Maria som spegel, hur tänker jag då?

Att Maria kan vara en spegel för oss där vi får spegla oss i hennes mod, tillit och överlåtelse blev tydligt för mig när jag klev in i det övre kyrkorummet i Bebådelsekyrkan - Basilica of Annunciation - i Nasaret.

När du kommer in i det övre kyrkorummet möts du utav rymd, ljus och dunkel på en och samma gång, framför allt möts du av rymd. Du möts också av Maria med Jesus i sin famn tolkad av konstnärer från världens alla hörn. Längst med väggarna hänger flera meter höga tolkningar av Maria och Jesus utifrån länders olika perspektiv. "Japanska Maria", "Slovenska Maria", "Sydafrikanska Maria" och så vidare.
Bilderna är konstverk skänkta till kyrkan från en rad olika länder.

Ingen av oss vet hur Maria såg ut eller hur Jesus såg ut, vi gör oss bilder. Bilder av hur en majoritet av kvinnor och män hade för karaktäristiskt utseende i den här delen av världen. Det är ytan. Sen har vi den dubbla insidan, hjärtat som slår, blodet som pulserar, musklerna som spänns, lika för alla människor då som nu, den ena insidan. Den andra insidan är din person, vem du är som människa. Vi möter insidan av Maria i texterna. Vi möter hennes rädsla som gör att hjärtat pumpar blodet snabbare och spänner musklerna, vem är och vad vill ängeln? Vi möter hennes mod, tillit och överlåtelse när hon tagit reda på vad det handlar om. Mod, tillit och överlåtelse att gå in i något som hon naturligtvis inte kunde förstå vidden av.

Maria, den unga kvinnan, trolovad med Josef blir Gudaföderska.

Hon är för mig en förebild i mod, tillit och överlåtelse. Inte den passiva oskulden som ödmjukar sig intill självutplåning utan den unga kvinnan som lugnas något av ängelns direkta tilltal "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud." Lukas 1:30 Ängeln fortsätter sitt budskap från Gud att Maria är utvald att föda en son, Jesus, som ska kallas helig och Guds son. Maria replikerar att det är omöjligt, det är då hon får veta att inget är omöjligt för Gud. I tillit, mod och överlåtelse ger hon sitt svar, "Må det ske med mig som du har sagt".

När vi har speglats oss i Marias mod, tillit och överlåtelse, vågar vi då svara på Guds kallelse med lika tillitsfulla ord, "Må det ske med mig som du har sagt"?

Jag vet inte, jag tvivlar och tvekar ibland och ibland försöker jag göra mitt yttersta för att leva mitt liv i mod, tillit och överlåtelse till Guds handlade och ledning. Så idag ber jag med ord från "The book of a thousand prayers"

Loving God,

calling your friends in new and unexpected ways,

choosing Mary from the powerless and unnoticed in the world,

yet greatly loved and cherished in your sight,

that she should be the mother of our Saviour,

so fill us with your grace

that we too may accept the promptings of your Spirit,

and welcome your angel with glad and open arms,

ready to be pierced with pain and filled with joy,

rejoicing in the cost of your salvation,

in and through the same Jesus our Messiah.

Amen