Korta uppmaningar

för demokrati är livsviktiga. Ett enkelt ord som innehåller förändring och kraft. Rösta! Möt! Skriv! Se! Lyssna!

Dessa ord kom till mig efter fredagens biobesök och lördagens manifestation på Medborgarplatsen.

Rösta! Det var bland annat budskapet som ljöd över Medborgarplatsen vid lördagens manifestation.

Rösta 25 maj och 14 september, rösta för att bevara demokrati och motverka nazism och fascism. Vi behöver historiens rim både som lärdom av det goda och det destruktiva. Vi vet inget om framtiden. Vi vet något om nu och vad nu kan föra med sig till morgondagen. Jag önskar och hoppas att fler av våra partier tar sin utgångspunkt i det spänningsfältet.

En av talarna sa mycket klokt att kampen mot nazism och fascism kräver att man samarbetar även med dem man kanske inte i första hand tänker på som en samarbetspartner. Klokt, i kamp mot ondska behöver vi tänka utanför boxen.
Val är inte lätta, jag vet inte vilken röstsedel jag stoppar i kuverten den 25 maj och 14 september, jag bara vet ATT det är mitt ansvar som medborgare i ett fritt land som levt i fred i 200 år att lägga min röst i valurnan.

Möt!  Ja just det, möt din medmänniska med öppet sinne.

Rädslan är nazismens och fascismens redskap, rädda människor är lätta att manipulera, kontrollera och utnyttja. Att med öppenhet, nyfikenhet och frimodighet möta den som är olik mig själv oavsett på vilket sätt är att leva utan rädsla eller i alla fall med betydligt mindre rädsla. Det är en väg till det goda samhället. Lika barn må leka bäst men det sker ingen utveckling. Öppenhet, nyfikenhet och frimodighet är inte medfödda egenskaper utan val, vi väljer dessa. Det är egenskaper som vi kan öva oss i.
Att också våga möta sig själv, helt enkelt självkännedom är en väsentlig ingrediens för att motverka rädslans klor. Vet jag vem jag själv är med allt vad det innebär så är det lättare att med öppenhet möta andra. 

Skriv! Den uppmaningen får Liesel av Max i boken och filmen Boktjuven.

Egentligen skulle jag kunna lägga till en uppmaning till. Läs! Boken och framför allt  filmen har fått blandade recensioner. Om jag bortser från det irriterande valet att blanda engelska och tyska på ett fullständigt absurt sätt i filmen så är berättelsen tydlig i sin osannolikhet. Tydlig i att en del människor faktiskt vågar att välja öppenhet, nyfikenhet och frimodighet. Fosterpappan personifierar den lågaktiva och samtidigt envisa vägran att gå in under ett system av utpressning och hot. Han säljer inte sin själ, han är rädd men ändå modig. Dessa personer finns i verkligheten. Liesel personifierar också modet att gå emot strömmen. Hon lär sig läsa orden och till sist formulerar hon sin egna ord i den av Max övermålade boken "Mein Kampf". Varje människas liv är på sätt och vis en kamp. Fast vi kan aldrig göra vår egen kamp till en allmängiltig sanning för andra, aldrig.

Se! Att se människan bakom alla masker och förutfattade meningar är en utmaning och uppmaning.

"Ecce homo", är latin för se människan. Orden har blivit ett begrepp för att se människans sårbarhet och att rent generellt se den nakna människan sådan hon är. Orden har sitt ursprung i den latinska översättningen av Nya testamentet och orden som Pontius Pilatus yttrar när han för ut Jesus inför folket och inte ser Jesus som skyldig till något brott. I Bibel 2000 har översättningen blivit "Här är mannen." Joh 19:5, vilket är korrekt ur synvinkeln att Jesus var man men det grekiska ordet i originaltexten är anthropos som främst betyder människa.   

Jag tänker ofta på orden när jag själv blir rädd eller kommer på mig själv att bli dömande och vara för snabb i mina omdömen om personen jag har framför mig. Och hur många gånger har jag inte blivit positivt överraskad och glad över vad jag ser och möter bakom masker och förutfattade meningar som jag själv och ofta den andra personen också har och ett verkligt möte sker, ansikte mot ansikte. Det må vara att vi med Paulus ord både ser oss själva och varandra som en dunkel spegelbild men det är bättre än att inte se alls.  "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig."1 Korinthierbrevet 13:12

Lyssna! Vi är omgivna av ljud, ljud, ljud och vi hör. Hur ofta lyssnar vi?

Det är en väsentlig skillnad mellan att höra och att lyssna. Höra kan vara i allra högsta grad passivt, ljuden registreras och passerar. I mötet med varandra behöver vi lyssna. Jag kan inte låta bli att fundera över om en hel del av världens ledare bara har hört vad Putin sagt och inte lyssnat. Vi lever i en ljud-kultur som jag tror kan vara avtrubbande, ständigt uppkopplade hör vi men lyssnar vi?

Jag återknyter till orden i min predikan för några veckor sedan. "Att höra är att uppfatta ljuden med hörselsinnet, tolka dem och snabbt skapa sig en mening i situationen. Att lyssna är att ta hörandet ett steg till – att vara medveten om vad som sägs, att anstränga sig och att förstå, åtminstone försöka förstå vad det är man hör.Att lyssna är att gå bakom och bortom orden och försöka ana något av tillvarons större och djupare grund. När vi lyssnar och inte bara hör sker ett verkligt möte. Då är vi inte avvaktande eller försöker bevaka våra positioner utan då sker ett verkligt möte mellan Gud och människa ”När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd”. skriver författaren till Psaltaren 119:130. Även det mellanmänskliga mötet blir annorlunda när vi lyssnar till varandra."

Att lyssna, se, skriva och läsa och att möta är nyckelord för att skapa sig en uppfattning om livet i stort och smått. Att inför ett val lyssna, se, skriva, läsa och möta människor och tankegångar för att sedan rösta är viktigare än någonsin för demokrati, frihet och människors lika värde.



Läs gärna mer om att lyssna och inte bara höra i ett tidigare blogginlägg.