus insikter i 1 Korinthierbrevet och Johannes som berättar om Jesu kraftfulla och löftesrika undervisning

Fastetiden är eftertänksamhetens tid och texterna vi läser i våra kyrkor bjuder på allvar, de är inte lättsmälta och trots sin kärvhet berättar de om den största gåvan av allt LIV. 

Synagogan i Kafarnaum ligger några hundra meter från Tiberias sjö som Johannes kallar Gennesarets sjö för. Diset ligger lågt över sjön. Folk är samlade för att lyssna till Jesus. Säkert var det  en blandad skara av både anhängare och tvivlare och de som bara var nyfikna – vem är han den där Jesus? En del hade kanske varit med vid brödundret någon dag tidigare. Då alla åt och blev mätta. Då fick dom höra och erfara hur vis, storartad och kärleksfull Jesus var. Är det nu verkligen samma man som talar om sig själv på ett utmanande och rent av frånstötande sätt. Han säger: att vill man närma sig Gud ska man äta hans kött och dricka hans blod. Jesus balanserar på gränsen till att vanhelga för det  låter som kannibalism och det var lika vidrigt då som nu. Dom som lyssnar börjar diskutera, vad menar han? Vi som läser det här nu har en klar fördel för vi har en fullständigare bild än de som var där. 

För att förstå – i den mån vi faktiskt kan förstå – behöver vi se sammanhanget som berättelsen står i.

När Jesus talar om sig själv som Livets bröd gör han först en historisk tillbakablick till sitt folks vandring i öknen och hur Gud förser dem med manna när hungern är som störst. Det var ett förgängligt bröd som stillade deras hunger dag efter dag, inget bröd som gick att spara. Det var ett bröd som gav Liv för dagen. Framför allt hör det Jesus säger om Livets bröd ihop med det som hänt tidigare på bergssluttningen. Hela kapitel 6 är ett sammanhang. 
Så vi behöver en tillbakablick. När Jesus tackar för och delar 2 fiskar och 5 bröd så det räcker till den stora skara människor som samlats för att lyssna till hans undervisning är det inte undret som är det viktiga. Utan att undret bildligt talat pekar med hela sin hand på Jesus. Ingen människa kan utföra detta – det är i egenskap av sin gudomlighet Jesus handlar. Förutom att stilla hungern ger Jesus oss tre viktiga fingervisningar för livet. Tre förhållningssätt i livet. 

Jesus tackar, han delar och han tar till vara. 

Tacksamhet är en insiktsfull livshållning, livet och dess förutsättningar är inte självklarheter. Hur ofta uttrycker vi tacksamhet? I själavårdssamtal tar jag ofta upp det - inte för att förringa det svåra och prövande men för att stötta personen att få perspektiv. När jag kommer på mig själv att vara gnällig försöker jag se hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för. 

Att dela är också en god livshållning. Så här i fastetider med insamling för att utrota hungern är det en svindlande tanke att jordens resurser – om vid delar dem rättvist – faktiskt räcker till för alla. Ingen skulle behöva gå hungrig. Att dela är även att dela tid, engagemang, dela både prövningar och glädje. Det något nötta ordet medmänsklighet behöver få en renässans!

Så är det detta med att ta tillvara. Det blir 12 korgar över den där gången på bergssluttningen. Att ta tillvara på handlar både om det materiella och det andliga.  För enkelhetens skull säger jag att det handlar om att ta tillvara på livet.

För det är just LIV som texterna vill förmedla till oss, liv och åter liv.

Det är det som Jesus nu fördjupar i sin undervisning genom att säga att han själv ÄR ett bröd, livets bröd. Ett bröd som ska vara i evighet. För judarna är livet i blodet, blodet är liv därav förbudet mot att äta något med blod i. Så det är klart att det blir provocerande när Jesus talar om sig själv som bröd av kött och blod. 
När Jesus nu själv liknar sig vid bröd så är han  framåtblickande. Han talar om den kommande nattvarden. Om hur han ska vara närvarande i det osyrade brödet  och vinet. Påskmåltiden som är påminnelsen om den långa vandringen som gav folket ett liv i frihet från slaveri. Nu laddar Jesus påskmåltiden med ytterligare en innebörd  Det är en måltid som för alltid ska påminna om hur Jesus levde, dog och uppstod för att ge oss liv, liv in i evigheten. Jesu liv blir en del av våra liv i nattvardens mysterium. Måltiden sträcker sig längre än den fysiska mättnaden som folket fick i öknen och på bergssluttningen.

Jesus ger en andlig mättnad, en delaktighet och gemenskap som går utöver den fysiska.

Nattvarden blir en konkret påminnelse om hur Jesus öppnar vägen till ett liv efter vår död. Ett liv som sträcker sig bortom vår liv här. Hur och på vilket sätt det livet gestaltar sig vet vi inte.  Bara att det är genom tron, hoppet och överlåtelse som vi får del av det livet. 

Nattvarden blir också en konkret påminnelse om att Jesus vill befria oss från vårt inre slaveri, vår inre fångenskap, den ser olika ut hos oss alla. Men det är det vi ber om att bli befriade ifrån i vår syndabekännelse. Allt det som drar oss bort från Gud, från oss själva och från varandra.

Vi lever i tredubbla relationer - till Gud – till oss själva – till varandra, det möter vi i nattvarden. 

I våra tre relationer påminns vi också om de tre livshållningarna som även finns med i nattvarden -Tack, Dela, Ta vara på! 

Eller med orden från ordspråksbokens författare: Gud iklädd visheten bjuder oss till bords och säger att äter vi Vishetens bröd och dricker vi Vishetens vin får vi liv och förstånd.